Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monoteism - Monoteleter - Monoton - Monotremata - Monotropi - Monotyp - Monotype - Monrad, 1. Ditlev Gothard - Monrad, 2. Cally - Monreale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
M onoteleter—M onreale
212
Ur tron på Jahve som rättfärdighetens och den
sedliga ordningens världsmakt har den profetiska
m. vuxit fram. Först hos Deutero-Jesaja leder
vissheten om Jahves enastående ställning till ett
klart förnekande av andra gudars tillvaro. Från
judendomen ha kristendomen och islam tagit m.
i arv.
M onoteleter, ett parti inom den grekiska
kyrkan, vilket, med bibehållande av läran om två
naturer hos Kristus, sökte vinna monofysiterna
(se d. o.) för kyrkan genom att hos Kristus
antaga blott ett gudamänskligt verkningssätt (m o
n-ergism, av grek. ene’rgela) el. blott en vilja.
Kejsar Herakleios utfärdade 638 ett edikt,
”Ek-tesis”, varigenom den monoteletiska läran påbjöds.
Men de många protesterna däremot nödgade
kejsar Constans II att återtaga ”Ektesis”, varemot
han 648 utgav ett annat edikt, ”Typos”, vari
alla strider om Kristi verksamhetssätt och hans
vilja förbjödos. Slutligen sammankallade kejsar
Konstantin Pogonatos 680 det 6:e ekumeniska
kyrkomötet i Konstantinopel, där det fastställdes,
att hos Kristus funnes två viljor och två
verkningssätt, dock så, att den mänskliga viljan vore
underordnad under och lydde den gudomliga.
Monoton [-å’n], entonig, enformig. —
Monotoni, entonighet.
Monotrèmata, zool., se Kloakdjur.
Mono’tropa, bot., se Tallört.
Monotropi, se Isomeri.
Monotyp, tryck i 1 ex., framställt därigenom,
att en blank plåt påstrykes tjockt med färg, i
vilken bilden utformas genom avtorkning med
pinnar, penslar och trasor, varefter den
avtryc-kes på papper. I regel kan endast ett gott tryck
erhållas.
Monotype [må’nataip], se Sättmaskin.
Monrad [må’nraÖ]. 1) Ditlev Gothard
M., dansk biskop och politiker (1811—87). Han
blev teol. kand. 1836, fil. mag. 1838 och fil. dr
1854. M. rörde sig i tidens liberala kretsar och
kom 1839 in i den aktiva politiken. 1846 blev han
präst i Vester Ulslev
på Lolland, men
marsrörelsen 1848 kallade
honom fram i första
ledet. Han var
natio-nalliberal och lutade i
den nationella frågan
åt helstatspolitiken
men stod på yttersta
vänstra flygeln i
frågan om valrätten i
den nya författningen.
M. blev
kultusminis-ter i marsministären
och utarbetade tills, m.
O. Lehmann det
första grundlagsutkastet i utpräglat demokratisk
anda. Han avgick som minister nov. 1848 och blev
1849 biskop på Lolland-Falster, men genom sin
agitation i tal och skrift bidrog han mycket till
att junigrundlagen genomfördes i starkt
demokratisk form. 1849—65 var M. med ett kort avbrott
led. av folketinget och sökte medla mellan
riks
dagen och de konservativa ministärerna. 1855 blev
han överskoldirektör och departementschef i
kul-tusministeriet, 1858 dir. där, var maj—dec. 1859
kultusminister under Hall, febr. 1860—sept. 1861
inrikesminister och febr. 1860—dec. 1863
kultusminister under denne. Med sin stora sakliga och
oratoriska begåvning utförde han dessa år ett
väldigt parlamentariskt arbete. Han övertog dec.
1863 bildandet av en ny ministär, då ett
samarbete mellan Kristian IX och Hall visat sig
omöjligt. Han var konseljpresident,
finansminister och minister för Holstein dec. 1863—juli 1864
samt utrikesminister dec. 1863—jan. 1864 och
april—juli 1864. Krigets utbrott kunde icke
hindras, och Dannevirkes sakligt välgrundade
utrymning kort efter gjorde både M., konungen och
de Meza till föremål för icke helt oberättigade
angrepp för brist på klarhet och samarbete. Då
Londonkonferensen i juli krävde ett avgörande,
överlämnade M. detta till konungen och ville
därefter fortsätta kriget men avskedades i juli av
konungen. 1865—69 uppehöll han sig på Nya
Zeeland, var 1869—71 präst i Bröndbyöster vid
Köpenhamn och från 1871 åter biskop på
Lolland-Falster. Han skrev om politik i tidningar
och böcker, var 1882—86 medlem av folketinget,
där han förgäves sökte medla mellan högern och
vänstern. Som dialektiker och glänsande talare
står M. högt i Danmarks historia; som politiker
nådde han aldrig full behärskning. — Litt.: P.
Stavnstrup, ”D. G. M. Politiker og gejstlig”
(1948).
2) Ragnhild Caroline (C a 11 y) M., norsk
sångerska (1879—1950), uppträdde f. ggn 1899 med
stor framgång på en konsert i Oslo och fortsatte
därefter sina studier i Dresden, debuterade 1903
på Nationaltheatret i Oslo och var sedan en av
denna teaters förnämsta sångerskor. 1909—11 var
M. anställd vid Berlin-operan; talrika gästspel,
bl. a. i Stockholm. M. var såväl på scenen som
i konsertsalen mycket uppburen på gr. av sin
vackra stämma
och sitt säregna,
starkt
personliga föredrag.
1942 blev M.
chef för Det
Norske teatret i
Oslo men
avsattes 1945 på gr.
av samarbete
med den
tyska ockupationsmakten.
Monrea’le
[mån-], stad på
Sicilien, 7 km
s. v. om
Palermo; c:a 15,000
inv. Katedralen,
grundad 1174,
är Siciliens
förnämsta norman-niska kyrka.
Det anslutna
Katedralen i Monreale. Absiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
