Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mondial - Mondial (språk) - Mondism - Mondprocessen - Mondiran, Piet - Mondän - Moneci - Monegasker - Monel(l)metall - Monet, Claude - Moneta - Moneta, Ernesto Teodoro - Monetär - Monfalcone - Monferrato - Monge, Gaspard - Mongibello - Mongolerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
M ondial—M ongolerna
196
Mondiäl [fr. utt. mädja’l] (fr. av monde,
värld), universell, världs-.
Mondiäl (av fr. monde, värld),
världsspråks-förslag, utarbetat av den svenske
läroverkslek-torn Helge Heimer, framlagt 1943. M.
kännetecknas av enkla regler för uttal och böjning; det
skiljer sig från flera andra förslag till
världsspråk genom att ordförråd och fraseologi
uteslutande äro baserade på de romanska språken
och engelskan. — Litt.: H. Heimer,
”Världsspråket m.” (1943, ny uppl. 1945; eng. bearb. 1947),
”M., langue Internationale”, 1—2 (1952—53).
Mondi’sm, se Mond, Sir A.
Mondprocessen [månd-], en kemisk metod
för att framställa ren nickel, fri från koppar, med
tillhjälp av koloxid, som med nickel bildar
flytande nickelkarbonyl, Ni(CO)4, vilken sedan
sönderdelas genom upphettning.
Mondrian [må’n-], P i e t Cornelis, nederländsk
målare och skriftställare (1872—1944), den
främste företrädaren och förespråkaren för den
absoluta,
ickeföreställande
konsten,
tidigare verksam i
Paris, från
1940 i U.S.A.
I Paris
publicerade M.- 1921
sitt konstnärliga
manifest ”Le [-neo-plasticis-me”.-]
{+neo-plasticis-
me”.+} I U.S.A.
utövade han ett
viktigt
inflytande på
konstnärerna i gruppen
American
Äb-stract Artists.
1910—17 ut-
vecklade M. sin
stil från en
relativt naturbun-den realism till
ett system av linjer, hans s. k. plus-minus-stil
(”Hamnpir och ocean”, 1914), och slutl. till en av
naturen oberoende, strängt ren bildstil med klart
avgränsade rektanglar och uteslutande oblandade
grundfärger, rött, blått och gult. Inspirerad av
det rörliga storstadslivet i New York och av
jazzmusiken, utförde M. vid 1940-talets början
en serie målningar, bl. a. Boogie-Woogie-serierna,
som präglas av en livlig dynamik och en metrisk
rytm. Icke minst genom sin förmåga att som
teoretiker precisera sin konsts rent mänskliga,
etiska intentioner har M. fått stor betydelse för
den moderna västerländska konstutvecklingen.
Bland hans teoretiska essäer märkas bl. a.
”Plas-tic art and pure plastic art” (1937) och ”A new
realism” (1943).
Mondän [mån- el. måg-] (fr. mondain), som
lever, tänker såsom el. utmärker stora världen.
Moneci, bot., se Könsfördelning.
Monega’sker, invånarna i Monaco.
Mone’l(l) metall, koppar-nickellegering med c:a
Piet Mondrian: Komposition,
1937—42.
67% nickel, 30% koppar, 1—2% järn och
1 °/o mangan. Användes inom den kemiska
industrien.
Monet [månä’], Claude Oscar, fransk
målare (1840—1926). Han var 1862 elev av Gleyre,
hade förut tagit starkt intryck av E. Boudins
luftstudier, hamn- och havsmotiv, påverkades
sedan av É. Manet (”Frukost i skogen”, 1866,
m. fl.), levde under Paris’ belägring 1870—71 i
London, var där framför allt påverkad av
Con-stables och Turners konst, upparbetade under de
följ, åren det atmosfäriska studiet och blev den
impressionistiska teknikens genombrottsman. Med
osviklig konsekvens och ihärdighet strävade han
rastlöst intill sin höga ålderdom att fånga
ljusets och luftens toner i ständig växling och
skälvande liv — motiv från franska
landsbygden, Paris och havskusten, Holland och London.
— M. är representerad i Louvre- och
Luxem-bourgmuseerna i Paris, i Stockholm av två
hamnstämningar i Nationalmuseum. — Monogr. av A.
Alexandre (1921), G. Geffroy (1922), C.
Mauc-lair (1924 och 1943), M. Malingue (1943) och O.
Reuterswärd (1948). — Se bilder å pl. vid sp. 193.
Monéta, rom. myt., binamn på Juno. På
hennes tempelområde på n. spetsen av Capitolium
låg myntverkstaden; namnet M. överflyttades
både på denna och på myntet självt.
Mone’ta [må-], Ernesto Teodor o,
italiensk fredsivrare (1833—1918). M. deltog i
Italiens frihetsstrider 1859 och 1866 men ägnade
sig därefter åt pacifistiskt förf.-skap. M. fick
1907 dela Nobels fredspris med fransmannen L.
Renault.
Monetär, mynt-, som hör till myntväsendet.
Monfalcone [månfalkå’ne], stad i Italien,
innerst vid Triestebukten och invid gränsen mot
Jugoslavien; c:a 20,000 inv. Stort skeppsvarv
samt kemisk industri.
Monferrato [månfera’tå], fr. Montferrat,
landskap i Piemonte i Italien, utgörande n. v. delen
av prov. Alessandria och angränsande del av prov.
Cuneo. Sedan 1000-talet härskade i M.
aledrami-dernas ätt, vars ryktbaraste medl. voro markgreve
Konrad, konung av Jerusalem, och Bonifatius II
(d. 1207), en av ledarna för 4:e korståget och
efter 1204 konung av Thessalien. 1536 tillföll M.
huset Gonzaga och kom 1703 till Savojen.
Monge [må?], G a s p a r d, fransk
matematiker (1746—1818). Han verkade som lärare bl. a.
vid sjökrigsskolan i Paris. 1792 var han en
kortare tid sjöminister och 1794 blev han prof, vid
den nyupprättade polytekniska skolan, deltog i
expeditionen till Egypten 1798 och förestod det
nybildade egyptiska institutet för arkeologi. Vid
den andra restaurationen (1815) miste M.
samtliga sina ämbeten. — M. grundade den
beskrivande geometrien genom sitt huvudarbete, ”Géométrie
descriptive” (1795). Även inom
differentialekvationernas teori uppnådde M. viktiga resultat.
Mongibello [månd?ibä’lå], sicilianskt namn
på berget Etna.
Mongolerna, folkgrupp, tillhörande den
mongoliska rasen (se Människan). M. i trängre
bemärkelse indelas vanl. i tre grupper: östmongo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
