Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Merkantilsystemet el. merkantilismen - Merkaptaner - Merker, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Merkaptaner—Merker
832
831
(av lat. mercäri, idka handel), namn på det
ekonomiska system, som täml. allmänt rådde i
Europa från slutet av medeltiden (delvis redan
tidigare) in på 1700- och början av 1800-talet.
Namnet skapades av fysiokraterna och fick främst
spridning genom Adam Smith, som ägnade fjärde
boken av ”Wealth of nations” (1776) åt en
intensiv kritik av systemet. Sedermera har det kommit
att uppfattas i en åtskilligt vidsträcktare
betydelse än hos dessa dess äldsta kritiker. Särskilt har
man kommit att betona dess samband med den
nybildade el. stärkta statsmaktens önskan att
ombilda samhällslivet efter sina syften. Det gällde
därvid framför allt dels att bli herre över de
oräkneliga lokala tullar, som hindrade
samfärdseln inom varje särskilt land, dels att
förvandla den starka och målmedvetna ekonomiska
politik, som städerna tillämpat för egen räkning,
till ett system med staten som ekonomisk enhet.
På tullväsendets område betecknade Colberts
insats den största triumfen, när han genom 1664
års franska tulltariff lyckades i huvudsak bli
av med de inre tullarna i något över en
tredjedel av Frankrike. Alla andra försök i samma
riktning förblevo nästan resultatlösa ända till
franska revolutionen, och särskilt i Tyskland
uppnåddes så gott som ingenting i denna
riktning. I fråga om arbetet på att övervinna
städernas lokala slutenhet och förtryck av
landsbygden samt inbördes strider voro resultaten i
Tyskland på grund av landets ofantliga politiska
söndersplittring också högst obetydliga. I
Frankrike nåddes där betydligt mer, men det betydde
huvudsaki., att statsmakten gjorde till sina de
mål, som städerna förut hade fullföljt, genom
att utbreda skråväsendet över hela riket och över
huvud tillämpa de stadspolitiska principerna över
större områden. England och Sverige hade i stort
sett undgått den medeltida splittringen, och
en-hetsuppgiften var därför mindre i dessa länder
än annorstädes; men Sverige fick genom
imitation en hel del av stadspolitiken införd under
1600-talet.
Emellertid uppställde m. därnäst också vissa
bestämda ekonomisk-politiska mål för
statsverksamheten. Ett av de viktigaste var att med
ekonomiska medel stärka statens makt utåt.
Ekonomiska resultat sågos icke i regel ur synpunkten
av folkens välstånd utan skulle tjäna statens
maktintresse; också dävid var Colbert
riktningens främste representant. Då makten lika väl
kunde nås genom att skada andra länders
näringsliv som genom att gagna det egna och
totalmängden av handel och sjöfart i världen
ansågs vara given, gav denna sida av m. upphov till
de oavbrutna handels- och kolonialkrigen, där
det gällde att ta för sig det mesta möjliga av
de totala resurserna.
Ännu viktigare var dock m:s syn på
sambandet mellan mål och medel, sålunda på vad som
ansågs gagna ett land ekonomiskt; det var mot
denna sida av åskådningen, som Adam Smith hade
vänt sig. Under medeltiden åsyftades riklig
varu-tillgång och låga priser, vilket föranledde, att
exporten försvårades och importen uppmuntrades;
m. ivrade däremot för stor export och liten
import, knapp försörjning och höga priser på den
inhemska marknaden, den utgjorde en
”skydds-politik”, till skillnad från medeltidens
”försörj-ningspolitik”. Den merkantilistiska ståndpunkten
på varuområdet hade sin motsvarighet i fråga
om penningväsendet, i det att största möjliga
tillgång på penningar och ädel metall åsyftades.
Programmet blev sålunda av dubbel anledning
s. k. gynnsam handelsbalans, d. v. s.
exportöverskott av varor och importöverskott av
pengar el. ädel metall. Detta system nådde en
ganska hög grad av teoretisk fulländning och
kom därigenom att bana väg för sin egen
upplösning, d. v. s. för en fördjupad insikt i
ekonomiska sammanhang, och ett liberalt praktiskt
program.
Under m. utvecklades en livlig ekonomisk
skriftställarverksamhet. I åtskilliga av dessa
skrifter, framför allt hos Davenant, Petty,
Barbon m. fl., möta åskådningar, som bl. a. på
be-folkningslärans och penningpolitikens område
icke accepterade i övrigt gängse föreställningar.
Mera typiska representanter för m. torde vara
J. J. Becher, J. Qiild och Montchrétien. Bland
statsmän, som representera m., märkas, utom
Colbert, Lord Shaftesbury i England och Axel
Oxenstierna i Sverige. I Sverige präglades särsk.
under frihetstiden den ekonomiska politiken av m.
— Litt: E. F. Heckscher, ”M.” (2 bd, 1931).
Merkaptaner äro tioalkoholer, d. v. s.
föreningar av alkyl- el. arylradikaler med radikalen
SH, t. ex. C2H5SH, etylmerkaptan, motsvara
alkoholer och ha kemiskt liknande egenskaper.
Al-kylmerkaptanerna framställas lätt genom
behandling av kaliumsulfhydrat med något
alkylerings-medel; de lågmolekylära äro lättflyktiga vätskor
med vidrig, genomträngande lukt. M. äro svaga
syror och bilda salter av typen C2HsSMe, av
vilka kvicksilvermerkaptid är anmärkningsvärd
som svårlöslig och den form, vari m. kvantitativt
bestämmas. Viktigast är etylmerkaptan, som
nyttjas vid framställning av sulfonal, trional och
tetronal. Metylmerkaptan är en biprodukt vid
pap-persmasseframställning enligt sulfatmetoden och
bidrager till avgasernas oangenäma lukt.
Merker [mäTkar], Paul, tysk
litteraturhistoriker (1881—1945), prof, i tysk filologi vid
univ. i Greifswald 1921, Breslau 1928. M.
specialiserade sig först på tyskt 1500-tal, reformation och
humanism, men kom sedan att särsk. inrikta sig
på 1800-talets diktning och började också tidigt
uppmärksamma mellankrigstidens tyska
expressionism. M. var en framstående vetenskaplig
organisatör, grundade Das nordische Institut i
Greifswald och Das deutsche Institut i Breslau
samt utövade en betydelsefull lärargärning. Han
var särsk. intresserad av nordisk kultur och
ivrade för tysk-nordiskt samarbete; M. utgav bl. a.
skriften ”Deutsche und skandinavische
Romantik” (1941). I ”Neue Aufgaben der deutschen
Literaturgeschichte” (1921) pekade han på
vikten av studiet av nordisk litteratur. Sin
förnämsta insats gjorde han som utg., tills, m. W.
Stammler, av ”Reallexikon der deutschen Lite-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
