Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mähren - Mährisch-Ostrau - Mäkelä, Juho - Mäkilä, Otto - Mäkinen, Eero - Mäklare - Mäktighet - Mälarbaden - Mälardalens tegelbruk, ab. - Mälaren - Topografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
Mährisch-Ostrau—Mälaren
520
förföll riket och gick 906 under för ungrarna.
På Rastislavs begäran hade den grekiske
kejsaren 863 för att motverka ett starkt tysk-romerskt
inflytande sänt ”slavernas apostlar” Kyrillos och
Methodios till M. för att kristna landet. Från
1000 tillhörde M. Polen, men 1029 kom det under
Böhmens överhöghet. 1182 lyckades hertig
Konrad Otto att få M. erkänt som markgrevskap
under kejsar Fredrik I, men 1197 kom M., dock
med bibehållande av titeln markgrevskap, åter
under Böhmens överhöghet. Dess historia är nu
gemensam med Böhmens till 1478, då M. jämte
Schlesien avträddes till ungrarna. Efter slaget
vid Mohåcs 1526 kom M. att tillhöra huset
Habs-burg, från 1849 med titeln kronland. 1918 kom
M. med sina historiska gränser till
Tjeckoslovakien. Efter Münchenöverenskommelsen 1938
kommo ganska ansenliga gränsområden till
Tyskland; återstoden av M. hörde från mars 1939
till det då av tyska regeringen proklamerade
”protektoratet" Böhmen-Mähren; sedan 2:a
världskrigets slut 1945 tillhör hela M. ånyo
Tj eckoslovakien.
Mährisch-Ostrau [mä’ri/-å’stråu], se Ostrava.
Mä’kelä, Juho, finsk målare (1885—1943).
Efter studier vid Konstfören:s ritskola,
Helsingfors, och resor till Italien och England slog
sig M. ned i hemstaden Uleåborg. Hans
tolkningar i akvarell och olja av det monotona
österbottniska slättlandskapet med dess väldiga himmel
och låga horisont äro monumentala trots det
ringa formatet, präglade av hela färgplan och
ett lugnt linjespel. — Litt.: ”Paletten”, 1944:3.
Mä’kilä, Otto, finsk målare (f. 1904), har
studerat vid Åbo ritskola 1920—24 och företagit
resor till Holland och Paris. M. är en av de
finska surrealisterna. Han försmår den
naturalistiska plasticitet, som det stora flertalet
surrealister odla, för att i stället arbeta i hela plan
med ett fåtal färger.
Mä’kinen, Eero, finsk geolog, mineralog och
industriman, bergsråd (f. 1886), fil. dr i
Helsingfors 1916, bergsingenjör i Stockholm 1918,
stats-geolog 1919—20. M. är sedan 1921 verkst. dir.
för ab. Outokumpu oy., ordf, i Suomen Malmi
oy. o. a. industriföretag samt v. ordf, i Statens
gruvnämnd. Led. av Finska vetenskapsakad.,
riksdagsman 1945 och 1950 (Finska
samlingspartiet). M. har utg. ett 20-tal publ. i geologiska,
mineralkemiska och bergstekniska ämnen.
Mäklare (mlty. mekeler, ty. mäkler, av mlty.
mekelen, mäkla, avledn. till mlty. maken, göra,
åstadkomma; fr. courtier), självständig
yrkesid-kare, som sammanför två el. flera personer för
uppgörande av avtal dem emellan rörande köp
och försäljning av fastigheter, varor m. m. M.
intar samma ställning gentemot både köpare och
säljare och erhåller vanl. ersättning från bägge
i form av provision (kurtage). Förutom privata
m. finnas även offentliga (auktoriserade) m.,
s. k. s t a d s m ä k 1 a r e, vilka ur juridisk
synpunkt äro aft betrakta som kommissionärer.
Dessa antagas av handels- och sjöfartsnämnden
i stad och skola biträda vid överlåtelse av varor,
fastigheter, fartyg, växlar o. a. värdepapper samt
vid uppgörande av olika slags avtal.
Mäktighet. 1) (Geol.) Det vinkelräta avståndet
mellan skikt- el. andra begränsningsytor hos
bergarter el. jordlager.
2) (Mal.) Se Mängdteori.
Mälarbaden, bad- och sommarvistelseort vid
Mälaren, inom Torshälla landskommun, 4 km n.
v. om Torshälla.
Mälardalens tegelbruk, ab., Stockholm, driver
tegelbruk i Broby, Fittja, Ilända, Lina, Nora och
Rimbo (Stockholms län), i Bergsbrunna, Brogård
och Röbo (Uppsala län) samt i Husby, Näsby
och Valla (Södermanlands län). Bolaget
grundades 1914 och äges sedan 1946 av Kooperativa
förbundet och HSB i förening. Tillverkningen
ut-göres huvudsaki. av fasad- och murtegel.
Mälaren, Sveriges näst Vänern och Vättern
största sjö, belägen mellan Södermanland,
Västmanland och Uppland. Areal 1,140 km2; 0,3 m
ö. h.; längd i ö.-v. riktning 1 15 km; bredd n.-s.
66 km; största djup 64 m (i Prästfjärden). De
största tillflödena äro Eskilstunaån, Arbogaån,
Hedströmmen, Kolbäcksån, Svartån, Sagån,
ör-sundaån och Fyrisån. M. avrinner vid Stockholm
genom den korta Norrström. Flodområdets areal
är 22,600 km2. Kungsådra finnes. — Sjön kallades
i fsv. tid Mælir.
Topografi. M:s nuv. topografi har i hög grad
påverkats dels av från n. v. till s. ö. korsande
gamla erosionsdalar, dels av förkastningslinjer,
mestadels i v.—ö. riktning, och slutl. av
avlagringar från istiden el. senare, ss. rullstensåsar,
moräner och leror. Förkastningarna följa delvis
M:s s. strand, varvid området n. därom sjunkit
(t. ex. s. stranden av Riddarfjärden i Stockholm).
I stor sett är därför M :s s. strand relativt hög
och brant, under det att den n. är mera låg och
flack. Erosionsdalarna, åsarna och moränerna ha
givit M. en mycket oregelbunden form med
otaliga uddar och öar. Den västligaste fjärden är
Galten, som genom det trånga Kvicksund, korsat
av landsväg och järnvägen Eskilstuna—Kolbäck,
står i förbindelse med fjärden Blacken, vilken
f ortsättes av Västerås- och Gran fjärdarna med
de långt åt s. inträngande Söder- och
Strängnäs-fjärdarna på ömse sidor om den numera landfasta
Fogdön. ö. härom ligger Ängsön och tvärs över
M. Tosterön-Aspön, över vilken en urgammal
landsvägsled, ingående i Eriksgatan, förbinder
Strängnäs med Enköping. Bro finnes numera
över det s. sundet vid Strängnäs och över det n.
vid Hjulsta. Härefter följer Selaön, gränsande
till M:s största öppna vattenyta, Prästfjärden
—N. och S. Björkfjärden, med Gripsholms- och
Södertäljevikarna åt s. och Ekolsundsviken åt n.
I den ö. delen av M. ligga sedan bl. a. Adelsö,
Björkö, Munsö-Ekerö, Svartsjölandet, Lovö,
Kungshatt, St. och L:a Essingen samt
Kungsholmen. Dessa äro skilda av smala sund och
smärre fjärdar. Den nordligaste av dessa, Görväln,
står genom det trånga..sundet Almarestäket, som
korsas av landsväg’ och järnvägen Stockholm—
Enköping, i förbindelse med en lång rad av
fjärdar och sund, vilka sträcka sig åt n. förbi Sigtuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
