Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mongliet - Historia - Litt. - Mongoliska rasen - Mongoliska republiken - Mongoliska språken - Mongolism - Mongolkomplex - Mongoloid - Mongolveck - Monier, Joseph - Monikkala - Monilia - Monism - Moniteur Belge - Moniteur Universel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201 Mongoliska rasen—
s. å. gav överväldigande majoritet för fullständig
skilsmässa från Kina, och den kinesiska
regeringen måste i jan. 1946 godtaga separationen. I mars
s. å. undertecknades en ny vänskaps- och
bistånds-pakt mellan Sovjetunionen och folkrepubliken.
Redan 1940 hade Yttre M. erhållit en ny
författning av mera utpräglad sovjetiskt typ. Enl. en i
dec. 1947 antagen ny 5-årsplan för perioden 1948
—52 har landet undergått en förhållandevis
radikal socialisering. — Arméns styrka
uppskattades 1948 till 100,000 man.
Inre M., som vid slutet av 1920-talet genom
stark invandring från Kina hade blivit mera
kinesiskt än mongoliskt, kom under japanskt välde
1933 (prov. Jehol besattes redan 1932 och
införlivades med Manchukuo). 1937 utropades en stor
del av Inre M. som en autonom förbundsstat men
förblev under japansk kontroll. Dess regering
störtades i aug. 1945, då kinesiska kommunistiska
trupper ryckte in i landet. I jan. 1946
proklamerades en kommunistisk östmongolisk republik.
Chiang Kai-sheks kinesiska nationalregering
förhöll sig en tid avvaktande men återerövrade i
okt. s. å. Kalgan. Kommunisterna proklamerade
dock 1947 Inre M. som ett autonomt område i
Kina. Mot slutet av 1948 och under 1949 kommo
Kalgan och hela Inre M. ånyo under
kommunistiskt välde, och 1951 bildades en ny
kommuniststat (se ovan).
Litt.-. D. Carruthers, ”Unknown Mongolia”
(1913); S. Hedin, ”Från Peking till Moskva”
(1924); N. K. Korostovetz, ”Von Cinggis Khan
zur Sowjetrepublik” (1926); G. D. R. Phillips,
”Russia, Japan and Mongolia” (1942); F. A.
Larson, ”Den mongoliska tragedien” (1950).
Mongoliska rasen, se Människan.
Mongoliska republiken, se Mongoliet.
Mongoliska språken tillhöra altaiska
språkstammen och står inom denna i närmare
släktskap med den turkiska gruppen, i avlägsnare med
den tungusiska. Gemensamma kännetecken äro:
1) ingen konsonantanhopning i början av en
stavelse, 2) vokalharmoni, d. v. s. progressiv
assimilation mellan hårda och mjuka stammar, vilka
blott förbindas med likartade bildningselement,
3) agglutinering, d. v. s. fritt vidfogande av
sådana element, utan att de sammanväxa med
stammen el. denna förvandlas, 4) suffigering,
d. v. s. bildnings- el. bestämningselement vidfogas
i slutet av ord.
Litteraturperioder: I) Det mongoliska
världsrikets (1300-talet) med uigurisk skrift,
vilande på soghdiskan och av syriskt ursprung,
alltså i vågräta rader, gående från höger till
vänster; II) det kinesiska mongolrikets (1235
—1368) med kvadratskrift (p’agspa), den
tibetanska bokstavsskriften, skriven i rader under
varandra, motsvarande kinesiskans; III) den
lamaistiska hierarkiens (sedan början av
1600-talet) och IV) den kinesiska överhöghetens med
den åter upptagna men nu lodrätt skrivna
uigu-riska skriften, som sedan dess, i den nya
skriv-formen, förblivit gällande. Av I) och II)" har
utom stenminnesmärken med kvadratskrift
knappast något bevarats. Senare hindrade lamaismen
■Moniteur Universel 202
med det tibetanska munkspråket uppväxandet av
en inhemsk litteratur. Utom den stora buddistiska
översättningslitteraturen finns det endast ett
ringa antal historieverk el. sagor, till största
delen blott i handskrifter. — Antalet munarter är
på grund av det mongoliska områdets kolossala
utsträckning mycket stort. De äro starkt
avslipade: chalcha (i ö.) oirat, även kallad kalmuckiska
(i v.), med språköar vid Kaspiska havet,
burjä-tiska (i n.) och de sydmongoliska språkgrenarna.
Mongolistiken har sitt huvudsäte i Ryssland, men
dess grundare var herrnhutaren I. J. Schmidt
(i779—1841). — Jfr B. Laufer, ”Skizze der
mongolischen Literatur” (i Keleti Szemle, VIII,
1907).
Mongoli’sm, med., en konstitutionsanomali,
så kallad för sin likhet med de utmärkande
dragen hos den mongoliska rasen. Individerna äro
vanl. andligt efterblivna.
Mongölkomplex, antrop., d. v. s. mongolveck,
mongolfläck, platt näsrot och mer el. mindre
utstående ögon.
Mongoloid, mongolliknande, släkt med
mongolerna. Med., se Mongolism.
Mongölveck, ett hudveck ovan människoögat,
utgående från övre ögonlocket, sneddande
nedåt-inåt, täckande inre ögonvinkeln och förlorande
sig i ansiktshuden. M. utgör ett viktigt rasmärke,
kännetecknande den mongoliska rasen. Hos en
vuxen människa av annan ras torde det vanl.
visa på inblandning av mongoliskt blod. I
Sverige torde det tyda på finsk härstamning.
Monier [månje’], J 0 s e p h, fransk
uppfinnare (1823—1906). Han uppfann och patenterade
1867—78 det s. k. Moniersystemet för
järnarmering av rör, cisterner, brobalkar o. dyl.
i betong.
Monikkala [må’-], gods i Janakkala sn,
Ta-vastehus län, Finland; ett av Finlands äldsta,
nämnt redan 1374, säteri sedan början av
1600-talet. M., som bl. a. i 200 år tillhört ätten
Lilje-brunn, innehaves nu av ätten af Enehjelm.
Monilia, bot., se Fruktmögel.
Monfsm (av grek. mo’nos, en), filos.,
enhets-lära. 1) Ontologisk m., som antar allt verkligt
ha en och samma natur (vilken då vanl. tänkes
vara antingen kroppslig el. andlig). — 2)
Metafysik m., som antar en enda yttersta grund till allt.
Motsatsen, dualism el. pluralism, hävdar däremot
två, resp, en mångfald arter av (resp, grunder till)
det varande. — 3) Som m. betecknas ofta även
den åsikten, att det andliga och det kroppsliga
äro olika sidor hos samma enhetliga väsen (såsom
hos Spinoza). — 4) I speciellare bemärkelse är
m. försöket att på den moderna
naturvetenskapens, särskilt utvecklingslärans, grund uppbygga
en enhetlig världs- och livsåskådning. Jfr
Haeckel.
Moniteur Beige [månitö’r bä’l$], Belgiens
officiella tidning.
Moniteur Universel [månitö’r ynivärsä’l], fr.
tidning, utg. under något olika namn 1789—1901,
officiell dec. 1799—dec. 1868. Under andra
kejsardömet medverkade bl. a. Sainte-Beuve och Th.
Gautier i dess litterära avd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
