Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meytens, 6. Martin van, d. y. - Mez, Carl - Meza, Christian - Mezger, Johan Georgius - Mézières-skolan - Mezquite - Mezzanin - Mezza voce - Mezzo - Mezzotint(o)gravyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
919
Mez—Mezzotint(o)gravyr
920
Martin van Meytens d. y.: Familjegrupp, 1748.
Nationalmuseum, Stockholm.
6) Martin van M. d. y., den föreg:s son
(1695—1770), emalj-, miniatyr- och
porträttmålare. Efter omsorgsfull uppfostran lämnade han
sin faders ateljé i Stockholm 1712. Efter
vistelse hos släktingar i Holland anlände han två
år senare till England, studerade tidens
porträttkonst, främst van Dyck, samt emaljmåleri. M.
reste 1717 till Paris, där den svenskfödde
emaljören Charles Boit blev hans lärare. Beskyddad
av Regenten, lyckades M. snart slå igenom,
utförde emaljer av denne, Ludvig XV, tsar Peter
samt medlemmar av den franska aristokratien.
Omkr. 1720 begav han sig till Dresden och
1721 till Wien. M. utförde här kejsarparets
porträtt. Under ett besök i Sverige 1730—
31 porträtterade han bl. a. kungaparet
(Grips-holm), målade självporträtt (ett i Konstakad.)
m. m. I Nationalmuseum finnes bl. a. en
vacker emaljmålning av M. I Wien utförde han
sedan talrika oljeporträtt av Maria Teresia o. a.
medl. av kejsarhuset. 1759 blev han direktör för
den österrikiska konstakademien, i vars saml.
talrika bilder av M. förekomma. Som
miniaty-rist var M. högt uppskattad och utövade ett
betydande inflytande på porträttminiatyrens
utveckling i Österrike och Tyskland. M:s 1755 på
franska avfattade självbiogr. trycktes 1797 (i
”Briefe über die Kunst”, utg. av T. Baden).
Mez [mets], Carl Christian, tysk botanist
(1866—1944), fil. dr i Berlin 1888, prof, i
Kö-nigsberg 1910. Han blev särsk. bekant genom
sitt användande av serodiagnostisk metod för
bestämmande av växternas släktskapsförhållanden.
M. grundade och var 1922—39 red. för
Bota-nisches Archiv.
Meza [mé’sa], Christian Julius de, dansk
officer (1792—1865). Han blev 1842 major och
vid krigets utbrott 1848 högste befälhavare för
artilleriet. M. deltog med heder i striderna vid
Bov och i Slesvig, blev överste 1848, förde
avantgardet vid Fredericia 1849, blev s. å.
generalmajor och deltog med ära i slaget vid Isted
1850. 1858—63 var han kommenderande general
i Slesvig, blev generallöjtnant 1861 och vid
krigets utbrott 1864 härens överbefälhavare. M.
kände Dannevirkeställningen i grund och visste,
att den var mycket svår att försvara i ett
vinterfälttåg. Hans beslut 5 febr. 1864 att utrymma
ställningen, vilket väckte förvåning och vrede i
Danmark, var militärt korrekt och stred icke
mot hans instruktioner, men M. kan icke
fritagas från viss skuld betr, ställningens svagheter.
Han kallades till Köpenhamn och avskedades mot
konungens önskan som överbefälhavare. — Litt.:
J. Nörregaard, ”Tre hovedpersoner og
hovedbe-givenheder i 1864” (2:a uppl. 1884); K. C.
Rock-stroh, ”General de Meza og Dannevirkes
röm-ning” (1930).
Mezger [mä^s^ar], Johan Georgius,
nederländsk läkare (1839—1909). Han blev 1863
med. dr i Leiden, var flera år anställd vid en
medicinsk klinik i Amsterdam och ägnade sig
åt att med massage behandla olika former av
förlamning. Genom lyckade kurer vann han
utomordentligt rykte, så att hans mottagningar i
Amsterdam besöktes av sjuka från hela den
civiliserade världen.
Mézières-skolan [mezjä’r-], en skola under
senare hälften av 1700-talet för utbildande av
fästningsbyggare, förlagd först till Mézières i
dep. Ardennes. Vid M. utvecklades det vaubanska
bastionssystemet till en som oöverträff lig ansedd
normalform, benämnd place idéale.
Mezquite [mäski’ta], bot., se Grammagräs.
Mezzanin [metsa-] (it. mezzanino, av mezzo,
halv), byggnk., låg mellanvåning, halvvåning,
entresolvåning. I de italienska renässanspalatsen
inskötos ofta mellan de höga huvudvåningarna
låga, för vardagsbruk, domestik- och förrådsrum
o. dyl. avsedda våningar med relativt låga
fönster.
Mezza voce [mä’dza vå’t/e], it., mus., med
halv el. dämpad röst.
Mezzo [mä’dzå, sv. utt. me’tså], fem. mezza,
it., halv-; mezzoforte, halvstarkt;
mezzosopran, röst mellan sopran och alt; m e z z
o-s o p r a n k 1 a v, C-klav.
Mezzotint(o)gravyr [metsåti’nt(å)-] (it.
mezzo tinto, ”mellanfärg”, halvton), ett slags
djuptryck. Den blankslipade kopparplåten bearbetas
först i alla riktningar med ett verktyg,
granule-ringsstålet (rockern el. vaggan), vilket ung. har
formen av ett stämjärn med rundad, sågtandad
egg och som under en vaggande rörelse föres
fram över plåtytan. Denna blir härigenom el.,
ehuru mera ovanligt, genom påblåsning av sand
uppruggad el. kornig, och plåten ger i detta
skick avtryck av en intensiv sammetslik svärta
(härav namnet ”svartkonst”, ”svarta maneret”,
fr. manière noire). På den sålunda preparerade
plåten upptecknas nu en bild, och med hjälp av
ett annat verktyg, skavjärnet (fr. grattoir),
utarbetas till olika djup och glättning de särskilda
partierna. De glattaste ställena motsvara vid
avtrycket de högsta dagrarna, de mindre glatta,
endast lindrigt fördjupade partierna
mellanto-nernas olika grader och den uppruggade
plåtytan själv de djupaste skuggorna. M. verka
sålunda uteslutande genom omväxling av
skug
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
