Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationalekonomi - Nationalekonomiska föreningen - Nationale scene, Den - Nationalflagga - Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) - Nationalföreningen mot emigration - Nationalföreningen mot tuberkulos - Nationalförmögenhet - Nationalförsamling - Nationalgalleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635 Nationalekonomiska föreningen—Nationalgalleri 636
att med hjälp av den matematiska statistiken giva
en exakt beskrivning av den ekonomiska
verkligheten, t. ex. genom att mäta
efterfrågeelastici-teten för olika varor. Samlandet av material har
underlättats genom den ekonomiska statistikens
utbyggnad. Den rent teoretiska diskussionen
knyter sig främst kring konjunktur- och
penningteorien. Inom den senare är J. M. Keynes det mest
aktuella namnet. Institutionalismen
betonar det ekonomiska livets beroende av de
samhälleliga institutionerna. Hithörande
undersökningar av samhället bilda en övergång mellan n.
och sociologien. Genom M. Weber har
uppmärksamheten fästs på de politiska värdeomdömen,
vilka via den klassiska liberalismen insmugit sig
i den ekonomiska teorien, över huvud äro
metodfrågor aktuella inom den ekonomiska teorien.
Den vetenskapliga n. i Sverige räknar sitt
upphov från G. Cassel, D. Davidsson och K.
Wicksell. Medan de två senare utgingo från
gränsnytteteoretikernas förutsättningar, sökte
Cassel att i anslutning till Walras uppbygga en
prisbildningsteori på ett system av j
ämviktsekva-tioner utan någon värdelära. Wicksells diskussion
om de expansions- och kontraktionsprocesser,
som uppkomma, när realkapitalbildningen
överstiger sparandet och vice versa, ha fullföljts av
E. Lindahl, G. Myrdal, B. Ohlin m. fl. G.
Åkerman har fullföljt Wicksells analys av
realkapi-talet, medan J. Åkerman gjort insatser inom
konjunkturteorien och metodläran. Inom den
ekonomiska historieforskningen har E. Heckscher
gjort en banbrytande insats. Lärostolar i n.
inrättades vid de svenska statsuniv. först 1947.
Dessförinnan hade n. varit förbunden med
finansrätt och tidigare med kameralistik, praktisk
ekonomilära o. dyl. Stockholms högsk. fick en
lärostol i n. 1904, och vid handelshögsk.
inrättades sådana omedelbart. F. n. har Sverige 11
professurer i n.
Nationalekonomiska föreningen, stiftad i
Stockholm 1877, har till ändamål att främja
nationalekonomisk forskning genom föredrag,
diskussioner och utgivande av skrifter. N. har f. n.
c:a 800 medl. De vid sammanträdena hållna
föredragen återfinnas i den periodiska publ. N :s
förhandlingar. Under N:s förvaltning står J.
H. Palmes fond för ekonomisk upplysning och
ekonomisk forskning, ur vilken understöd årl.
utdelas.
Nationale scene [najonä’la sé’na]( Den,
Bergen, öppnades i okt. 1876 med Ibsens
”Härmännen på Helgeland” på Det Dramatiske
sell-skaps teater, där Ole Bull haft sin norska teater
1850—63 och sedan dess endast turnerande
sällskap gästspelat. Bland teatercheferna märkas
Gunnar Heiberg, Henrik Jæger, Hans Jacob
Nielsen, Stein Bugge och Georg Lökkeberg. 1909
fick N. ett nytt teaterhus. N. har kommit att få
en synnerligen stor betydelse för norskt
teaterliv.
Nationalflagga, se Flagga.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF), Stockholm, grundades 1934
med syfte att genom upplysningsverksamhet
åstadkomma ökad trafiksäkerhet på gator och
vägar. N. anordnar för detta ändamål s. k.
trafikdagar och upplysningskurser, driver i pressen
och genom radion konsekvent propaganda för
nykterhet vid ratten, medverkar vid
trafikundervisning i skolorna samt utger broschyrer och
affischer.
Nationalföreningen mot emigration bildades
i Stockholm 1907 och har bedrivit dels
propagandaverksamhet till utvandringens förebyggande,
dels förmedlingsverksamhet för anvisning av
arbetstillfällen och beredande av egnahem m. m.
Sedan emigrationsfrågan kommit i ett förändrat
läge, har N. förlorat sin egentliga uppgift, och
dess jordförmedlingsverksamhet har övertagits av
statliga organ. 1925 ombildades N. till
Sällskapet Hem i Sverige.
Nationalföreningen mot tuberkulos, se
Svenska nationalföreningen mot tuberkulos.
Nationalförmögenhet. Härmed kan förstås
antingen det sammanlagda värdet av alla till ett
land hörande fysiska och juridiska personers
nettoförmögenhet el. summan av all inom ett land
nedlagd förmögenhet. Skälet till att dessa begrepp
ej sammanfalla är att till ett land hörande
personer kunna äga tillgångar i el. fordringar på
ett annat land och vice versa. Summerar man
all förmögenhet inom ett land, komma fordringar
och skulder att ta ut varandra, och kvar står
värdet av landets naturtillgångar och dess
real-kapital i form av bostäder, industrier, varulager
m. m. Bortser man från betalningsförhållandena
gentemot utlandet, är alltså förutsättningen för
att n. skall ökas, att realkapitalbildningen
överstiger realkapitalets minskning genom förslitning,
lagerminskning etc. Statlig upplåning el. skatter,
som träffa sparandet, ss. arvsskatten, kunna
alltså reducera n. endast såvitt de minska
realkapitalbildningen. 1908 beräknades den svenska n. till
15 milliarder kr, varav 10 milliarder kommo på
fast och 5 milliarder på lös egendom. 1939 hade
dessa siffror stigit till resp. 50, 30 och 20
milliarder kr. Penningvärdets fall och fortsatta
investeringar böra sedan dess ha ökat n. till c:a 75
milliarder kr.
Nationalförsamling benämnes ofta den
folkrepresentation, som efter en revolution inkallas
för att avgöra de högviktiga och för utvecklingen
grundläggande frågorna om den blivande
författningen m. m. Benämningen går tillbaka till
franska revolutionen, där den 17/e 1789 f. f. g.
användes av tredje ståndet, som därigenom
angav sig själv som det franska folkets enda och
fulla representation. Sedermera upplivades
benämningen i Frankrike efter 2:a kejsardömets
fall 1870; även 1848 års ”konstituerande
församling” kallas stundom n. Under 3:0
republiken var n. (Assemblée nationale) namn på
representationens till presidentval förenade två kamrar.
— Utanför Frankrike äro de mest kända n. de
tyska 1848—49 (i Frankfurt a. M.) och 1918—19
i Weimar (”Weimarförsamlingen”).
Nationalgalleri kallas i åtskilliga länder
statens förnämsta konstsamling: så i Norge (se
Nasjonalgalleriet). National Gallery i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
