Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystik - Mystiker - Mystisk - Mystär - Mysunde - Myt - Mytens - Myteri - Mytilene - Mytilus - Mytisjtji - Mytisk - Mytologi - Inledning och grekisk-romersk mytologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Mystiker—Mytologi
480
och i grekisk religion (nyplatonismen); man
finner den även i islam (sufismen).
Personlighets-mystikens historia börjar med de
gammaltestamentliga profeterna, som i samvetet och
historiens händelser förnummo den levande Gudens
budskap. Urkristendomens religiositet var av
denna art. Men genom munkväsendet och
Pseudo-Dionysios Areopagita inträngde i kristendomen
oändlighetsmystikens praxis och åskådningar,
vilka sedan i starkare el. svagare blandning med
kristna tankar satt förblivande spår i grekisk
och rom.-kat. fromhet intill närvarande tid
(Bernhard av Clairvaux, Hugo av S:t-Victor, Mechtild
av Magdeburg, Franciscus, Eckart, Suso, Tauler
m. fl.). Med Luther bryter
personlighetsmysti-ken igenom och får sin förblivande härd i
protestantismen. Blandformer, mer el. mindre
påminnande om katolsk m., ha emellertid även där
förekommit (Arndt, Böhme, den radikala
pietis-men). Katolicismen hade ännu under 1500- och
1600-talen betydande mystiker (kvietismen).
Litt.: F. von Hügel, ”The mystical element
of religion” (2 dir, 1908); E. Underhill,
”Mysticism” (i2:e uppl. 1930); T. Andræ,
”Mystikens psykologi” (1926); N. Söderblom, ”Den
levande Guden” (1932); V. Grönbech, ”Mystikere
i Europa og Indien” (4 bd, 1925—34).
My’stiker, anhängare av mystiken.
My’stisk, gåtfull, hemlighetsfull.
Mystär (fr. mystère), hemlighet.
Mysu’nde, by i Schleswig, s. ö. om
Danne-virke vid vägen Eckemförde—Flensburg. Här
tillbakaslogo danskarna 12/9 1850 under Krabbe
ett schleswig-holsteinskt anfall och 2A 1864 under
Gerlach preussarna under prins Fredrik Karl.
Myt, (guda)saga, religionssägen; uppdiktad
berättelse. Jfr Mytologi. — Adj.: Mytisk;
även = sagolik, otrolig.
Mytens [méi’tans], se Meytens.
Myteri, det fall, då krigsfolk,
fartygsbesätt-ning el. fångar med förenat våld sätta sig emot
verkställighet av förmans bud el. gällande
bestämmelser. M. kan allmänt talat sägas utgöra en
särsk. svårartad form av lydnadsbrott. Enl.
Strafflagen, kap. 26 § 3, utgör m. numera en
särskild brottstyp, vilken beskrives så, att
samling av krigsmän ådagalägger uppsåt att, med
förenat våld, sätta sig upp emot förman. Av
brottsbeskrivningen framgår, att straff inträder
även utan att gärningsmännens uppsåt
förverkligats. Redan förberedelse till m. är för övrigt
straffbar. Som förberedelse anses i detta fall
även stämpling el. komplott. Om deltagare i m.
gått till förenat våld å person el. egendom, blir
straffet strängare än eljest. Förövas m., då riket
är i krig, och sker det under strid el. eljest vid
tillfälle, då brott mot krigslydnaden medför
särskild fara, kan straffet ökas ytterligare.
Anstiftare och anförare straffas genomgående
strängare än annan deltagare i m. Då riket är i krig,
dömes den, som förleder krigsfolk, hörande till
rikets krigsmakt, till m., för s. k. krigsförräderi
till straffarbete på livstid. Enl. särskilda
bestämmelser kan i stället dödsstraff tillämpas. — M.
av sjöfolk, som icke hör till marinen, straffas
enl. den s. k. sjömanslagen. — För att
undertrycka m. äger vederbörande militära el. civila
befäl bruka det våld, som är nödigt för
lydnadens upprätthållande. — M y t e r i’s t, person,
som deltar i m.
Mytilène. 1) ö i Egeiska havet, se Lesbos.
2) Huvudstad på Mi); c:a 27,000 inv. M.
är måleriskt beläget på en liten halvö på
östkusten och har under sommaren stor turisttrafik.
Slott från 1373, arkeologiskt museum och flera
moskéer. Jfr Lesbos.
My’tilus, zool., se Blåmusslor.
Mytisjtji [mytiVtJi], industristad i
Moskva-området, RSFSR, 19 km n. n. ö. om Moskva vid
Jaroslavl-järnvägen; 60,111 inv. (1939).
Maskinindustri ; lokomotivverkstäder m. m. I M :s
närhet ligger det 1790 gr. vattenverket, som till en
del förser Moskva med vatten.
Mytisk, se Myt.
Mytologi (grek, mythologi’a), mytkunskap;
sammanfattningen av t. ex. ett folks myter.
Inledning och grekisk-romersk mytologi. Myt
är en berättelse, i vilken gudar el. heroer
(halvgudar) uppträda och som ej är förknippad med
någon i och för sig historisk tid. I egentligare
mening är myten den konkreta, berättande form,
som det religiösa budskapet i stor utsträckning
antar i naturfolkens och de forntida kulturfolkens
religioner. Myten gränsar å ena sidan till sagan,
å den andra till legenden. Även dessa röra sig,
åtm. delvis, i det övernaturligas sfär, men sagans
personer äro människor, ehuru utrustade med
övernaturliga krafter, legenden åter anknytes till
personer el. tider, som åtm. vilja vara historiska,
t. ex. de kristna helgonen. En rik m. är en frukt
av en långt driven antropomorfisering
(människo-gestaltning) av gudarna; den förutsätter därför
kraftig fantasi och gestaltningsförmåga samt ett
rätt högt mått av intellektuell utveckling och
helst en utbildad diktkonst.
I den grekiska m. äro gudarna
sammanslutna till ett slags stat, i vilken Zeus härskar
över större och mindre gudar; den kallas
Olympen, därför att Zeus och de större gudarna
dväljas på Olympen. Dess modell är att finna i den
mykenska tiden, då en storkonung från sin borg
härskade över vasaller. Homeros har utbildat
antropomorfismen och inpräglat denna bild av
den grekiska gudavärlden i medvetandet. I
Odys-séen upptogos många element ur folksagan. Enkla
genealogiska förbindelser ha säkert funnits sedan
gammalt både i guda- och i hjältesagan. De
utvecklades, då myterna sammanfördes i diktningen
och då adeln lade stor vikt vid sina stamträd, som
knötos till de mytiska hjältarna och till gudarna.
Så uppstod en mytisk genealogi. Men ännu
mera, då man ville föreställa sig världens
utveckling, kunde detta ske blott i den enda historiska
form, som man kände, den genealogiska. Av
Kaos föddes Mörkret och Natten, av Natten
Etem och Dagen, lär Hesiodos. Kosmogonien
(världsskapelsen) kläddes i teogoniens
(gudage-nealogiens) form, och denna räcker långt in i
filosofien. Man skilde urspr. icke mellan historia
och myt. De flesta antika historiker ha i m. sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
