Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mineralbildning - Mineralblått - Mineralfoder - Mineralfärgämnen - Mineralgarvning - Mineralisatorer - Mineralisk - Mineralkermes - Mineralog - Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Mineralblått—Mineralogi
58
och de magmatiska malmernas mineral.
Allteftersom fasta ämnen utskiljas ur magman, övermättas
den av flyktiga beståndsdelar. Dessa ämnen
bortgå, när trycket stigit tillräckligt, som mycket heta
och reaktiva gaser, mineralisatorer, och ge i
sido-bergarten upphov till en form av ny m.,
pneu-m a t o 1 y t i s k m. På detta sätt uppstå
horn-blände ur augit, turmalin ur biotit.
Karakteristiska mineral vid denna m. äro även vesuvian,
skapolit och flusspat. När huvuddelen av de fasta
beståndsdelarna i magman kristalliserat och de
flyktiga, till största delen sura beståndsdelarna
försvunnit, återstå varma vattenlösningar,
innehållande rikligt med alkalisulfider och av starkt
alkalisk natur. Ur dessa s. k. hydrotermala
lösningar kristallisera framför allt malmer av
koppar, zink, bly, antimon och guld, tillkomna
genom hydrotermal m. Något annorlunda ter
sig m. i och kring vulkanerna. Yttre trycket är
här lågt, varför någon pneumatolytisk fas ej
förekommer. Enär de flyktiga beståndsdelarna
kunna bortgå snabbt, sker m. vid hög temp.
Karakteristiskt mineral är sanidin. De heta gaser,
som bortgå, bestå framför allt av klorider och
fluorider. De kondenseras hastigt, m. genom
s u b 1 i m a t i o n, el. omsätta sig med andra
gaser. Av mineral, som bildas på dessa sätt må
nämnas covellin, magnetit, limonit, flera sulfat,
klorider och fluorider. Bland gaskällorna finnas
även sådana, där de utströmmande gaserna
träffat samman med grundvattnet och kondenseras
med en livlig m. som följd. Kalcedon, opal,
tung-spat och pyrit höra till de mineral, som då bildas.
2) Sedimentär m. Den, för mänskligheten
kanske viktigaste, sedimentära m. sker genom
vittringen av de fasta bergarterna. Praktiskt taget
alla aluminiumsilikat övergå genom vattnets och
kolsyrans inverkan till nya lermineral, ss. kaolin
och montmorillonit. I tropikerna går
nedbrytningen längre, och det tekniskt viktiga
aluminiummineralet bauxit utgör slutprodukt. En särskild
ställning intar den m., som äger rum ovanför
och omedelbart under grundvattenytan. Vid
oxidation av sulfidiska malmer bildas i regel
lättlös-liga sulfat, som bortföras av vatten, och då de
sammanträffa med kalksten, dolomit o. dyl.,
utfällas nya karbonat, medan CaSOé och MgSCh
bortföras i lösning. En stor del av lösningarna
rinner dock ned under grundvattenytan, där
någon oxidation ej sker. Här påträffas friska
sul-fider, som omsätta sig med lösningarna så, att
ädelmetallerna utfällas och de oädla gå i lösning.
Här anrikas sådana mineral som kopparglans,
silverglans och gediget guld. En annan form av
m. är den, som sker vid utfällning ur de lösningar,
som bildas vid den kemiska förvittringen. M.
genom kristallisation ur
vattenlösning kan ske genom vattnets avdunstning,
genom sänkning av dess temp. el. genom
sammanträffande av joner, som ge svårlösliga
föreningar. Viktigast är härvid bildningen av
saltlager i grunda havsvikar, vilka avsnörts från
förbindelse med havet. Denna m. har noggrant
studerats på laboratoriet av van’t Hoff. I
av-loppslösa insjöar kunna på samma sätt ett flertal
olika mineral utfällas, t. ex. borax, glaubersalt,
stensalt o. a. natronsalter. Aven de levande
organismerna kunna åstadkomma en utfällning av nya
mineral. Växter ta upp kolsyra ur sina
närings-lösningar, varvid de som bikarbonat lösta
kar-bonaten överföras i neutrala, som utfällas.
Växterna kunna genom att tillföra syre fälla limonit
ur järnsaltlösningar. Speciella bakterier befordra
genom produktion av svavelväte bildning av
sul-fidmineral, andra utfälla limonit. Djurriket
medverkar också vid m. Fågelexkrementer äro
ursprunget till de stora salpeterlagren i Chile.
Tänder och ben ha givit upphov till stora fyndigheter
av fosfatmineral. Många ryggradslösa djur, ss.
koraller, snäckor, musslor och armfotingar, ha
med sina kalkskal levererat det mesta materialet
till kalkstenarnas mineral.
3) M. genom metamorfos. Vid
bergarternas omvandling under tryck- och
värmepåverkan sker en mer el. mindre genomgripande
förändring av mineralbeståndet. Se
Bergartsme-tamorfos.
Mineralblått, gemensam beteckning på i
naturen förekommande el. med konst framställda
blå oorganiska färgämnen. De mest använda blå
mineral färgämnena äro berlinerblått och
ultramarin.
Mineralfoder, gemensam benämning på salter,
som användas för att tillgodose husdjurens behov
av mineralämnen. I handeln förekomma olika
slags m., ss. foderbenmjöl (Ca3[PO4]2),
foderfosfat (Ca HPO4 el. Na2 HPO4), slammad krita
(Ca CO3), kalkstensmjöl (Ca CO3), klorkalcium
(Ca CI2), koksalt (Na Cl), jodkalium (KJ),
järn-vitriol (Fe SO4) och blandningar av dessa salter
med el. utan tillsats av droger. Helst bör man
ej använda m.-blandningar, som i st. f. slammad
krita innehålla kalkstenmjöl, förorenat med mer
än 1 % sand och lera.
Mineralfärgämnen, se Färgämnen.
Mineralgarvning, garvning medelst oorganiska
kemikalier.
Mineralisatorer, miner., i en vulkanisk magma
inneslutna gaser, huvudsaki. borsyra, fluor, väte
och svavel, vilka genom sin närvaro minska
visko-siteten, sänka fryspunkten, fördröja magmans
stelnande och därigenom befordra
kristallisatio-nen av de olika mineralen.
Minerälisk, som tillhör el. är hämtad från
stenriket; som innehåller mineral.
Minerälke’rmes, ke’rmes minerälis, gammalt
läkemedel, som utgjordes av en blandning av
sva-velantimon och antimonoxid samt användes som
slemlösande medel vid luftrörskatarrer. M. togs
vanl. i form av bröstpulver. M. liknar till
färgen kermeskorn.
Mineralog [-å’g], person, som sysselsätter sig
med mineralogi.
Mineralogi, vetenskapen om mineralen. M:s
uppgift är att utforska mineralens fysikaliska
och kemiska egenskaper, deras inre byggnad
(struktur) och yttre form, bildningsbetingelser och
omvandling. M. indelas i allmän m. och speciell
el. systematisk m. Allmän m., som behandlar
mineralens allmänna egenskaper, omfattar tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
