Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meson, mesotron - Mesopotamien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
843
Meson—Mesopotamien
844
Fig. 1. Sönderfall
av 7r-meson under
bildning av en
p-meson och
sönderfall av ^t-meson
under bildning av en
elektron, (e) i
emulsionen av en
fotografisk plåt.
Meson; [-ä’n]r mesotron, gemensamt namn
på elementarpartiklar med massor liggande mellan
de lätta elementarpartiklarnas (elektroner,
neutri-nos) och de tunga elementarpartiklarnas
(protoner, neutroner).. Den japanske fysikern M.
Yuka-wa framställde 1935 den hypotesen, att de
krafter, som sammanhålla de enskilda partiklarna,
nukleonerna, i en atomkärna, äro s. k.
utbytes-krafter av samma slag som de krafter, vilka
sammanhålla atomerna i vissa molekyler. Medan
i molekylerna kraftverkan kommer till stånd
genom utbyte av elektroner, visade Yukawa, att för
att förklara kärnkrafterna måste utbytet
förmedlas av en partikel med en massa c :a 200 ggr
större än elektronmassan. Någon sådan partikel
var vid den tiden ej känd. Den hypotetiska
partikeln fick namnet m., mesotron el. y u k o n.
För att kunna klargöra /5-sönderfallet vid vissa
radioaktiva element antog Yukawa, att m. var
instabil och sönderföll utanför kärnor med en
medellivslängd av c:a io-8 sek. Mesonteorien har
senare utvecklats av Yukawa o. a. teoretiker.
1937 kunde C. D.
Anderson och S. H. Neddermeyer,
genom wilsonkammarstudier
av den kosmiska
strålningen vid jordytan påvisa
existensen av partiklar med
egenskaper, liknande de av
teorien förutsagda
partiklarnas, och man förmodade, att
partiklarna voro identiska.
Ett mera ingående studium
av de nyupptäckta
partiklarnas egenskaper under de
följ, åren visade dock, att
så ej var fallet. Partiklarna
befunnos ha en medellivslängd
av 2,iä mikrosek., d. v. s. c:a
100 ggr större än
medellivslängden för Yukawas m.
Experimenten visade även en
avsevärt mindre absorption av
partiklarna i materia, än
man kunde ha väntat för de
teoretiska partiklarna.
Klarhet i denna fråga bragtes
1947 av C. F. Powell och
hans medarbetare, som i för
den kosmiska strålningen
exponerade fotografiska plåtar
kunde påvisa existensen av
partiklar med något större
massa, vilka sönderföllo
under bildning av partiklar av
det först upptäckta slaget
(fig. 1). Dessa fingo namnet
jM-mesoner, medan de
nyupptäckta kallades ^r-mesoner.
7r-mesonernas massa (i vila)
utgör c:a 280
elektronmassor; deras medellivslängd är
ung. io-8 sek. De ha
befunnits ha alla de egenskaper,
som den teoretiska
kärnmeso-nen borde ha, och man iden-
Fig. 2. Sprängning av en silverkärna i emulsionen av
en fotografisk plåt under inverkan av negativ ^-ineson.
tifierar därför dessa båda partiklar med varandra.
Tt-mesoner ha även påvisats i den kosmiska
strålningen på stora höjder. På gr. av sin instabilitet
sönderfalla de, innan de nå jordytan, varvid
förutom en /i-meson en neutrino torde
bildas. iU-mesoner, vilkas massa (i vila) utgör
ung. 20 elektronmassor, antagas sönderfalla
under bildning av en elektron och två neutrinos,
varvid elektronen bibringas en energi av upp till
55 MeV. Både n- och ^-mesonerna kunna vara
såväl positivt som negativt laddade, w-mesonen
även neutral. I själva verket har man således att
räkna med 5 olika slags m. Vissa på senaste
tiden gjorda rön synas tyda på existensen av
ytterligare andra slag av m. med stora massor.
Ett ingående studium av m :s egenskaper har
möjliggjorts genom upptäckten (1948) av
tekniken att laboratoriemässigt framställa dem. Detta
har kunnat utföras med hjälp av cyklotroner
och synkrotroner, varvid energirika protoner,
a-partiklar el. y-strålar få falla på materia. Man
kan därvid uppnå intensiteter, som äro 100 mill.
ggr större än den kosmiska strålningens
meson-intensitet. De negativa zr-mesonerna absorberas
lätt av atomkärnor, varvid kärnreaktioner kunna
inträda. Dessa kunna vara så häftiga, att
kärnorna söndersprängas i en mångfald partiklar.
Dyl. kärnexplosioner ha iakttagits i fotografiska
plåtar (fig. 2).
Mesopotamien (grek. Mesopotami’a,
mellan-flodlandet), det antika namnet på landet mellan
floderna Eufrat och Tigris. Av araberna
kallades det E 1 - D j e z i r e, ”ön” ; dess s. del
ingår i nuv. konungariket Irak, dess n. del delas
mellan Syrien och Turkiet.
Under assyrer och babylonier hade M. sin
första blomstringstid. Sedan perserna 538 f. Kr.
erövrat Babylon, behärskades M. efter vartannat
av perser, makedonier, syrer, parter, romare och
ånyo perser samt ingick från mitten av 600-talet
e. Kr. i de arabiska kalifernas välde.
Turkiets inträde i 1 :a världskriget medförde
för England nödvändigheten att skydda sina
intressen vid Persiska viken. I nov. 1914
landsattes 6:e indiska fördelningen vid
Schatt-el-Arabs mynning. De underlägsna turkiska
strids
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
