Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorartilleri - Motorbrännolja - Motorbränslen - Motorbåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Motorbrännol ja—M otorbåt
308
Motorbåt av kryssartyp, konstruerad av Jac. M. Iversen 1950.
Längd över allt 6,5 m, i vattenlinjen 6,»s m, största bredd 2 m,
djupgående o,63 m; deplacement 1,1 ton; fart med 30—35 hk c:a 14 knop. — Utrymmen
förifrån: förpik för stuvning av inventarier; garderob; kajuta med 2
längs-gående soff-kojer med förvaringsfack under och hyllor bordvarts över dessa;
styrhytt med full ståhöjd i brunn midskepps samt lucka i taket och inrymmande
motor i ljudisolerande huv samt om styrbord penteri och om babord ratt och
förarsäte, inrett som skåp med dörr på akterkant; öppet sittrum med
tvärsgående bänk med stuvningsrum under sätet; under akterdäck bränsletank för c:a
80 1 över den lågt placerade roderkvadranten.
och amerikanska, är numera allt art.
motorise-rat. — I Sverige är huvuddelen av fältart. samt
allt luftvärns-art. och rörligt kust-art.
motorise-rat. — Se bild 8 å pl. vid Kanon.
Motorbrännolja, se Brännoljor.
Motorbränslen, gasformiga, flytande el. fasta,
energirika ämnen, vilka kunna användas i
förbränningsmotorer för fartyg el. stationära
anläggningar. Gasformiga m. äro:
generatorgas (gengas), kraftgas (dowsongas), metan o. a.
lägre kolväten. Gasen kan vara naturgas,
avfalls-el. biprodukt från vissa industrier (masugnsgas,
gas från kloakvattenreningsverk, avgaser från
petroleumindustrien) el. alstras i särskilda
generatorer. Fasta m., träkol och bilved, användas
framför allt i bil- och båtmotorer, varvid de i
en generator överföras i gengas. Till de fasta
m. kan även räknas kalciumkarbid, som i en
generator alstrar acetylengas. Acetylen och
metangas kunna också medföras på motorfordon i
stålflaskor. Under 2:a världskriget spelade de
fasta och gasformiga m. en stor roll, särsk. för
upprätthållande av biltrafiken, sedan importen av
flytande m. upphört. Flytande m. kunna
indelas i tyngre oljor, avsedda för
brännoljemoto-rer, tändkule- och dieselmotorer, samt lättflyktiga
m., avsedda för förgasarmotorer. Till de senare
räknas bensin, motorfotogen, motorsprit, bensol
och blandningar av dessa, metanol och
trädestil-lat. Bensin är det viktigaste m. Det är antingen
en destillationsprodukt av naturlig bergolja el.
framställt på syntetisk väg ur kol. För
flygmotorer fordras särskilt högvärdigt m., som numera
tillverkas ur vanliga bensindestillat genom olika
förfaringssätt. Sprit (etanol)
kan användas enbart el. i
blandning med bensin i olika
proportioner. Bensol, en
biprodukt från gas- och
koksverk, användes vanl. i
blandning med bensin el. sprit och
bensin. Dylika blandningar
kunna användas även som
flygbränsle. Som m. kunna
användas även metanol, som
utvinnes som biprodukt vid
kolning av ved, och
råterpen-tin (trädestillat), en
biprodukt vid kolning av
töre-stubbar. — Litt.: N.
Gustafsson, ”Bilmotorer och m.”
(2:a uppl. 1944);
”Ingen-jörshandboken”, 2 (1948);
”Råvaror och material”, red.
av C. A. Strömberg (1949).
Motorbåt.
Explosionsmo-torn som drivkraft för en
båt användes först av
fransmannen Lenoir, som på
1860-talet lyckades framdriva en
båt med en 3 hk motor,
driven av lysgas. Praktisk
användning av motorer för
båtdrift erhölls först 1886
genom tysken Daimlers
ben
sindrivna motor. — M. för
yrkesutövning byggas dels av trä, dels av
fartygs-stål. De framdrivas oftast med
brännoljemo-torer och användas huvudsaki. som
fiskebåtar, lots-, tull- och livräddningsbåtar. Större
fiskebåtar äro vanl. av moderniserad
koster-typ med en längd av 13—20 m och en
motorstyrka upp till 250 hk. För fiske i Öresund och
Östersjön användas halvdäckade, 6 V2—8 V2 m
långa, kosterliknande båtar, försedda med
råolje-motorer på 4—10 hk. För trålfiske ha dock under
senare år anskaffats även större (12—15 m)
kra-vellbyggda båtar av västkusttyp. Fiskebåtarnas
propellrar ha i regel vridbara blad. I större
fartygs båtutrustning ingår numera vanl. en el.
flera m. — Sportmotorbåtar kunna
uppdelas i deplacementsbåtar och glidbåtar
(hydro-plan). övre fartgränsen för deplacementsbåtar
kan sättas vid K : \/L = 5, där K = hastigheten
i knop och L = längd i vattenlinjen i m.
Deplacementsbåtar med relativt stort deplacement,
däc-kade och med inredning för långfärder,
benämnas motorkryssare. En form på glidbåt,
som vid K:yJL~> 6,3 visat sig fördelaktig, är den
s. k. U-formen, där undervattenskroppen genom
en skarp knäck övergår till övervattenskroppen.
Till underlättande av lättande ur vattnet,
”pla-ning”, erhålla hydroplan ett el. flera ”steg” i
bottenkonstruktionen. Passbåtar
(”sportbå-tar”) kallas snabba, mindre m., använda för
persontrafik och korta resor och ofta framdrivna
av utombordsmotor. — Den högsta fart, som
uppmätts med en enpropellrig m. under 1950, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
