Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nathhorst, 1. Janne - Nathorst, 2. Hjalmar - Nathorst, 3. Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Nathorst
628
i) Johan (Janne) Theophil Nathhorst,
agronom, godsägare (1794—1862), föreståndare
för Södermanlands läns lantbruksskola på
Väderbrunn 1841—48, sekr. i Lantbruksakad. 1841—61.
N. var mycket intresserad av fåraveln och hade
1831—39 på sin egendom Näs i Adelövs sn,
Jönköpings län, en med statsmedel understödd skola
för utbildning av fårherdar. N. utgav ”Handbok
i ullkännedom och fårskötsel” (1827) samt
populära småskrifter i lantbruksämnen.
2) Hjalmar Otto N., den föreg:s son (1821
—99). N. genomgick Degebergs lantbruksinst.
1841—42 och studerade sedan lantbruk i Tyskland
och Schweiz, var
förvaltare och underlärare
på Södermanlands läns
lantbruksskola på
Väderbrunn 1842—48
samt föreståndare för
skolan 1848—55,
därjämte 1848—55 sekr.
i Södermanlands läns
hushållningssällskap.
1855 grundade N. på
Dagsholm i Dalsland
en privat
lantbruksskola och var samtidigt
sekr. i Älvsborgs
läns n.
hushållnings
sällskap, tills han 1861 blev prof, och
föreståndare för Alnarps lantbruksinst., vilken post han
innehade till 1886. N. var därjämte 1867—96 sekr.
i Malmöhus läns hushållningssällskap. N. hade en
utomordentlig förmåga att såväl i tal som tryck
verka för införande av nyare och mera
rationella metoder inom jordbruket och husdjursskötseln.
Han utgav en mängd broschyrer i specialämnen
samt ”Några ord om villkoren för svenska
jordbrukets utveckling” (1858), ”Husdjursskötsel” (2
bd, 1859—61, 3:e uppl. 1888—93),
”Foderämnenas sammansättning” (1861), ”Landtbruket i
Skåne” (1896).
3) Alfred Gabriel N., den föreg:s son,
naturforskare (1850—1921), fil. dr i Lund 1874 och
docent i geologi där s. å., geolog vid Sveriges
geologiska undersökning 1876. 1884 inrättades åt
N. en personlig befattning (på ord. stat 1910)
som prof, och intendent för en nyskapad
avdelning för arkegoniater och fossila växter vid
Riksmuseet, från vilken han avgick 1917. N:s
vetenskapliga produktion, bortåt 400 arbeten, är
mycket mångsidig. Mest bekant är han som
po-larforskare, geolog och paleobotanist.
Som polarforskare ägnade sig N.
framför allt åt Spetsbergen och Grönland. Efter två
resor till Spetsbergen (1870 och 1882) deltog han
som souschef i A. E. Nordenskiölds
Grönlandsexpedition 1883. N. ledde 1898 en stor
polarexpedition med åtta naturforskare ombord på
”Ant-arctic”. 1899 företogo han och fem andra
naturforskare en ny expedition till n. ö. Grönland.
Dessa expeditioner äro populärt skildrade i ”Två
somrar i Norra Ishafvet” (2 bd, 1900—01).
Som geolog ägnade sig N. att börj a med
huvudsaki. åt Skåne, särskilt åt de kolförande
Alfred Nathorst.
avlagringarnas och övriga sedimentära
formationers lager följd och tektonik (”Till frågan om
de skånska dislokationernas ålder”, 1887). I
övrigt har han inom svensk geologi behandlat bl. a.
den kambriska formationen (upptäckten av
me-dusor), sjöbäckenens bildning och
Visingsöforma-tionen. Hans senare geologiska arbeten gälla till
stor del polartrakterna. Till geologkongressen i
Stockholm 1910 författade han ett kritiskt
översiktligt arbete, ”Beiträge zur Geologie der Bären
Insel, Spitzbergens und des König-Karl-Landes”
(1910). Slutligen ha hans ”Jordens historia”
(1888—94; delvis en bearb. av M. Neumayrs
”Erdgeschichte”) och ”Sveriges geologi” (1894)
haft stor betydelse för undervisningen och
geologiens utveckling i Sverige.
Som botanist behandlade N. framför allt
polartrakternas flora samt utgav ”Svenska
växtnamn” (1904).
Av N:s paleobotaniska arbeten äro de,
som röra vegetationens utveckling efter istiden,
den mesozoiska erans växtvärld och
polartrakternas fossila floror, de mest berömda. Vid tjugo
års ålder gjorde han i lerlager i Skåne den
utomordentligt viktiga upptäckten av lämningar av
växter, som nu uteslutande el. huvudsaki.
förekomma i fjällen och i de arktiska trakterna. Han
påvisade sedermera förekomsten av en liknande
flora i de nuv. Baltiska staterna, i n. Tyskland
ned till Dresden, på Själland och i England samt
även i Schweiz (”Om några arktiska
växtlem-ningar i en sötvattenslera vid Alnarp i Skåne”,
1870, ”Den arktiska florans forna utbredning i
länderna öster och söder om Östersjön”, 1891).
I sina undersökningar av polartrakternas fossila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
