Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människan - Människoraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Människan
530
rester, ss. k h a i Laos och m o i i Annam.
Sannolikt förekomma rester också av ett annat
dvärgskikt, n e g r i t o s; hit höra s e m a n g på
Ma-lacka, andamanerna och de egentliga
neg-rit o s på Filippinerna, vidare på Moluckerna
samt i det inre av Nya Guinea. Alla dessa skilja
sig från de förstn. däri, att de ha krusigt hår.
Urbefolkningen skulle då utgöras av de båda
pygméskikten vedda och negrito. — Detta variabla
befolkningsskikt sträcker sig från Bortre Indien
över Sundaöarna, Filippinerna och Moluckerna till
närheten av Nya Guinea och Australien.
Hudfärgen är starkt varierande från ljust gulaktigt vit
till mörkbrunt; även kroppslängd o. a.
antropologiska egenskaper variera mycket. De malajiska
stammarna låta urskilja åtm. två stora grupper.
Den ena står kulturellt täml. högt och bebor Java
och kusterna av Stora Sundaöarna. Den andra
lever företrädesvis i det inre av dessa samt på en
del mindre öar och har en enklare kultur. Den
förra gruppen utgöres av kustmalajerna, den
senare av skogsmalajerna. Skogsmalaj erna
ha måhända invandrat i 2:a förkristna årtusendet.
Hit höra battakerna på Sumatra, dajakema på
Borneo, toradja och bugi på Celebes, tenggerer
på Java och igoroter på Flippinerna. De ha starkt
varierande kroppsligt utseende. På denna första
invandring över det ursprungliga dvärgskiktet
måste i vida senare tid ha följ t en andra
invandring, denna gång dock först efter uppkomsten av
den höga indiska kulturen. Nu invandra
kustmalajerna. Möjligtvis var då redan Bortre
Indien mongoliserat; i alla händelser bära
kust-malaierna en del mongoliska drag. Främre Indien
behärskas antropologiskt av ariernas
invandring. Dessa indogermaner voro ljusa,
högvuxna och hade en kraftig näsa redan vid sin
invandring omkr. 2000 år f. Kr. De funno före
sig en ras, som var svart, liten och hade platt
näsa och av vilken d r a v i d a och t a m u 1 e r
måhända äro rester. Även om kastbildningen i
Indien icke utgjort något verkligt hinder för
rasblandning, har den likväl förmått utbilda olika
antropologiska typer för de olika kasterna. De
högre kasterna ha större kroppslängd, smalare
ansikten, smalare näsa och ljusare hud.
Den a u s t r a 1 i s k-o ceaniska kretsen
rymmer den australiska urbefolkningen. Kroppen
är smärt och måttligt högvuxen (165 cm),
extre-miteterna och särsk. underbenen äro långa.
Huvudet långskalligt, djup näsrot, låga ögonhålor,
kraftiga ögonbrynsbågar, lågt och brett ansikte,
framskjutande käkar, tjocka läppar, svartbrun
hudfärg, svart, vågigt hår, stark kroppsbehåring
och skäggväxt. Australierna stå de utdöda
nean-derthalmänniskorna i Europa relativt nära men
ha föga släktskap med någon nu levande
människoras. — På Nya Guinea och de melanesiska
öarna finner man jämte det krushåriga
dvärgskiktet åtm. två överlagrade befolkningsskikt, det
ena brednäst, det andra smalnäst. Det förra
utgöres av salomonierna, som äro medelstora
(161,6 cm), grovt byggda, undersätsiga, ha korta
extremiteter, svag kortskalle, brett och lågt
ansikte med grova drag, djup näsrot, platt och bred
näsa, tjocka läppar, mörk hudfärg, stark
kroppsbehåring. Den smalnästa typen (ss. pä Nya
Guinea) är större och mera smärt (170—-177 cm),
långskallig, med smalt ansikte, framskjutande
näsa, ljusbrun hudfärg, måttlig kropps beiiarmg.
Till melanesierna med deras breda näsor hörde
också Tasmaniens urinnevånare. — Någon
självständig mikronesisk ras anses ej föreligga;
de mikronesiska öarna ha befolkats relativt sent
såväl från de melanesiska som de polynesiska
öarna. Dessa senare visa folkstammar med stor
kroppslängd, 173—174 cm (sam o an er, t a h
i-tier, markesaner, maori). Kroppen och
lemmarnas proportioner överensstämma med
européernas, huvudet är kortskalligt, ansiktet
grovt europeiskt, hudfärgen ljusbrun, håret svart,
vågigt el. slätt.
Den öst-, central- och
nordasiatiska kretsen (gula rasen). Öst-,
Central-och Nordasien äro befolkade av mongoliska folk.
Deras inbördes rasolikheter äro föga bekanta.
Man särskiljer mongoler i egentlig
bemärkelse, turktatariska stammar och
u r a 1-m o n g o 1 i s k a. Mongoler i egentlig
bemärkelse kunna uppdelas i en nordgrupp : m a
n-c h u e r och koreaner samt en sydgrupp:
sydkineser och j a p a n e r. Japanen har en
kroppslängd av 158,5 cm hos mannen och 146 cm
hos kvinnan. Extremiteterna äro relativt korta.
Huvudet är stort och kortskalligt, ansiktet är än
finare (chosu), än grövre (satsuma). Den förre
har ett smalt ansikte, hög, välvd panna, föga
framskjutande kindben, smal näsa. Satsumatypen
har ett brett, lågt och platt ansikte, bred, konkav
näsa, tjocka läppar. Båda förete mongolvecket.
Ofta äro ögonkloten lätt framdrivna. Hudfärgen
är gulaktig, håret grovt, slätt, svart. Svag
kroppsbehåring, svag skäggväxt. Nordkineser ha
en kroppslängd av 170 cm, tibetaner 168 cm,
tatarer 163 cm, siameser 160 cm, t u n g
u-ser 157 cm, samojeder 155 cm, lappar
152 cm. Hudfärgen kan även växla ganska
mycket, den gula färgtonen anträffar man alltid.
Hårfärg och hårform samt mongolvecket äro
praktiskt taget konstanta. Ingenstädes når
kort-skalligheten så extrema värden som bland vissa
mongoliska stammar, särsk. de tibetanska
stammarna. Huvuden, som äro mera breda än långa,
äro där icke sällsynta. Ansiktets platta, breda
form med sina starkt framskjutande okben och
ofta utskjutande käkvinklar äro genomgående
karaktärer. Japans urinnevånare a i n o äro icke
mongoler; de ha europeiska ansikten, vit till
ljusbrun hud utan gult i färgen, mjukt, slätt till lätt
vågigt hår, ytterst stark kroppsbehåring, långt,
vågigt skägg, intet mongolveck, europeiska
kroppsproportioner, svagt långskalligt huvud samt
157 cm kropslängd. Deras härstamning är oviss.
Genom sina vandringar ha mongolerna givit
viktiga tillskott till andra folk. Alla slaviska folk
visa en mer el. mindre rik sådan inblandning.
Ungrare, europeiska turkar,
bulgarer föra mer el. mindre utpräglat mongoliskt
blod. Än mer är detta fallet bland
finsk-ugriska folk, lappar, finnar, kareler, ostjaker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
