Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mårdsläktet - Måreväxter - Mårmatjåkko - Mårten biskop - Mårten funtsnidare el. Martin stenmästare - Mårten Helsing - Mårtensgås, Mårtensmässan - Måsar, måsfåglar - Måseskär - Måsknuv - Måskokaise - Måssläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Måreväxter—Måssläktet
508
Skogsmård.
mark förekommer stenmården, M. foina,
som är något mindre, ljusare och med
proportionsvis kortare ben. Den ljusa fläcken är
nedtill kluven. Levnadssättet
överensstämmer med skogsmårdens, men den lever
närmare människoboningar och förgriper sig därför
ofta på tamdjur. — Sobeln, M. zibellina,
ut-märkes av stora öron, längre ben, orangegul
strupfläck och silkeslen päls, vars färg är brun
men stöter i blågrått. Storleken
överensstämmer med skogsmårdens. Den har nu trängts
undan till de skogiga bergstrakterna i n. ö. Asien.
Jakten på sobel bedrives på senhösten och är en
av de viktigaste inkomstkällorna i området
mellan Lena och havet i ö. — Ett viktigt pälsdjur
är även granmården el. den
amerikanska sobeln, M. anwricana, från n.
Nordamerika. Den största arten av m. är f i s k a r m å
r-d e n el. Vi r g i n i a i 11 e r n, M. pennanti, med
en kroppslängd av 70—90 cm, vartill kommer den
30—50 cm långa svansen. Den finnes i n. v.
Nordamerika. Skinnet nyttjas som pälsverk.
Måreväxter, bot., se Krappväxter.
Må’rmatjåkko, fjäll med stora glaciärer inom
Kiruna stad; skiljes av Vistasvagge från
Kebne-kaise; 1,959 m ö. h.
Mårten biskop, se Martin av Tours.
Mårten funtsnidare el. Martin s t e n m ä
s-t a r e, bildhuggare och byggmästare, en av de
få till namnet kända skånska stenmästarna från
romansk tid, har jämte sina lärjungar under
noo-talets senare del i s. v. Skåne huggit ett
större antal dopfuntar — de i Höör, Lilla
Har-rie, V. Sallerup, Södervidinge och Örtofta
signerade i runskrift — och uppfört en hel grupp
kyrkor (V. Sallerup, Höör, Hammarlunda m. fl.).
Mårten Helsing, sekr. i Erik XIV :s kansli (d.
1568). Han deltog i beskickningar till England
1556 och till Skottland 1562 och 1563—64. M.,
som vid Eriks hov intog ställningen av kunglig
annalist, gjorde en på muntliga berättelser
grundad, officiös bearb. av de första partierna av
Peder Swarts krönika om Gustav I och utgav en
skildring av danska kriget 1565. Han är trol.
övers, av en 1567 tryckt, mycket använd bönbok.
M. lär ha dräpts av Erik XIV. — Litt.: N.
Edén i Hist. Tidskr. 1914; S. Estborn, ”Evang.
svenska bönböcker” (1929).
Mårtensgås, Mårtensmässan, se Martin av
Tours.
Måsar, m å s f å g 1 a r, Läridae, en fam. av
de brockfågelartade fåglarnas ordning,
omfattande skickligt flygande former av växlande
storlek, med tre framåtriktade tår, förenade med
simhud, kort baktå, näbb utan lameller och med
springlika näsborrar. Fjäderdräkten är tät.
Födan, som i regel hämtas ur djurriket,
uppsnappas från vattenytan el. genom störtdykning. De
större arterna äro verkliga rovfåglar. Äggen,
brungröna med grå el. svartbruna fläckar, läggas
på marken i ett enkelt rede, vanl. 2—3 i kullen.
Ungarna, som kläckas i en tät, fläckig dundräkt,
springa mycket skickligt. Familjen m. uppdelas
i tre grupper, sax näbbar (se d. o.),
tärnor (se Tärnsläktet) och äkta måsar (se
Måssläktet).
Måseskär, fyrplats och mistsignalstation strax
s. v. om Käringön i Bohuslän.
Måsknuv, fyrplats och mistsignalstation 6 km
s. ö. om Nynäshamn, Stockholms skärgård.
Må’skokaise, fjäll i Karesuando.
Måssläktet, Lärus, omfattar omkr. 40 arter,
som utmärkas av vanligen tvärskuren stjärt och
typisk, föga växlande färg. Näbben bildar i
spetsen en hake. Ungfåglarna äro spräckliga i
grått och brunt. Av svenska arter är
fiskmåsen, L. canus, den mest spridda. Den
förekommer längs kusterna och vid så gott som alla
lämpliga insjöar. Den är ovan gråblå, under vit
och har svarta vingspetsar med några vita
fläckar. Näbben är gröngul med gul spets och
fotterna gröngula. Längden är 45 cm, bredden
mellan vingspetsarna 112 cm. Ungdräkten är
mörkt brungrå med ljusare fläckar och svart
näbb. Födan utgöres av småfisk och insekter
men även av mask, som sökes på land. Mycket
allmän är också s i 11 m å s e n, L. fuscus, med
svart översida, vit undersida, gul näbb med en
röd fläck på undernäbben och gula fotter.
Längden är 60 cm, bredden mellan vingspetsarna 140
cm. Den häckar dels i skärgårdarna, dels i några
av de norrländska sjöarna. Liksom föreg.
stannar den kvar över vintern, så länge öppet vatten
finnes. Skrattmåsen, L. ridibundus, som
är något mindre än fiskmåsen, är ovan gråblå,
under vit med svarta vingspetsar. I sommardräkt
är huvudet svartbrunt. Näbb och fötter äro
röda. Den häckar vid alla fågelsjöar i s. och mell.
Sverige, på Öland och Gotland samt vid enstaka
ställen runt kusten. Under senare år har den
spritt sig till västkusten. Födan utgöres mest av
insekter, maskar o. dyl. De flesta flytta om
vintern till n. Afrika. Dvärgmåsen, L.
minu-tus, som liknar skrattmåsen men är betydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
