Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mil - Mila - Milan - Milan I - Milanesiska ediktet - Milano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Mil—Milano
18
Mil, längdmått för större avstånd, vägmått.
Namnet (liksom ty. Meile, eng. mile, fr. mille,
sp. milia, port, milha, it. mig Ho) härstammar från
lat. milia (plur. av mille, tusen). Romarna
an-gåvo avstånd i milia pa’ssuum (d. v. s. efter
tusental steg), och en sådan fornromersk mil (senare
kallad milliärium, eg. milsten) mätte 1,000 steg
av 5 rom. fots längd och motsvarade således
1,478,5 m. I Frankrike mätte man före
metersystemets antagande våglängder i lieues, av
vilka de allmännaste voro: lieue commune = V25
ekvatorsgrad (1 ekvatorsgrad enl. Bessel =
111,306,58 m) =4,452,26 m = 3/s geografisk mil,
lieue marine = V20 ekvatorsgrad = 5,565,33 m =
3/4 geografisk mil och lieue de poste = 2,000
toises = 3,898 m. Därjämte hade man flera
avvikande lieues i provinserna. I Spanien var
en geografisk legua något över 6,3 km. Dessutom
funnos flera andra mil av något växlande längd.
Den vanliga engelska milen (English mile,
London mile) är = 5,000 eng. fot = 1,524,0 m,
den lagliga brittiska milen (statute mile) =5,280
eng. fot = 1,609,3 m, sjömilen (sea mile,
nauti-cal mile, geographical mile), alla civiliserade
nationers vägmått till sjöss, = 1,852 m = Veo
ekvatorsgrad. Tre miles av dessa olika slag
räknas = 1 league. I Tyskland räknade man
till 1872 i allm. efter tyska el. geografiska mil,
av vilka 15 gå på en ekvatorsgrad; en tysk mil
utgjorde 7,420,4 m (Bessel). Den preussiska
milen var = 24,000 preuss. fot = 7,532,5 m, och
med denna överensstämde den danska milen.
Den gamla svenska milen var = 36,000 fot
= 10,689 m; nymilen däremot = 10 km = 33,681
fot. Den gamla norska milen var =36,000
norska fot = 11,295 m.
Mila, se Träkolning.
Milan, franskt [milä’] och engelskt [milä’n
el. mi’lan] namn på Milano.
Milan I, konung av Serbien (1854—1901),
tillhörande släkten Obrenovic. Han utropades efter
sin kusin furst Mikaels mord 1868 till furste av
Serbien, förklarades myndig 1872 och antog
kungatiteln 1882. I ständig kamp med det
ryssvänliga radikala partiet, slöt sig M. nära till
Österrike, som också räddade honom från
följderna av angreppet på Bulgarien 1885. Hans
1875 ingångna äktenskap med Natalia Kesjko,
dotter till en rysk överste av rumänsk härkomst,
övergick i en osämja av skandalös art. En stark
opinion inom landet tvang honom 1889 att
abdikera till förmån för sin son, Alexander. Han
uppehöll sig därefter mest i Paris, avstod 1891
mot en betydande penningsumma från sitt
serbiska statsborgarskap och antog 1892 namnet
greve av Takoyo. Han återvände dock till
Serbien och var 1894—1900 med smärre avbrott
Serbiens egentlige härskare. 1900 måste han ånyo
lämna landet på gr. av sitt motstånd mot
Alexanders giftermål med Draga Maschin.
Milanésiska ediktet, edikt (313), genom
vilket Licinius och Konstantin uppgivas ha stadfäst
kristen kult som statskult även för Orienten.
Mila’no [-nå] (ty. Mailand, fr. och eng.
Milan), stad i n. Italien, huvudstad i Lombardiet
Castello Sforzesco. Gården.
och i prov. Milano; 1,280,855 inv. Ö951; med
förorter 1,293,834). M. är näst Rom Italiens
största stad och ligger på den jämna, mot s.
svagt sluttande lombardiska slätten mellan Ticino
och Adda, samt vid Olona, en liten segelbar
biflod till Po. — M., antikens Mediola’num,
erövrades 222 f. Kr. av romarna från insubrerna
och blev snart Gallia transpadanas huvudort. Från
M., erövrat av langobarderna 569, utgick mot
langobardväldet en stark opposition, som sökte
anknytning hos Karl den store. Efter väldets
fall 774 kommo ärkebiskoparna i M. att inneha
den politiska makten i staden. Vid freden i
Kon-stanz 1183 blev stadskommunen av kejsar
Fredrik Barbarossa erkänd som självständig. M. växte
nu hastigt i välstånd. Vapenindustrien var den
mest betydande, men även en ylleindustri samt
sidenväveri skapades. Nu började också de stora
bevattningsanläggningarna utbyggas, som gjorde
slätten kring M. till ett av Europas intensivast
odlade jordbruksområden. Då under 1200-talet
kampen mellan det lägre borgerskapet och
magnaterna skärptes, infördes podestå-inst. Från 1311
till 1447 innehade medl. av familjen Visconti den
politiska makten. De utbredde sitt välde över
de flesta lombardiska städer och erhöllo 1395
under Gian Galeazzo (1378—1402) hertigtiteln. Då
huset utdog 1447, bemäktigade sig en släkting
Francesco, av kondottiärsläkten Sforza,
hertig-dömet. M. var knutet till spanska kronan från
den siste Sforzas död 1535 till spanska
tronföljds-kriget och till den österrikiska 1714—96, då det
erövrades av N. Bonaparte. M. tillhörde 1797
—1814 de franska lydrikena Cisalpinska
republiken, Italienska republiken och kungariket Italien,
infogades vid Wienkongressen i det lombardiskt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
