Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musikaliska akademien i Stockholm - Musikaliska konstföreningen - Musikaliska sällskapet - Musikaliskt Tidsfördrif - Musikalisk äganderätt - Musikalitet, musikalisk begåvning - Musikant - Musikdiktat - Musikdirektör - Musikdrama - Musiker (musicus) - Musikestetik - Musikforeningen - Musikfrämjandet - Musikföreningen i Stockholm - Musikförlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403 Musikaliska konstföreningen—Musikförlag 404
högsk. satts i tillfälle att utdela stipendier till
elever o. a. för utbildning i in- och utlandet. M. blev
mycket snart efter instiftandet K. m:ts och olika
ämbetsmyndigheters sakkunniginstans i
musikaliska frågor, vilket den alltjämt är. 1814 fick
M. av K. m :t i uppdrag att examinera sökande
till musiklärarbefattningarna vid rikets allmänna
skolor, och inom nuv. Musikhögsk. förrättas
alltjämt den examination, som erfordras för att
vinna behörighet för statsanställning på det
musikaliska området (högre musiklärarexamen, högre
kantors- och organistexamen och militär
musik-dir.-examen). M :s högste styresman är dess
preses, f. n. fil. dr Bror Jonzon; sekr. är S.
Walin och dir. för Musikhögsk. E. Ralf. Dess
angelägenheter skötas i övrigt av en styrelse, en
förvaltningsnämnd och, i fråga om Musikhögsk.,
ett lärarråd. Akad. har, förutom ett antal första
led. (kungl. personer), rätt att välja högst 80
svenska led. (därav 20 kvinnliga) och 50
utländska samt dessutom 40 svenska el. utländska
associéer. Antalet lärare vid Musikhögsk. är
omkr. 45 och lärjungar omkr. 240.
Undervisningen är avgiftsfri. Till M. hör dessutom ett
musikbibliotek, och under akad :s överinseende
står sedan 1932 Musikhistoriska museet i
Stockholm. Sedan 1943 utger M. en årsskrift. — Litt.:
O. Morales och T. Norlind, ”Kungl. M. 1771—
1921. Minnesskrift” (1921); O. Morales, ”Kungl.
M. 1921—1931” (1932), ”Kungl. M. 1931—1941”
(1942); S. Walin, ”Kungl. svenska M.
Förhistoria, första stadgar och instiftande” (1945).
Musikaliska konstföreningen, en 1859 stiftad
förening med central i Stockholm för utgivande
av svenska tonsättares verk. Sedan 1860 ha
närmare 150 verk utgivits av alla Sveriges främsta
tonsättare alltifrån I. Hallström och A. Söderman.
Musikaliska sällskapet, ett i Stockholm 1907
av David Åhlén grundat blandat körsällskap —
1907—16 med namnet SSUH-kören — med
uppgift att underhålla intresset för tonkonsten
genom att inöva och offentligt utföra såväl
klassiska som moderna tonsättares körverk. M., vars
ledare D. Åhlén 1907—45 varit, har ägnat sig åt
a-capella-sång i stor utsträckning men har på
senare år, i samarbete med Stockholms
konsertförening, även utfört körverk med orkester. M.
har omkr. 200 medl. och står numera under
ledning av J. Norrby.
Musikaliskt Tidsfördrif, Sveriges första
musiktidning, utg. i Stockholm av krigsrådet O.
Åhlström 1789—1834. Den innehöll dåtidens
mest omtyckta kompositioner, i original el.
arrangerade för piano (med sång).
Musikalisk äganderätt, stundom använd
beteckning för de befogenheter, som enl. lag
tillkomma kompositören av ett musikaliskt verk.
För att praktiskt utnyttja kompositörernas rätt
ha i de flesta länder bildats särskilda
sammanslutningar, i Sverige Föreningen Svenska
tonsättares internationella musikbyrå (Stim).
Musikalitèt, musikalisk begåvning,
innefattar en rad olika komponenter, främst
förmågan att uppfatta melodiska intervaller, att
uppfatta och skilja från varandra ackord och
harmoniska funktioner, vidare sinne för rytm,
klang och dynamik. För m. i högre mening
fordras utom dessa egenskaper främst fantasi,
varförutan såväl skapande som reproducerande
musikalisk verksamhet i konstnärlig mening är
otänkbar. — Litt.: C. Leashore, ”Psychology of
music” (1938).
Musika’nt, utövande musiker.
Musikdiktat (fr. dictée musicale), en modern
form av musikundervisningen, varvid läraren
spelar el. sjunger smärre motiv och satser, som
lärjungarna direkt uppteckna i notskrift.
Musikdirektör, titel, vilken den må antaga, som
vid Musikhögsk. avlagt musiklärar- el. militär
musikdirektörsexamen el. såväl högre
organist-som högre kantorsexamen enl. regi, av 1940.
Musikdrama, på 1600-talet opera i allm.
(drama per musica), på 1800-talet först beteckning
för R. Wagners musikdramatiska verk, sedan för
sceniska verk i hans anda med text och musik
som var för sig fullödiga konstverk.
Müsiker (m ü s i c u s), person med musik
(tonsättning el. musikutövning) som yrke.
Musikestetik, se Musik.
Musikföreningen i Köpenhamn, 1836 stiftat
musiksällskap, som 1838—1931 givit konserter
med orkester (och kör). Av ledare märkas N.
W. Gade, F. Neruda och Carl Nielsen.
Musikfrämjandet, en 1940 i Stockholm under
namnet Musikens vecka grundad förening
för främjande av svensk musikkultur och
musikbildning, tillkommen genom samverkan mellan
Föreningen Svenska tonsättare, Stim, Svenska
musikförläggarföreningen och Svenska
musik-handlareföreningen. M. anordnar bl. a.
musikaliska utbildningskurser, söker stimulera landets
amatörmusiker till aktiv musikutövning och
stöder på olika sätt det musikaliska bildningsarbetet.
Musikföreningen i Stockholm, kör- och
orkesterförening, stiftad 1880 av Ludvig
Norman och Vilhelm Svedbom. M. har utfört
större körverk av såväl klassiska som yngre
tonsättare och har därvid biträtts av hovkapellet.
Dirigenter ha varit L. Norman (1881—85), C.
Nordquist (1886—90), J. Dente (1890—91), F.
Neruda (1891—1915) och V. Wiklund (1915—
24). Konsertverksamheten inställdes 1924, och
fören. ombildades 1935 till en humanitär inst. för
svenska tonkonstnärer. — Litt.: H. Hennig, ”M.
i Stockholm 1881—1916” (1916).
Musikförlag. De äldsta m. uppkommo vid
samma tid som konsten att trycka noter med
metalltyper, d. v. s. omkr. 1500. De moderna
m. uppkommo under 1800-talet, och de flesta av
dessa äga ännu bestånd, så t. ex. de stora
firmorna Breitkopf & Härtel, Peters och
Stein-gräber i Leipzig, Hesse och Simrock i Berlin
samt Schott i Mainz. Från denna tid kunna
också nämnas Ricordi i Milano, Durand i Paris,
Novello i London och Wilh. Hansen i
Köpenhamn. Till 1900-talet hör det betydande
Bären-reiter-förlaget i Kassel. — I Sverige började
m. med O. Åhlströms nottryckeri från 1789. På
1820-talet utgav C. Müller noter, och på
1830-talet fanns J. C. Hedbloms m. Senare uppstodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
