Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märgling - Märgpipa - Märgstrålar - Märkbläck - Märkduk - Märke - Märkeffekt - Märket - Märkrulla - Märldjur, amfipoder - Märlspik, märlprim, splitsknop - Märr - Märs - Märsgastar - Märsruta - Märsrå, Märssegel - Märsta (storkommun) - Märsta (samhälle) - Märta (drottning av Sverige) - Märtha (norsk kronprinsessa) - Mäsk - Mäskning - Mäss - Mässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Märgpipa—Mässa
540
ring av jordens mineraliska och förmultning av
dess organiska beståndsdelar samt ökar jordens
förmåga att kvarhålla lösliga växtnäringsämnen
(absorptionsförmåga). På mull- och torvjord
verkar märgel gynnsamt även genom att öka
dess fasthet och dess vanl. låga halt av
fosforsyra och kali. M. har i Sverige tidigare använts
i stor utsträckning huvudsaki. i Skåne och s.
Halland. Numera förekommer m. jämförelsevis
föga.
Märgpipa, i) Benpipa med matnyttig märg.
Användes m. vid kokning av buljong, kan
märgen serveras i skivor i soppan. — 2)
Stycknings-del av nötkreatur: frambenets övre del.
Märgstrålar, bot. I stammen hos
dikotyledo-ner och barrträd gå mellan kärlsträngarna från
märgen till primära barken s. k. primära m.
Dessa bestå liksom märg och bark av parenkym och
ha form av skivor el. band. M., som senare
under tjocklekstillväxten bildas i ved och bark,
kallas sekundära m. M. tjäna som ledningsbanor
i radial riktning i stammen.
Märkbläck, se Bläck.
Märkduk, liten duk av linne el. ylle med i
silke broderade mönster och bokstäver, syddes
förr av småflickor. Från mönster på 1700-talets
m. härleder sig bl. a. en grupp av svenska ryor.
Märke, bot., se Blomma, sp. 271.
Märkeffekt, elektrotekn., den effekt, som är
angiven på märkplåten till exempelvis en
transformator el. strömbrytare och som representerar
normalprestation el. normalvärde för apparaten.
Märket, finländsk fyrplats och
mistsignalsta-tion på litet skär i S. Kvarken.
Märkrulla, skriftlig uppgift, som av utrikes
ifrån kommande fartyg skall avlämnas vid
tull-visitation. M. skall innehålla för förtullning
erforderliga uppgifter om fartyget, dess last och
besättning.
Märldjur, amfipöder, Amphi’poda, en
ordn. av kräftdjuren, ha från sidorna hoptryckt
kropp. De främre kroppssegmenten bära
gång-fötter, av
bakkroppens segment äro de tre
främsta
utrustade med
simfötter, de tre
bakre med kraftiga
hoppfötter. M.
leva både i sött
och salt vatten
och förflytta
sig dels simmande, dels hoppande. Alla äro
rovdjur, samtliga parasiter. De talrika arterna av
släktet Gammarus uppehålla sig i strandbältet. På
hydroidpolyper och mossdjur parasitera
Caprella-arter.
Märlspik, märlprim el. splitsknop, i
ena ändan spetsig järnbult till splitsning o. a.
sj ömansarbeten.
Märr, häst av honkön, sto. t
Märs, plattform på segelfartygs undermasttopp
ovanpå lång- och tvärsalningarna. M. tjänar dels
till att ge lämplig spridning åt vanten för den
närmast däröver belägna stången, dels som
uppe-hållsplats vid arbete ”till väders” och som
utkiks-plats. Mitt i m. är en fyrkantig öppning, m ä r
s-r u t a el. b j ö r n h å 1. — På mcderna
krigsfartyg förekommer även m. av järn, inredd för
art.-eldledning, utkikstjänst m. m.
(strids-märs). På äldre tiders krigsfartyg användes m.
som uppställningsplats för vapen vid närstrid och
för personal med brandbomber och -pilar. Jfr
Mastkorg.
Märsgastar, manskap, avdelat till tjänstgöring
i märsarna på örlogs- och skolskepp och till
sättning och bärgning av märssegel.
M är sruta, se Märs.
Märsrå, Märssegel, se Rå och Segel.
Märsta, storkommun i Stockholms läns v.
domsaga, omfattande Odensala, Husby-Är
ling-hundra, Skånela och Norrsunda; 167,91 km2, 4,168
inv. (1953). Tätort: se nedan.
Märsta, stations- och industrisamhälle i
Hus-by-Ärlinghundra sn i Uppland, vid N. stambanan
7 km ö. om Sigtuna; 968 inv. (1951).
Märta, furstinnor.
Sverige. Märta, drottning (d. 1341), se
Margareta, Sverige 1).
Norge. M ä r t h a Sofia Lovisa Dagmar
Thyra, kronprinsessa (f. 1901), dotter till prins
Carl och prinsessan Ingeborg av Sverige,
förmäldes 21/s 1929 med
kronprins Olav av
Norge. I äktenskapet
ha fötts döttrarna
Ragnhild (f. 1930)
och Astrid (f. 1932)
samt sonen Harald (f.
1937). Efter det tyska
angreppet mot Norge
i april 1940 begav sig
M. jämte barnen till
Sverige och vistades
där till aug. s. å., då
hon begav sig till
U.S.A. Vid Norges
befrielse 1945 åter-
vände hon till sitt land, där hon åtnjuter allmän
och stor sympati.
Mäsk. Se Maltdryckstillverkning, sp. 454.
Mäskning, se Maltdryckstillverkning, sp. 454.
Mäss (eng. mess), för officerare,
underofficerare m. fl. i ett militäretablissemang gemensam
samlingslokal, vanl. försedd med mat-, rök- och
läsrum. Lcikal av motsv. slag på örlogsfartyg
kallas även mäss, t. ex. kadettmäss,
under-officersrnäss, eldarmäss, of f
icerar-nas m. g un rum. — Mässa ombord på
örlogsfartyg betyder intaga måltid. Fartygschef
och hpgre befälhavare mässa för sig i
kajutan.
Mässa (lat. mi’ssa). 1) Ordet missa
betecknade i äldre tider såväl den akt, varigenom
kate-kumenerna avlägsnades, innan de troendes
gudstjänst, nattvardsfirandet, började, som den akt,
varigenom sistnämnda gudstjänst förklarades av-
Märldjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
