Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Morfologi - Morfologisk - Morfos - Morgagni, Giovanni Battista - Morgan, Charles - Morgan, Michèle - Morgan, 1. Pierpont - Morgan, 2. John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Morfologisk—Morgan
262
2) Geogr. M. el. g e o m o r f o 1 o g i, se
Geografi.
3) Zool., vetenskapen om djurens byggnad och
gestalt, omfattar studiet såväl av djurens yttre
form (yttre m.) som av de inre organens
utbildning och byggnad (inre m., anatomi,
histologi), varvid hänsyn tages ej blott till
förhållandena hos de fullbildade individerna utan även till
förhållandena hos dessas olika utvecklingsstadier
(embryologi). M. står därför i nära samband med
å ena sidan fylogenien, å andra sidan fysiologien.
4) Språkv., dets. som formlära.
Morfologisk [-lä’-], som har avseende på
formläran (morfologien) el. formen, form-.
Morfos [-å’s] (av grek. mo’rfosis, skepnad,
form), förändring i formbildningen hos en växts
grundorgan genom inre el. yttre orsaker (a u t o-,
resp, heteromorfos). Alltefter arten av
de faktorer, som framkalla en dylik förändring,
talar man om fotomorfos (ljus),
termomor f o s (värme), hydromorfos
(fuktighet), xeromorfos (torka), m e kan om o
r-f o s (sammanpressning, spänning, vindverkan
m. m.), ge o- el. barymorfos (tyngdkraft),
rheomorfos (rinnande vatten),
kemomor-fos (kemiska ämnen), aeromorfos (luft)
och biomorfos (levande organismer). I
senare fallet skiljer man mellan fy to- och
zoo-morfos, då förändringen härrör av inverkan
genom växt el. djur. — I zoologien användas
termerna homomorfos, heteromorfos
m. fl.
Morgagni [mårga’nji], Giovanni
Bat-tista, italiensk anatom (1682—1771), prof, i
Padova. M. skildrade patologisk-anatomiska
förändringar vid talrika sjukdomar och sökte bringa
dessa observationer i samband med de under
livet iakttagna sjukdomssymtomen. M. betraktas
som patologiens grundare.
Morgan [må’gan], Charles Langbridge,
engelsk författare (f. 1894). M. debuterade 1919
med romanen ”The gunroom”, där han använde
sina erfarenheter från sjön, utgav sedan ”My
name is legion” (1925) och slog igenom med
”Portrait in a mirror” (1929; sv. övers. 1939).
Fr. o. m. ”The fountain” (1932; sv. övers. 1933)
fick M. världsrykte. Han har sedan utg.
romanerna ”Sparkenbroke” (1936; sv. övers., 2 bd,
1938), ”The voyage” (1940; sv. övers. 1941),
”The empty room” (1941; sv. övers. 1942), ”The
judge’s story” (1947; sv. övers, s. å.) och ”The
river line” (1949; sv. övers. 1950). Huvudämnet
i hans romaner är erotiken; konflikten gäller i
regel motsättningen mellan ande och kött. Hans
livssyn är mystiskt färgad, han har sinne för det
religiösa men anknyter icke till någon bestämd
konfession. Sin syn på livets skilda frågor har
M. direkt belyst i essäsaml. ”Reflections in a
mirror” (1, 1944, sv. övers., ”Spegelbilder”, 1946;
2, 1946). Han har dessutom bl. a. utg.
skådespelet ”The flashing stream” (1938). — Litt: O.
Delere, ”Metaphysik und Ethik in den Werken
von C. M.” (1939); Claude-Edmonde Magny, ”Les
sandales d’Empédocle” (1945).
Morgan [mårgä’], M i c h è 1 e (eg. Simone
Roussel), fransk filmskådespelerska (f. 1920).
Hon slog 1938 igenom i ”Dimmornas kaj” (mot
Jean Gabin). S. å. kom ”Himlens musikanter”,
en film om Frälsningsarmén. 1939 filmade hon
i Berlin i ”Korallrevet” (mot Gabin) och s. å.
i ”Nordlandets lag” (i J. Feyders regi), den
senare inspelad i Sverige (Lappland). 1940
engagerades M. till Hollywood, där hon hade
huvudrollen i några filmer, företrädesvis handlande om
den franska motståndsrörelsen. Efter den tyska
ockupationens upphörande 1945 återvände hon till
Frankrike. Hennes första film där var ”La
sym-phonie pastorale” (”Pastoralsymfonien”) efter
André Gides roman, i vilken hon på ett utsökt
poetiskt och gripande sätt spelade den blinda
flickan. Andra filmer efter kriget äro ”Flykten till
Havanna”, ”ögonvittnet” och ”Flygvärdinnan”.
I fransk-italiensk samproduktion hade hon 1949
en huvudroll i ”Fabiola”. ”För kärleks skull”
(”La Belle que voilå”, 1950) blev en ny
framgång för henne. — G. 1949 m. den franske
filmskådespelaren Henri Vidal.
Morgan [mä’gan]. 1) John Pierpont M.
(d. ä.), amerikansk finansman (1837—1913). Han
var son till den framstående amerikansk-engelske
bankiren J u n i u s
Spencer M. (1813—
90), studerade
matematik i Göttingen men
inträdde tidigt på
banki rbanan och blev 1871
delägare i firman
Drexel, Morgan & Co.,
sedan 1895 kallad J.
P. Morgan & Co., som
under M:s ledning
utvecklades till ett av
världens mäktigaste
bankhus. Med
sällsynt finansiell
skicklighet och hänsynslös
kallblodighet kämpade sig M. fram till en
ledande ställning bland U.S.A:s finansmän.
Genom att sammanslå järnvägar, försäkringsbolag,
industriella företag, banker, Atlantrederier o. s. v.
minskade han konkurrensen och ökade
avkastningen; hans förnämsta skapelse var den väldiga
ståltrusten, United States Steel Corporation,
tillkommen 1901. M. behärskade en stor del av
U.S.A:s industri, och genom av honom ledda
finansgrupper kunde han placera stora in- och
utländska statslån. Han ägde ett storartat bibliotek,
rikt på inkunabler och dyrbara manuskript, samt
en värdefull konstsamling; en del av hans skatter
bildar nu en särskild avd. av Metropolitan
Museum of Art i New York. — Litt.: F. L. Allen,
”The great Pierpont M.” (1949).
2) John Pierpont M. d. y., den föreg:s son,
finansman (1867—1943), graduerad vid Harvard
Univ. 1889, inträdde 1891 som partner i faderns
firma. Vid dennes död inträdde han som chef
för J. Pierpont Morgan & Co., varvid en av hans
första större uppgifter blev att genom ett lån
på 100 mill. $ rädda New York från
betalnings-inställelse (1915). Under 1 :a världskriget
anli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
