Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molla - Mollendo - Mollison, James Allan - Mollskinn - Mollsläktet - Mollusker - Mollväxter - Mollösund - Moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Mollendo—Moln
180
åker. Kyrkan av sten har medeltida långhus.
Ingår i Ods, M., Alboga och öra pastorat av Skara
stift, Ås kontrakt. Tillhör storkommunen Gäsene.
Mollendo [måjä’ndå], kuststad i dep. Arequipa
i s. Peru; c:a 15,000 inv. M. är ändpunkt för
järnvägen från Cusco över Puno vid
Titicaca-sjön och är den förnämsta utskeppningsorten för
n. Bolivia och s. Peru med export av ull, koppar,
tenn, borax m.m. 14 km söderut öppnades 1947
den moderna hamnen Matarani.
Mollison [må’lisn], James Allan, skotsk
sportflygare (f. 1905), utförde 1931 sin första
rekordflygning genom att med ett flygplan av
typen ”Gipsy-Moth” flyga från Australien till
England på 8 dygn 19 tim. 25 min. Ett år senare
flög M. London—Kapstaden på rekordtiden 4
dygn 17 tim. 19 min. och utförde den första
flygningen med sportflygplan (typ ”Puss Moth”) över
n. Atlanten. Senare har M. gjort ytterligare tre
bemärkta flygningar över såväl Nord- som
Syd-atlanten. M. har även varit officer i brittiska
flygvapnet samt trafikflygare i Australien. —
1932—38 g. m. aviatrisen Amy Johnson.
Mollskinn, tät, tjock, slitstark bomullsvävnad
av starkt, tvinnat varpgarn och lössnott, tätt
packat inslag.
Mollsläktet, bot., se Mållsläktet.
Mollu’sker, zool., se Blötdjur.
Mollväxter, se Mållväxter.
Mollösund. 1) Sn i Bohuslän, Orusts v. hd;
6,99 km2, 561 inv. (1953), därav 483 i M.2);
omfattar Orusts sydvästligaste halvö, den s. k.
Tången, samt Mollön m. fl. öar och skär. Ingen skog,
blott 12 har åker. Nuv. kyrkan av trä uppf. 1866.
Ingår i Morlanda, Käringöns, M:s och
Gull-holmens pastorat av Göteborgs stift, Orusts
och Tjörns kontrakt. Tillhör storkommunen
Morlanda.
2) Municipalsamhälle (sedan 1886) i M.x), på
Tångens yttersta udde; 0,46 km2; 483 inv. (1953).
M. ger genom sin storlek, koncentration och
ålderdomliga karaktär den mest representativa
bilden av ett bohuslänskt fiskläge; redan på
1600-talet var det betydande. M. har ett 90-tal
fiskare. Storsjöfiske, salterier, konservfabrik,
fraktfart. M. är även badort och har bussförbindelse
med Stenungsund vid statsbanelinj en Göteborg—
Strömstad. — Litt.: S. T. Kjellberg, ”M.” (i
”Svenska kulturbilder”, 2, 1932).
Moln bestå av ett stort antal små
vattendroppar, som på grund av sin ytterst ringa
fallhastighet ge intryck av att hålla sig svävande i luften.
Luften omkring oss innehåller alltid en större el.
mindre mängd vattenånga. Om nu denna luft
av-kyles under ett visst gradtal, som är beroende
av luftens vattenångehalt, utfälles vatten i
flytande el. fast form. Denna utfällning äger därvid
rum på små stoft-, damm- el. i synnerhet
saltpartiklar, vilka sistnämnda tillföras luften från
oceanernas yta. Kring dylika partiklar avsätta sig
vid molnbildningen små vattendroppar. Innan
dessa ännu sammanslutit sig till de större droppar,
som hastigt nedfalla och bilda regn, ha de i allm.
en diam, mellan 1 och 7/ioo mm. — Den avkylning
hos luften, som ger upphov till molnbildningen,
kan ske på flera sätt. Antingen kan luften
avkylas genom beröring med en kallare yta, t. ex.
havet el. snöytorna, varvid först bildas dimma,
som emellertid kan höja sig och då benämnes m.
Eller också, vanligast, kan luften avkylas på grund
av det arbete, som utföres, då den stiger uppåt
(adiabatisk avkylning). Sålunda ser man ofta
m. kondenseras på lovartsidan om berg; heta
sommardagar stiger den luft uppåt, som vid
beröringen med jordytan uppvärmts och upptagit
fuktighet, särskilt på ställen, där topografien gynnar
denna rörelse, och härvid utfällas ofta
cumulus-moln. En dylik uppåtstigande rörelse hos luften,
som ger upphov till molnbildning, påträffas ofta
vid mötet mellan varma och kalla luftmassor.
Den varmare och specifikt lättare luften tvingas
härvid att stiga upp över den kallare, och härvid
utfällas i regel sammanhängande molntäcken på
högre el. lägre nivå.
Iakttagelser av m. äro ett viktigt meteorologiskt
forskningsmedel och ovärderliga för all slags
väderlekstjänst, enär de indirekt ange tillståndet och
rörelsen även i högre luftlager. Sålunda utgör
studiet av m:s driftsriktning och vinkelhastighet
samt höjd, trots den direkta aerologiens
framsteg, alltjämt ett medel för undersökning av
luftens horisontella rörelse. M:s form, mängd,
täthet o. s. v. ge oumbärliga upplysningar om
vertikalrörelse, temp. och fuktighet i höjden.
Enl. ”Internationell molnatlas” (1930) indelas
m. i:
I. Moln inom höga luftskikt, c i r r u
s-moln (c:a 5—10 km över jordytan).
1) Fjädermoln, Cirrus, förk. Ci, bestå av fina
vita molnträdar, som ofta likna fjädrar, el. av
smala band (flak) utan skuggor; de äro i allm.
vita, ofta med silkesaktig glans och liksom
tecknade direkt på den blå himlen. — Fjädermolnen
bestå delvis av iskristaller (isstoft). Halofenomen
visa sig dock sällan i dem. Eftersom de ligga
på stor höjd, belysas de av solljuset före
soluppgången och efter solnedgången och färgas då
ofta gula el. ljusröda. En stund efter
solnedgången bli de grå. Även när solen står högt,
verka de vid horisonten i regel svagt gulaktiga.
De äro ibland ordnade i band, polarband,
som se ut att löpa samman mot en punkt vid
horisonten.
2) S lö j moln, Cirrostratus, förk. Cist el. Cs, är
en genomskinlig och trådig el. slät, vit el. nästan
vit molnslöja, genom vilken solen (månen), då
den ej står för nära horisonten, ännu synes med
skarp kant och som i regel ger upphov till
halofenomen. — Slöjmolnen bestå väsentligen av glest
fördelade iskristaller (isstoft). De utgöra i regel,
liksom vissa fjädermoln, främre delen av
upp-glidningsmolnet i ett större vandrande oväder och
båda därför dess ankomst.
3) M a k r i 1 1 m o 1 n, Cirrocumulus, förk. Cicu el.
Cc, utgöra lager el. flak av m., som något likna
slöjmoln men som äro uppdelade i mycket små,
vita och oregelbundet ordnade molnflockar el.
molnbollar utan skuggor. — Makrillmolnen
uppstå ofta ur slöjmoln (el. fjädermoln) och bestå
liksom dessa åtm. delvis av isstoft. De iakttas
mindre ofta.
II. Moln inom medelhöga luftskikt
(c:a 2—5 km över jordytan).
4) B ö 1 j e m o 1 n, Altocumulus, förk. Acu el. Ac,
äro molnlager el. molnflak, sammansatta av tämi.
små skivor el. bollar, som i stort sett äro
regelbundet ordnade, ofta som vågor, och i allm. blott
delvis skuggade. — Böljemolnen äro vattenmoln,
d. v. s. de bestå väsentligen av ytterst små vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
