Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myrdal, 2. Alva - Mýrdalsjökull - Myrding - Myresjö - Myrgäster, myrvänner, myrmekofiler - Myriad - Myriameter - Myriapoder, mångfotingar, tusenfotingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Myrdals j ökull—M yriapoder
462
ståndpunkt. Särskilt intresse har hon ägnat
uppfostrings- och skolfrågor; hon har bl. a.
varit medl. av 1946 års skolkommission. M.
har ofta anlitats för sakkunniguppdrag, t. ex.
Bostadssociala utredningen och
Befolknings-kommissionen, samt som svensk delegat vid
internationella kongresser. Hon var 1940—42
v. president i International Federation of
Business and Professional Women och är
sedan 1949 chef för FN:s generalsekretariats
sociala avd. M. har bl. a. utg. ”Kris i
befolkningsfrågan” (1934; tills, m. M.l), ”Stadsbarn” (1935),
”Stickprov på Storbritannien” (1942),
”Efter-krigsplanering” (1944) och ”Kommentarer” (s. å.)
samt en omarbetad sv. uppl. av ”Nation and
fa-mily” (”Folk och familj”, s. å.).
Myrdalsj ökull, glaciär på s. Island, nära
kusten; c:a 1,000 km2. M. täcker den verksamma
vulkanen Katla (se d. o.); högsta punkten når
1,480 m ö. h.; snögränsen ligger i s. v. 1,000
m ö. h.
Myrding, se Myling.
Myresjö, sn i Jönköpings län, östra hd, s. v.
om Vetlanda; 65,58 km2, 912 inv. (1953).
Huvudsaki. skogsbygd, kuperad söderut. 1,167 har åker.
I stationssamhället Myresjö (347 inv. 1951)
snickeriindustri, bl. a. ab. Myresjöhus (tillv. av
monteringsfärdiga trähus m. m.). Nuv. kyrkan
uppf. 1878; restaurerad medeltida ödekyrka.
Ingår i M. och Lannaskede pastorat i Växjö stift,
Östra härads kontrakt; tillhör storkommunen
Lannaskede.
Myrgäster, myrvänner, my r m e ko f
i-1 e r, insekter av olika slag, som regelbundet
vistas i myrornas bon och ej kunna existera
annorstädes. Anledning till uppkomsten av m. är dels
den massa av olika slags näringsämnen, som
hopas i myrbona, dels den mängd av levande
näring, som myrornas ägg, larver och puppor
utgöra, den jämna temp. och fuktighet, som
myrstackarna bjuda på, samt icke minst myrornas
egendomliga metod att mata varandra, vilken
exploateras av många m. M. indelas vanl. på
grundval av sina relationer till myrorna i olika grupper.
1) Fientligt förföljda inkräktare
(synektrer). Bland kortvingar förekomma
flera dylika, bl. a. släktet Myrmedoma, vars
arter livnära sig av döda el. skadade myror i
stacken men även anfalla enstaka myror utanför
densamma. Myrorna angripa dem, men de försvara
sig genom att vända sin rörliga bakkropp mot
angriparen och utsända en illaluktande vätska. —
2) Indifferent tålda m. (syneker).
Anledningarna till att så många dylika tolereras av
myrorna äro olika. Många, t. ex. små
hoppstjärtar och Trichopteryx-arter samt flera små
kortvingar, äro otvivelaktigt alltför små, för att
myrorna skulle kunna lägga märke till dem, andra
äro skyddade genom ett hårt och glatt skal el.
också genom en sköldlik kroppsform. Synekerna
leva antingen av myrornas förråd av frön el.
av deras lik el. röva ägg och larver, andra åter
narra till sig mat direkt av myrorna, när dessa
mata varandra. — 3) De äkta gästerna
(s y m f i 1 e r) tolereras i bona och behandlas lika
väl som, ja, ofta bättre än myrorna själva, trol.
emedan symfilerna avsöndra ett ämne, som
myrorna äro mycket begivna på. Vanligast äro den
lilla blinda skalbaggen Claviger testaceus, som
lever tills, m. den gula myran Lasius flavus, samt
kortvingen Lomechusa, som lever hos Formica
sanguinea och vars larver uppfödas av värdarna
liksom deras egen avkomma, trots att de förtära
myrägg massvis. — 4) Yttre och inre
parasiter (e k t o- och entoparasiter).
Myrorna angripas liksom andra insekter av
inälvspara-siter (Mermis). Bland yttre parasiter på myror
märkas framför allt kvalster.
Myriad (grek. myria’s}, eg. ett antal av 10,000;
en oräknelig mängd.
Myriaméter, längdenhet, 10,000 m.
Myriapöder, mångfotingar, t u s e n f
o-tingar, Myria’poda, klass av de med trakéer
andande leddjuren, utmärkta av den likformiga
beskaffenheten av de bakom huvudet befintliga
kroppssegmenten, vilka nästan alla bära 1 el. 2
par korta ben med vanl. enkel klo. Huvudet är
utrustat med 2—3 par käkar, ett par antenner
samt hos de flesta former gruppvis samlade
punktögon. Andningsorganen utgöras av ett om
insekternas påminnande trakésystem. M. äro i
allm. ljusskygga djur, som leva i marken, under
stenar o. dyl. och hålla sig dolda under dagen.
De nu levande m. delas i följ, ordningar.
Dubbelfotingarna, Diplopoda el.
Chi-lognatha, ha cylindrisk el. halvcylindrisk kropp,
vars leder växla mellan 11 och 108. Käkarna
äro byggda för tuggning. Dubbelfotingarna äro
växtätare och tröga, långsamma djur, som
försvara sig dels med en illaluktande avsöndring,
dels genom att rulla ihop sin kropp.
Dubbelfo-tingama i Norden äro små; i tropikerna bli de
30 cm långa och fingertjocka. I Sverige
förekommer fam. Julidae, med det artrika släktet
Julus, samt Glomeridae, vilka äro breda och
kunna rulla ihop sig till ett klot.
Enkelfotingarna, Chilopoda, ha en
långsmal kropp, sammansatt av plattare leder.
Antennerna äro långa och mångledade, och första
kroppsleden bakom huvudet har benen utbildade
till kraftiga klor, nära vilkas spets en giftkörtel
Julus terrestris (överst) och Lithobius fermicatus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
