Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Melanchthon, Philipp - Melanconiales - Melander, Johan - Melanderhjelm (Melander), Daniel - Melandrium - Melanesien - Melanesier - Melanesiska el. melanesisk-mikronesiska språken - Mélange - Melaniner - Melanit - Melankoli - Melanocorypha - Melanom - Melanos - Melartin, Erkki - Melass - Melassfoder - Melba, Nellie (Helen Porter Armstrong) - Melbourne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
Melanconiales—Melbourne
782
Ehuru M. under dessa strider
misstänkliggjordes såsom icke renlärig, har han i vissa
avseenden förberett den luterska ortodoxien, särsk.
genom den vikt han lade på ren lära och kyrkan
som anstalt, samt genom sin aristoteliska filosofi.
— M:s skrifter äro utg. av C. G. Bretschneider
och H. E. Bindseil i ”Corpus reformatorum” (28
bd, 1834—60) och av O. Clemen i ”Supplementa
Melanchthoniana” (1910 ff.). — Litt.: G. Ellinger,
”Ph. M.” (1902); O. Ritschl, ”Dogmengeschichte
des Protestantismus” (4 bd, 1908—27); A.
Rune-stam, ”Den kristliga friheten hos Luther och M.”
(1917); H. Busch, ”M:s Kirchenbegriff” (1918);
G. Aulén, ”Gammalkyrkligt och reformatoriskt”
(1930); H. Lindström, ”Skapelse och frälsning
i M:s teologi” (1944); F. Hildebrandt, ”M., alien
or ally?” (1946).
Melanconiales, avd. av Fungi imperfecti (se
d. o.), utmärkt av slutligen blottade konidielager.
Hit hör ett flertal farliga växtparasiter, bl. a.
arter av Gloeosporium (se d. o.), Pestalozzia
m. fl.
Mela’nder, Johan, romanist (1878—1947),
fil. dr 1916, doc. i romanska språk i Uppsala 1919
—22, efter några år som lektor prof, i romanska
språk där 1932—43. M. författade grammatiska
avh., utgav en chanson de geste, ”Guibert
d’Andrenas” (1922), och redigerade från 1937 tidskr.
Studia neophilologica. Han fick en festskrift
1943-
Mela’nderhjelm (före 1777 Me lander),
Daniel, astronom (1726—1810), prof, i
astronomi 1761, Vet.-akad :s sekr. 1797, kansliråds
titel 1801. M. ägnade sig särskilt åt den celesta
mekaniken och behandlade bl. a. frågan om
solsystemets stabilitet och försökte därvid visa, att
den Newtonska gravitationslagen är den för
systemets bestånd mest lämpliga. Han utförde
förtjänstfulla undersökningar ang. månens
rörelseförhållanden. I övrigt ägnade sig M. även åt
uppgifter inom den rena matematiken. Hans
lärobok av 1779, ”Conspectus prælectionum
academi-carum continens fundamenta astronomiæ”, som
utgavs på sv. i omarb. och utvidgad form 1795
under titeln ”Astronomie”, ägde avgjorda
för-tj änster.
Mela’ndrium, bot., se Biära.
Melanèsien (av grek. me’las, svart, och nèsos,
ö; ”de svarta öarna”, på grund av deras mestadels
mörkhyade befolkning), den inre öbågen n. ö.
om Australien. Se Oceanien.
Melanèsier, se Oceanien, befolkning.
Melanèsiska el. me 1 ané s i s k-m i k r on
é-siska språken, språkgrupp av malaj
o-polynesiska språkstammen (se d. o.).
Mélange [melä’^], fr., blandning,
vakuumtor-kat ägg, gulan och vitan tillsammans; i plur.
(mélanges) som boktitel = blandade skrifter,
”varia”.
Melaniner (av grek. me’las, svart), flera
olikartade, i hud, hår, näthinna samt i vissa sjukliga
nybildningar förekommande bruna till svarta
färgämnen.
Melanit, miner., se Granat 1).
Melankoli (grek, melancholi’ a, av me’las, svart,
och cholè, galla). 1) Vemod, dysterhet,
förstämning. — 2) (Psykiatr.) Symtomform av
maniskdepressiv sjukdom.
Melanoco’rypha [-fa], zool., se Lärkor.
Melanom [-å’m], godartade svulster, vilkas
celler inom sig utbilda ett svartbrunt, järnfritt
pigment, melanin. Till m. höra i första rummet
de svartbrunt färgade, ofta med hår försedda
hudvårtorna, näèvi pigmento’si.
Melanos [-å’s] (av grek. me’las, svart), brun
el. svart pigmentering av huden; pigmentet ligger
i hudens bindvävsceller.
Melartin, Erkki Gustaf, finländsk
kompositör (1875—1937). Han var lärare i teori,
komposition, musikhist. och pianospel vid Helsingfors
musikinst. 1895—99 och 1901—06, kapellmästare
i Viborg 1908—10 samt dir. och lärare vid
Helsingfors konservatorium 1911—36. Han erhöll
livstidspension av staten och prof:s titel 1919.
M. anknyter till den nationella finska musiken,
och inom hans produktion intager lyriken,
representerad av c:a 300 sånger, en betydande plats.
Han har dessutom skrivit 6 symfonier, symfoniska
dikter, operan ”Aino” (1907), kammarmusik,
pianostycken m. m.
Mela’ss (fr. mélasse, ytterst av lat. mel,
honung), biprodukt vid sockertillverkning,
användes bl. a. till kreatursfoder samt för sprit- och
jästframställning (se Melassfoder).
Melassfoder. För att göra melass (se d. o.)
bekvämare att frakta och att utfodra, blandas den
med pulverformiga ämnen, som uppsuga den.
Vanligast är en blandning av 50% melass med 35
—40% vetekli och 10—i5°/o palmkärngröpe,
normalt m. (innehåller omkr. 12% protein,
1 % fett, 60 % kolhydrat). M a j s a r i n, en
blandning med majskli, har ung. samma värde.
Melba [me’lba], N e 11 i e (eg. Helen
Porter Armstrong, f. Mitchell), australisk
koloratursångerska (1861—1931). Efter debut i
London 1886 och i Bryssel 1887 blev M. med ens
berömd och sjöng därefter på alla ledande
operascener. 1893 konserterade hon i Stockholm. 1926
drog hon sig tillbaka och levde sina sista år i
Melbourne. M. hade en strålande, hög sopran,
som hon behärskade med eminent teknik. Hon
utgav ”Melodies and memories” (1926; sv. övers.
1927). — Litt.: Biogr. av A. Murphy (1910).
Melbourne [me’lban], huvudstad i staten
Victoria och Australiens 2:a stad; med förstäder
1,326,400 inv. (1950), vilket är ej mindre än 6o°/o
av statens hela befolkning. M. ligger vid den lilla
River Yarras utlopp i Hobson Bay, den grunda
Port Phillip Bay’s nordligaste bukt, ung. mitt på
Victorias kustlinje. M. grundlädes 1835 och
uppkallades efter Lord Melbourne. I början
utvecklades samhället blott långsamt, men efter
upptäckten av guldfälten i Victoria 1851 växte det
raskt till storstad. Från 1901 till 1927, då
förbundsstyrelsen flyttades till Canberra, var M.
Australiska statsförbundets huvudstad. M. är
Australiens största järnvägsknut och äger en av
dess rikaste bygder som uppland. Det har i stort
sett en mycket regelbunden stadsplan och är i
detta hänseende den mest ”amerikanska” av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
