Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mithra - Mithridates el. Mithradates VI Eupator - Mitjurin, Ivan - Mitjurinsk (Kozlov) - Mitla - Mitos - Mitra (huvudbindel) - Mitra (gud) - Mitraljös - Mitropa - Mitscher, Marc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Mithridates—Mitscher
108
M. den högste av de av Ahuramazda skapade
yasatas ("änglar”), som bekämpa ondskan hos
Ahriman och hans anhang, är ljusets och
vegetationens men också krigets gud och beledsagare
av själarna till paradiset. — Grekerna kände den
iranske (persiske) M. under namnet M i t h r é s.
Med namnformen M i t h r a s betecknas däremot
i regel huvudguden i en senantik mysteriereligion
(M i t h r a s-m ysterierna el. m i t h r i
a-cismen), som tar fast form i i:a årh. e. Kr.
Denna religion har aldrig funnits i Iran utan är
en nyskapelse inom den grekisk-romerska
kulturvärlden. Den har endast få element gemensamma
med iransk religion, däribland framför allt en
tjurmytologi med M. som huvudfigur. De flesta
M.-helgedomar (mithréer) ha en nästan alltid
identiskt lika central kultbild, framställande M.,
en ungdomlig gestalt med frygisk mössa, som
med kniven dödar (offrar) en tjur. Denna bild
måste syfta på den centrala skapelse- och
fräls-ningsmyten i en religion, som vi f. ö. känna
ytterst litet till. Det var en frälsningsreligion,
till karaktären ett hemligt sällskap med
invigningar i olika grader. Den var spridd över hela
romerska riket, mest i Donau- och Rhentrakterna,
och räknade sina flesta anhängare bland
militären. Först med 300-talet vann mithriacismen
insteg i romarrikets ledande skikt, men dess
betydelse har oerhört överdrivits av den äldre
forskningen. Med 300-talets utgång försvinner den
praktiskt taget helt och hållet. — Litt.: F.
Cu-mont, ”Textes et monuments figurés relatifs aux
mystères de M.” (2 bd, 1896—99), ”Les
mystè-res de M.” (3æ uppl. 1913; ty. övers., 3æ uppl.
1923); S. Wikander, ”Études sur les mystères
de Mithras” (i ”Vetenskapssocietetens i Lund
årsbok”, 1950).
Mithridates el. Mithradätes VI E u p
ä-tor, konung av Pontos (c:a 132—63 f. Kr.).
M., som blev konung av Pontos c:a 121, skyddade
de grekiska städerna på Svarta havets nordkust
mot stammarna i landets inre, som hårt beträngde
dem. Hans rike kom därigenom att omfatta större
delen av Svarta havets (Pontos’) kust. Han sökte
därefter utsträcka sitt välde över de angränsande
smårikena i Mindre Asien men stötte därvid på
romarna. Efter rustningar förband sig M. med
Roms fiender. Hans här gick över till Grekland
(88 f. Kr.) men blev slagen vid Chaironeia av
Sulla (86 f. Kr.). Sulla gick över till Mindre
Asien, M. slöt fred och avstod från sina
erövringar samt utlämnade en del av sin flotta. Ett nytt
stort krig utbröt 73 f. Kr. Den romerske
generalen Lucullus drev bort M. från trakterna vid
Hellesponten och Bitynien, inföll i Pontos,
besegrade M. och tvang honom att fly till sin svärson
konung Tigranes i Armenien, som nu upptog
striden men besegrades 69 f. Kr. och ånyo jämte
M. följ. år. Myteri bland trupperna avbröt
Lucullus’ framgångar, så att M. kunde återvända
till sitt rike. När Pompeius övertagit befälet,
undanträngde han M. och tillfogade honom ett
avgörande nederlag vid Eufrat (66 f. Kr.). M.
flydde till Krim; då hans son Farnakes gjorde
uppror och drog trupperna på sin sida, begick
M. självmord (63 f. Kr.). M. var en verkligt
betydande man, energisk och rastlöst
handlingskraftig men tillika misstänksam och grym, en
äkta österländsk despot med en fernissa av
grekisk bildning.
Mitjurin [mjit/o’rjin], Ivan, rysk
fruktträds-förädlare (1854—1935), uppdrog en lång rad mot
Rysslands kalla kontinentala klimat
motståndskraftiga och storfruktiga fruktträdssorter.
Mitjurinsk [mjit/o’rjinsk], förr Kozlov,
industristad i Tambovområdet, RSFSR, vid
floden Voronezj, n. n. v. om Tambov; 70,202 inv.
(1939). Här ligger även en känd
trädgårdsför-söksanstalt, som skapades av I. Mitjurin, efter
vilken staden 1934 fick sitt nuv. namn.
Mi’tla, by i s. Mexico, s. ö. om Oaxaca. I M.,
som var zapotekernas huvudort under senare
delen av deras maktperiod, har man bl. a. utgrävt
ett stort palats med pelarhallar och rik
utsmyck-ning._
Mitos [-å’s], biol., se Celldelning, sp. 570.
Mi’tra, grek., under antiken en huvudbindel
eller mössa, vanl. av ylle, som hos grekerna bars
endast av kvinnor men hos flera asiatiska folk
även av män. M. var möjl. ursprunget till den till
kyrklig skrud burna m. (biskopsmössan; se
bilder vid Biskopsskrud). Denna var under den
äldre medeltiden tämligen låg, hade raka sidor
och bars intill 11 oo-talet med spetsarna bredvid
varandra, senare med en spets över pannan och
en över nacken; under den yngre medeltiden
och nyare tiden gjordes den högre och vidare
med något utsvängda sidor. Till biskopsmössan
hörde två baktill nedhängande nackband, i’nfula
(plur. infulae).
Mitra, vedisk gud, oftast nämnd i
sammanhang med Varuna, även dyrkad av Mitanni-folket.
M. var redan i vedisk tid en avtynande
guda-gestalt, vars ursprungliga karaktär därför är
svårbestämbar. Jämte Varuna representerar M.
den etiska världsordningen, förnämligast dess
harmoniska och sympatiska sida; som sådan visar
M. slående överensstämmelse med sin iranska
motsvarighet Mithra. I den senare indiska
religionen är_M. försvunnen.
Mitraljös, dets. som kulspruta.
Mitropa [mitrå’pa], förk. för
Mittéleuropä-ische Schlafwagen- und Speisewagen A. G., ett av
tyska stats järnvägarna ägt företag för
tillhandahållande och drift av restaurang- och sovvagnar.
1950 ombildades bolaget och antog namnet
Deutsche Schlafwagen- und S p e i s
e-W a g e n-G esellschaft, helt ägt av de
Västtyska statsbanorna, Deutsche Bundesbahnen.
Mitscher [mi’tja], M a r c Andrew, amerikansk
sjömilitär (1887—1947), officer 1912,
konterami-ral 1941, viceamiral 1944 och amiral 1946. Han
deltog under 2:a världskriget i alla större sjöslag
och landstigningar i Stilla havet, först som
hangarfartygschef, sedan som flygchef på
Salomon-öarna 1943 och från 1944 som chef på den under
hans ledning ryktbara operationsstyrkan 58. Med
denna gjorde han en avgörande insats i slaget
om Leytebukten M/io—26/io 1944, deltog 1945 i
erövringen av öarna Iwo Jima och Okinawa
samt slutstriderna mot Japan. Efter
krigsavslut-ningen blev M. chef för flottans flygvapen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
