Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moréas, Jean, eg. Joannis Papadiamantopoulos - Moreau, Gustave - Moreau, Jean Victor - Morecambe and Heysham - Morelia - Moreller - Morelli, Domenico - Morelos - Morén, John - Morendo - Moreno, Jacob - Morer - Mores
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Moreau—Mores
258
Gustave Moreau: Den unge
mannen och döden, 1866.
nes” (1886), hälsades med entusiasm av de s. k.
dekadenterna, som efter M:s berömda manifest
i Figaro 1886 kallade sig ”symbolister”. M.
skilde sig 1891 från Mallarmés krets och stiftade
med Ch. Mauras o. a. ’Técole romane”, som
avsåg återgång till klassisk prosodi; i denna nya,
nationellt arkaiserande stil skrev han sina mest
berömda diktsamlingar, ”Le pèlerin passioné”
(1891) och ”Stances” (6 bd, 1899—1902). —
Monogr. av M. Barrès (1910).
Moreau [mårå’], Gustave, fransk målare
(1826—98). Han var akademielev i Paris,
vistades nio år i Italien, levde därefter i Paris och
slöt sig inne i
sin egen värld
av mystik och
vision. Hans
tidiga verk,
närmast i släkt med
Chassériaus, åt
vars minne han
ägnade
målningen ”Den unge
mannen och
döden”, äro
form-ädel romantik
(”Oidipus och
sfinxen”,
”Or-feus”, ”Skalden
och sångmön”,
”Prometheus”).
Han blev en
sagomålare av
bisarr egenart,
sällsam och
fängslande, bl.
a. i
kompositioner som
”Her-kules inför
hyd-ran”, ”Salomes
dans” (två varianter), ”Galatea”, ”Jupiter och
Se-mele”. Han blev 1892 prof, vid konstakad. M. är
representerad i Louvre- och
Luxembourgmuseer-na. Han testamenterade till staten sitt hus vid
Rue de la Rochefoucauld jämte hela sin
konstnärliga kvarlåtenskap, som nu utgör Musée
Gustave Moreau och omfattar omkr. 2,000 målningar i
olja el. akvarell och massor av teckningar. —
Monogr. av L. Deshairs (1912) samt P. Flat,
”Le musée Gustave Moreau” (1899).
Moreau [mårå’], Jean Victor Marie,
fransk general (1763—1813), gick 1792 som
frivillig in i den franska revolutionsarmén och blev
redan 1794 divisionsgeneral. På sommaren 1796
trängde M. i spetsen för den s. k. Rhen- och
Moselarmén segrande fram till Donau men måste
på grund av de motgångar, som drabbat Jourdan,
Meusearméns befälhavare, retirera och
verkställde ett mästerligt återtåg. 1799 kämpade M. mot
Suvorov i Italien. På hösten s. å. lämnade M.
Bonaparte verksamt bistånd, då denne genomförde
sin statskupp. Som belöning fick han 1800
befälet över Rhenarmén och utförde det fälttåg,
som slöts med segern vid Hohenlinden i dec. 1800,
vilken ledde till freden i Lunéville (1801). M:s
NF XV — 9
folkgunst och den opposition han visade mot
förste konsulns välde ådrogo honom Bonapartes
misshag. I febr. 1804 lät denne arrestera M.
som misstänkt för delaktighet i Pichegrus
sammansvärjning. Straffet blev landsförvisning. M.
var sedan bosatt i Nordamerika, tills han 1813
på Alexanders uppmaning begav sig till Europa
för att medverka till Napoleons störtande. Som
Alexanders generaladjutant deltog han i striderna
i Tyskland men blev i slaget vid Dresden i aug.
1813 dödligt sårad.
Morecambe and Heysham [mä’kam an [-héi’-Jam],-] {+héi’-
Jam],+} stad i Lancashire i England, på ö. sidan
av Morecambe Bay; c:a 35,000 inv. Hamn och
havsbad. Före 1928 var M. två skilda städer.
Morelia [mårä’lja], huvudstad i mexik. staten
Michoacån, ligger vackert i en bördig trakt, 1,940
m ö. h.; c:a 103,000 inv. Katedral (i spansk
renässansstil) gr. 1640. Ärkebiskopssäte. — Gr.
1541 under namnet Valladolid.
More’ller, se Körsbär.
Morelli [mårä’li], D o m e n i c o, neapolitansk
målare (1826—1901), hette eg. S o 1 i e r o, har
blivit kallad det moderna italienska måleriets
fader. Han behandlade historiska, bibliska,
orientaliska och romantiska ämnen i en förening av
dristig realism och flygande fantasi.
Morelos [mårä’lås], stat i centrala Mexico,
på s. sluttningen av mexik. högplatån, s. om
huvudstaden; 4,964 km2, 269,000 inv.; en av
landets bördigaste stater. Huvudstad: Cuernavaca.
Staden Cuautla (Morelos) har stora
sockerfabriker.
Morén, John Teodor, kyrkomusiker (1854
—1932), klockare och kantor i Hedvig Eleonora
förs, i Stockholm 1892—1926. På kyrkomusikens
område utförde M. ett stort arbete. Jämte R.
Norén utgav han ”Valda koraler i
gammalryt-misk form” (1892—94) och
”Liturgiskt-musika-liskt material till vespergudstj änster” (1898—
1911), vilket senare han i samarbete med U. L.
Ullman begagnade för musiken till den svenska
kyrkans handbok. De av Ullman och M.
framlagda förslagen, kallade ”Missale, vesperale och
hymnarium för svenska kyrkan”, utkommo 1914
och bildade intillden nya mässmusikens utgivning
1943 kärnan i svensk liturgisk praxis. M.
komponerade dessutom motetter och koralförspel,
bland dem främst ”Tolv motetter” (1931).
Morendo [mårä’ndå], it., mus., döende,
bort-döende (i tonstyrka).
Moreno [måuréi’nåu], Jacob L., amerikansk
sociolog och psykiater av rumänsk härkomst (f.
1892), upphovsman till den s. k. psykodramatiska
psykoterapien och till sociometrien, grundare av
flera forskningsinst. Sina sociometriska teorier
har M. framlagt i ”Who shall survive?” (1934).
Morer [må’- el. mö’-], urspr. namn på
invånare i Mauretanien, senare på mörkhyade folk i
allm., särskilt på muhammedaner i Nordafrika
och Spanien. Morernas medeltida välde i Spanien
höll sig längst i Andalusien, där det definitivt
upphörde med Granadas fall 1492.
Mores [må’-], lat., seder; i uttrycket ”lära
någon m.” = goda seder, tillrättavisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
