Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mexico - Geologi och terrängförhållanden - Klimatet - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Mexico
896
är uppbyggd av gnejser, kristallinska skiffrar,
graniter och dioriter. Här når i n. S:ta Catalinas
granitmassiv över 3,000 m ö. h. På s.
California-halvön äro bergen tafelberg, uppbyggda av
horisontella krit- och tertiärlager, som täckas av
basaltlavor. I n. ö. utskjuter Yucatänhalvön, som
utgöres av ett svagt vågigt lågland, vilket
långsamt stiger till 400 m ö. h. i s. och är uppbyggt
av horisontellt liggande miocena och pliocena
kalkstenar. Det är till stor del ett torrt
karst-landskap. — M:s största landskapszon är den inre
högslätten mellan Sierra Madre Oriental och
Sierra Madre Occidental. Den långa
vulkanzonen, som sträcker sig diagonalt från Stilla havet
till Mexikanska bukten, får tolkas som ett
djupgående dislokationsbälte, längs vilket de
vulkaniska massorna brutit fram. Den börjar i v. nära
Cabo Corrientos med den slocknade Cerro San
Juan. S. om Lago de Chapala resa sig Nevado
de Colima (4,450 m ö. h.) och Volcan de Colima
(3,948 m), vidare österut Cerro Patamban (3,750
m), Cerro Tancitaro (3,860 m), Jorullo (1,320
m) och Nevado de Toluca (4,578 m). S. ö. om
huvudstaden ligga Ixtaccihuatl (5,286 m) och
Popocatepetl (5,452 m). Längre mot n. ö. resa
sig Tlaxcala och (där dislokationslinj en skär
Sierra Madre Oriental) de slocknade Malintzin
(4,100 m), Cofre de Perote (4,090 m) och
Cit-laltepetl, M:s högsta berg (5,700 m). Ett stort
antal av dessa och däribland många av de högsta
ha haft utbrott i sen tid. Så har Popocatepetl,
M:s ryktbaraste vulkan, haft ett utbrott 1920.
I samband med den vitt utbredda vulkanismen
stå de talrika jordbävningar, som upprepade
gånger hemsökt särsk. s. M. En helt ny vulkan
bildades 1943 i trakten av Cerro Tancitaro.
Klimatet är merendels ett tropiskt platåklimat
med stora temp.-skillnader mellan dag och natt.
Blott kusterna ha tropiskt låglandsklimat. Man
indelar landet i 3 klimatiska huvudområden,
östkusten, platån samt syd- och västkusten,
östkusten omfattar Yucatån-halvön och kustbältet
ö. om Sierra Madre Oriental. Temp. för den
varmaste mån. är täml. lika i hela området, 27
—28°, medan den varierar betydligt för den
kallaste el. från 21—230 längst i s. och ö. till 16
—190 i n. Fuktigheten är hög och nederbörden
riklig med ett utpräglat maximum under hösten
i samband med den största aktiviteten hos de
tropiska cyklonerna. Platån omfattar större
delen av landet. Inom detta område förekomma
stora lokala skillnader i temp. och nederbörd,
beroende på topografien, men i stort sett kan
man säga, att klimatet på gr. av den större
höjden över havet är av en mera tempererad typ
med ganska stora årliga temp.-variationer samt
regnmaximum under sommaren och -minimum
under vintern. Väst- och sydkusten ha ett
betydligt torrare klimat än östkusten, i n. i Nedre
Kalifornien och i Sonora är det närmast
ökenklimat. I M. betyda nivåskillnaderna mera för
klimattypen än differenserna i latitud. Man talar
sålunda i M. även om 3 termiska klimatområden,
tierra caliente (heta zonen) med årstemp. över
22°s, tierra templada (tempererade zonen) med
årstemp. 15—22°5 och tierra fria (kalla zonen)
med årstemp. under 150. Höjdgränsen mellan
dessa zoner varierar något med lattituden men
är mellan tierra caliente och tierra templada c:a
1,000 m ö. h. och mellan tierra templada och
tierra fria 2,000—2,500 m ö. h. Större delen av
landet s. om vändkretsen har temp.-maximum i
maj, beroende dels på högt solstånd, dels på
att regnperioden då ännu icke börjat och verkat
avkylande på temp. De n. delarna av centrala M.
ha temp.-max. i juni och n. delen av västkusten
i juli. Temp.-min. inträffar i största delen av
landet i jan. På västkusten äro v.—n. v. vindar
förhärskande, medan på östkusten vindar mellan
n. ö. och s. ö. överväga. Vintertid blåser där
också ofta en kall n. vind (el. norte), som
jäm-föres med mistralen i Sydfrankrike. På gr. av
landets topografi finnas stora oregelbundenheter
i den årliga nederbördsfördelningen.
Lovartsidan av bergen erhålla 3—4 ggr mera regn än
läsidorna. Bortsett från n. v. delen, som har
regn-max. under vintern, har landet i övrigt regntid
under juni—sept. Området kring inre delen av
Californiaviken är öken och har ytterst
obetydlig nederbörd under alla mån. Rikligaste
nederbörden har östkusten med 1,000—2,000 mm,
västkusten får i allm. 500—1,000 mm och
platåområdet 300—800 mm om året. På de högre
nivåerna i det inre faller snö, och de högsta
vulkanernas toppar äro ständigt snöklädda ned till
4,600—5,000 m ö. h. Käglorna sakna dock plats
för större snöanhopningar, och därför finnes
icke någon verklig glaciär mera än på
Popoca-tepetls n. sida. Även under istiden var
glaciär-bildningen mycket begränsad.
Växtvärld. Både på v. och på ö. kusten består
vegetationen av grässavanner med enstaka
buskar och träd, särsk. akasior. Mångenstädes bilda
också kaktusarter ett betydelsefullt inslag. I
lagunerna finnas mangroveskogar. På kustslätten
s. om Rio Grande del Norte härska
buskvegetationer (chaparales) med kaktus- och
Prosopis-arter; i n. v. M. äro de utbildade som
suckulent-stäpp. På höglandets ö. sluttningar i s. M., där
regnmängden är störst, dominerar tropisk
regnskog. Dess n. gräns går genom staten Veracruz,
och den är sammansatt av palmer, ständigt gröna
arter av ek, al, valnöt, Myrica, Magnolia med en
undervegetation av begonier, orkidéer,
ananas-växter etc. Ovanför 1,200 m ö. h. övergår den
i subtropisk skog, mera artfattig än den förra
och med ett inslag av ekar, som delvis äro
löv-fällande. På 2,000 m börja barrträden
(Pinus-arter) att göra sig gällande och på 3,000 m Abies
religiösa. Skogsgränsen ligger på c:a 4,000 m
ö. h. De inre högslätterna äro klädda med
suc-kulentstäpp. På saltmarker dominera saltbuskar.
Där markfuktigheten är större, uppträda spridda
träd, särsk. pil, poppel och Celtis occidentalis.
Slätterna i n. Yucatän äro täckta av savanner
och chaparales, i s. ersättas dessa av urskog.
Djurvärld. Kusttrakterna i s. M. tillhöra
tropiska zonen, och hit nå många rent tropiska djur
från Mellanamerika, t. ex. det praktfulla
dagfjärilsläktet Morpho. Bland däggdjuren kunna
näm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
