Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mościcki, Ignacy - Moscow - Mose (Moses) - Mosebacke - Moseböcker - Mosel - Moseley, Henry - Moselius, Carl David - Moselle - Moselviner - Moser, Hans Joachim - Moser, 1. Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Moscow—Moser
284
szawa. Efter statskuppen 12/s 1926 valdes han på
Piisudskis förslag till statspresident och
omvaldes 1933 för en ny 7-årsperiod. M. fortsatte
under sitt presidentskap sina studier rörande
kväveutvinning ur luften. Efter Polens sammanbrott
under 2:a världskriget flydde M. tills, m.
regeringen 18/s 1939 till Rumänien, nedlade 29/g s. å.
sitt ämbete efter att ha utnämnt till sin
efterträdare W. Raczkiewicz och bosatte sig i
Schweiz.
Moscow [må’skåu], stad i n. Idaho, U.S.A.,
no km s. s. v. om Spokane; 11,000 inv. Säte
för University of Idaho (gr. 1889).
Mose (i N. T. Moses), G. T:s väldigaste
gestalt, israeliternas lagstiftare. Om detaljerna i
M:s liv kan man ofta icke komma längre än till
en viss grad av sannolikhet. Den del av Israel,
som råkat i träldom i Egypten, befriades av M.
och fördes på underbart sätt genom Röda havet.
Genom denna räddning blev man i Israel
orubbligt övertygad om att Jahve kunde och ville
hjälpa sitt folk, och den räddningen låg till grund
för förbundet vid Sinai. Enl. detta förbund skulle
Jahve vara Israels Gud och Israel Jahves folk
samt Israel tjäna Jahve genom ett rättfärdigt
leverne. Det är omöjligt att avgöra, huru många
av Moseböckernas lagar, som gå tillbaka ända
till M:s tid, men det finnes ej tillräckliga skäl
att betvivla de tio budordens mosaiska ursprung.
Den Gud M. förkunnade var en nitälskande Gud,
som strängt bestraffade dem, som bröto mot hans
bud, framför allt dem, som tjänade andra gudar.
— Litt.: P. Volz, ”M. und sein Werk” (2:a
uppl. 1932).
Mosebacke, del av Södermalm i Stockholm,
omedelbart ovanför Stadsgården.
Moseböcker, se Pentateuken.
Mosel [må’zol] (ty.), fr. Moselle, biflod till
Rhen; 514 km lång; flodområde 28,033 km2. M.
rinner upp i s. Vogeserna, passerar Epinal och
vänder vid Toul mot n. ö. och n. Den upptar
från h. Saar och flyter vid Trier ned i den
natursköna, djupa, starkt serpentiniserande Mosel
-dalen mellan Hunsrück och Eifel med ett varmt
klimat och berömda vinodlingar på de starkt
sluttande dalsidorna. Vid Koblenz (se bild vid d. 0.)
flyter M. ut i Rhen. M. är segelbar från Frouard
till mynningen, c:a 344 km, och trafikeras av
ångare från Trier; genom kanaler förenad med
Maas, Marne (Seine och Saöne). Som trafikled
har M. stor betydelse, emedan den passerar
Frankrikes största järnmalmsfält och
järnindustridistrikt. M:s övre lopp har urspr. tillhört Maas
men har avlänkats till M.
Moseley [måu’zli], Henry Gwyn Jeffreys,
engelsk fysiker (1887—1915). Han studerade och
graduerades i Oxford, återvände dit efter två
års lektorat vid univ. i Manchester och studerade
//-strålarnas laddningsförhållanden. Epokgörande
blevo M:s undersökningar av röntgenstrålar, där
han med användning av en röntgenspektrograf
bl. a. bestämde våglängderna hos olika
grundämnens karakteristiska strålning och fann den efter
honom uppkallade lagen, att kvadratroten ur
frekvensen för korresponderande linjer för olika
ämnen är en lineär funktion av atomnumret. Han
konstaterade på grundval härav, att tre (och
endast tre) grundämnen då saknades i det
periodiska systemet mellan aluminium och guld, vilka
ämnen sedermera upptäckts och identifierats med
hjälp av M:s lag. M. stupade vid Gallipoli.
Mosélius, Carl David, konstskriftställare
(f. 1890 14/7), fil. dr 1924, lärare i konsthistoria
vid Konsthögsk. sedan 1935; intendents titel
1947. M. har framträtt som flitig forskare och
kritiker, särsk. bevandrad på den gustavianska
tidens område, och har bl. a. utg. förtjänstfulla
utredningar om L. Masreliez’ dekorativa konst,
publicerat dennes brev till G. af Sillén (i
Na-tionalmusei årsb., 1922) och dennes brevväxling
med C. A. Ehrensvärd (1934). Med stor
sakkunskap har M. lett restaureringen och möbleringen
av Gustav HI:s paviljong på Haga. M. utgav
1944 tills, m. Carna Hultmark det på Emil
Hult-marks arkivmaterial grundade lexikonet ”Svenska
kopparstickare och etsare 1500—1944”.
Moselle [måzä’ll]. 1) Flod, se Mosel.
2) Dep. i n. ö. Frankrike, omfattande den till
1918 tyska delen av Lothringen; 6,228 km2, c:a
630,000 inv. Ekonomiskt viktigast är bergsbruket.
M. har en storartad järnindustri och är
Frankrikes främsta dep. med avseende på
stålproduktion. Huvudstad och största stad är Metz.
Moselviner [må’zal-], det gemensamma
han-delsnamnet på viner från områden kring de tyska
floderna Mosel, Saar och Ruwer. M. i inskränkt
bemärkelse komma från vinbergen mellan
Koblenz och Metz. Musten får jäsa på fat i källare
2—3 mån., varefter vinet omtappas upprepade
gånger och befrias från bottensats. Den egentliga
mognaden sker först efter tappningen på buteljer.
Ett nytappat m. är odrickbart. M. utmärka sig
genom sin delikata, i grönt skiftande färg, sin
angenäma syrlighet och bouquetrikedom. De i
Sverige mest kända märkena äro, Piesport,
Brau-neberg, Zeltinger, Josephshöfer, Graacher
Him-melreich och Berncasteler Doctor.
Moser [mä’zar ] ( Hans Joachim, tysk
musikforskare och sångare (f. 1889). Efter att
en tid ha verkat som konsertsångare blev han
1919 doc. och 1922 prof, i musikforskning i Halle,
1925 prof, i Heidelberg och 1928 dir. för statliga
akad. för kyrko- och skolmusik i Berlin. M. har
som musikforskare, förutom talrika värdefulla
studier i företrädesvis äldre tysk musikhistoria,
publicerat den på friska och nya synpunkter rika
”Geschichte der deutschen Musik” (2 bd, 1920
—23; flera nya uppl. i 3 bd), som i förbluffande
grad vilar på M:s egen forskning, och ett par
utomordentliga monogr. över Paul Hofhaimer
(1929) och Heinrich Schütz (1936). Han har
vidare utg. ”Musiklexikon” (1935, 2:a uppl. 1950)
och samlingsverk med äldre tysk musik.
Moser [må’z3r]. 1) Karl M., schweizisk
arkitekt (1860—1936), den centrala gestalten inom
sitt lands moderna arkitektur. M:s stora betydelse
ligger i att han i sin lärargärning som prof, i
arkitektur i Zürich 1915—28 brutit med den
akademiska slentrianen och ivrat för en saklig
behandling av byggnadsuppgifterna och därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
