Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meyer, Ernst - Meyer, Frederick Brotherton - Meyer, Hans Horst - Meyer, 1. Joseph - Meyer, 2. Heinrich August Wilhelm - Meyer, 3. Hermann Julius - Meyer, 4. Hans - Meyer, Lothar - Meyer (Mejer), Markus - Meyer, Otto - Meyerbeer, Giacomo (Jacob Beer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Meyer—Meyerbeer
916
språkforskare (1873—1953), dr phil. i Marburg
1898, fil. hedersdr vid Lunds univ. 1951; lektor
i tyska språket vid Handelshögsk. i Stockholm
1909—42, vid Stockholms högsk. 1928—40. M.
har gjort en betydande insats genom sina
expe-rimentalfonetiska undersökningar över ett flertal
germanska och romanska språk. M. har själv
konstruerat apparater, som ha kommit till
vidsträckt användning, och även verkat som
läro-boksförf.
Meyer [mai’a], Frederick Brotherton,
engelsk baptistpredikant (1847—1929), predikant
i London, 1915—21 vid Christ Church. M. var
en av den engelska frikyrkans främsta ledare.
Han företog evangelisationsresor över hela
världen och besökte bl. a. Sverige vid
Södertälje-konferensen 1900. Av hans uppbyggelseskrifter
finnas många i sv. övers. — Litt.: Biogr. av W.
Y. Fullerton (sv. övers. 1930).
Meyer [mai’ar], Hans Horst, tysk
farma-kolog (1853—1939), prof, i Dorpat 1882,
Marburg 1884, Wien 1904—24. M. publicerade
banbrytande arbeten inom den experimentella
farma-kologien och anses som en av grundläggarna av
den moderna läkemedelsforskningen.
Meyer [maiGr]. 1) Joseph M., tysk
bokförläggare (1796—1856), grundade efter
skiftande verksamhet 1826 Bibliographisches Institut
(se d. o.).
2) Heinrich August Wilhelm M., den
föreg:s bror, teolog (1800—73), superintendent i
Hannover 1841, förste utg. av
”Kritisch-exegeti-scher Kommentar über das Neue Testament”
(1832—59; många nya uppl.).
3) Hermann Julius M., son till M.i),
bokförläggare (1826—1909), arbetade först i
faderns företag men blev under de politiska
oroligheterna 1849 landsförvisad och grundade i New
York ett bokförlag. Efter att ha återvänt till
Tyskland 1854 övertog M. 1856 Bibliographisches
Institut, som under hans organisatoriskt skickliga
ledning nådde en ofantlig utveckling.
4) Hans M., den föreg:s son, tysk
forskningsresande och kolonialpolitiker (1858—1929),
bereste 1887—89, 1898 och 1911 Östafrika, särsk.
Kilimandj aro, som han besteg flera gånger, samt
studerade 1903 glaciala förhållanden i Ecuador.
M. var 1915—28 prof, i kolonialgeografi vid univ.
i Leipzig. Av M:s många skrifter må nämnas
”Zum Schneedom des Kilimandscharo” (1888),
”Die Insel Tenerife” (1896), ”Der Kilimandjaro”
(1900), ”In den Hochanden von Ecuador” (1907),
”Das deutsche Kolonialreich” (2 bd, 1909—10)
och ”Das portugiesische Kolonialreich” (1918).
Meyer [måi’ar], Julius Lothar, tysk kemist
(1830—95), prof, i Tübingen 1876. M:s första
experimentella undersökningar behandlade
fysiologiskt kemiska frågor, varvid han bl. a.
visade, att syrets såväl som koloxidens upptagande
i blodet beror på en kemisk bindning vid någon
beståndsdel i blodet. Denna beståndsdel visade
sig sedermera vara hemoglobinet. M.
uppställde oberoende av Mendelejev grundämnenas
periodiska system 1869.
Meyer [måiGr] (Mejer), Markus, tysk
politiker (omkr. 1500—1536), en av Lybecks
ledande män vid tiden för grevefejden. M. hade
varit smed i Hamburg och därefter
legoknekts-anförare i dansk tjänst, tog sedan anställning i
Lybeck och vann där anseende som duglig
krigsman. I grevefejden, vilken huvudsaki. var M:s
och Jürgen Wullenwevers verk, kröntes icke M:s
personliga deltagande med framgång. Sedan han
i dec. 1534 begivit sig till Skåne, blev han
slagen och tillfångatagen vid Hälsingborg 1535. Han
sattes i fängelse i Varberg, lyckades visserligen
genom en djärv kupp göra sig till herre över
detta slott men måste i maj 1536 ge sig åt
danskarna, dömdes till döden och avrättades.
Meyer [me’jar], Otto Johan Fredrik,
konst-gjutare (1852—1933), inrättade ett konstgjuteri
i Stockholm, från vilket utgått en mängd
offentliga monument, däribland ryttarstatyerna över
Karl IX i Göteborg, Magnus Stenbock i
Hälsingborg, Karl XV och Karl X Gustav samt
”Sankt Göran och draken” (Köpmanbrinken) i
Stockholm, vidare ett 40-tal statyer och omkr.
500 byster. M. mottog även beställningar från
utlandet.
Meyerbeer [maiGrbér], Giacomo (eg.
Jacob Liebmann Be er), tysk tonsättare (1791—
1864), av judisk börd, utbildades först till
pianist, övergick sedan
till komposition. Han
tog under vistelsen i
Italien (från 1816)
starka intryck av
italiensk operakonst
(särsk. Rossini).
Resultatet blev en lång
rad operor (bl. a. ”11
crociato in Egitto”);
då emellertid dessa av
italiensk opera
influerade verk icke slogo
an i Tyskland,
upphörde M. med denna
genre. Från 1826
uppehöll han sig en följd av år i Paris, där
han lämpade sig efter den franska operans krav
och skapade de operor, som skulle göra hans
namn berömt: ”Robert le Diable” (1831;
Stockholm 1839) och ”Les Huguenots” (1836;
Stockholm 1842); sedan sistn. opera uppförts i
Berlin, utnämndes M. till generalmusikdirektor
(ledare av hovoperan och hovkapellet) och slog sig
ned i Berlin (1842). För Berlin skrev han ”Das
Feldlager in Schlesien” (i vilken Jenny Lind
firade triumfer); senare följde ”Le Prophète”
(1848; Stockholm 1852) och ”Die Afrikanerin”
(1842; omarbetad 1860; Stockholm 1867). —
M. var en eminent musikalisk begåvning, en
säker tekniker med ett säreget sinne för dramatiskt
uttryck, smidig i formen och med en rik
melodisk ådra, dessutom en betydande instrumentator ;
hans verk ha dock benägenhet för yttre effekt,
som stundom kan gränsa till det oäkta. M. skrev
utom operor även skådespelsmusik (mest
betydande ”Struensee”, 1846), marscher, fackeldanser
för harmoniorkester, kantater, hymner, oden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
