Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mekanisk verkstadsindustri - Mekanisk världsåskådning - Mekanisk vävnad - Mekanism - Mekka - Meknès, Méquinez - Mekong - Mekran - Mela, Pomponius - Melaleuca - Melampsora - Melampyrit - Melampyrum - Melanchthon, Philipp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
teras parterna av Sveriges verkstadsförening och
Svenska metallindustriarbetareförbundet. Alla de
större företagen inom m. äro anslutna till
branschorganisationen Sveriges mekanförbund.
Mekanisk världsåskådning, åskådning, enl.
vilken orsakerna till skeendet äro av mekanisk
natur. Motsats: t e 1 e o 1 o g i.
Mekanisk vävnad, se Växtanatomi.
Mekani’sm. i) En av mekaniska lagar
reglerad anordning, t. ex. en maskin, ett urverk.
Vid eldvapen, konstruerade för bakladdning,
till-slutes eldrörets bakre del av en m., som öppnas
för laddandet, stänges före skottlossningen och
innehåller avfyrings-, säkerhets- och
utkastarin-rättningar. — 2) (Biol.) Se Utvecklingsmekanik
och Vitalism.
Mekka, se Mecka.
Meknès [-nä’s], Méquinez, stad i Franska
Marocko, 58 km v. s. v. om Fez; 162,000 inv.,
därav 26,000 européer. M. är sedan gammalt en
av sultanens residensstäder och upplevde sin
glanstid under Mulei Ismail. Märkliga byggnadsverk
äro Mulei Ismails moské samt palatset
(1600-talet).
Mekong [-å’u], Bortre Indiens största flod;
längd c:a 4,500 km; flodområde c:a 800,000 km2.
M. rinner upp i ö. Tibet på Tang-la-bergen och
flyter sedan under namn av Chamda-chu el.
Lan-tsang-kiang i en djupt nedskuren, trång kanjon
genom s. Kina. I s. Yünnan passerar den ett
antal bördiga bäcken med risodling, men mellan
dessa är flodens kanjon på sina ställen endast
20 m bred. Ända till gränsen mot Indokina är
bädden fylld av klippforsar. Den bildar därpå
gränsen mellan detta land och Burma, vänder
sedan mot ö. och vid Luang-Prabang mot s. Från
en punkt strax ovanför Vien-tian bildar den
gränsen mellan Laos och Siam. Här börjar flodens
mellersta lopp med svagare fall. Det räcker till
Kratie. Där börjar nedre loppet med det 70,000
km2 vida deltat, ett av världens rikaste risdistrikt.
Vid Pnom-penh sänder en av dess 3 huvudarmar
en gren till Tonle-sap, vilken sjö härigenom
reglerar vattenståndet i M:s nedersta lopp, i det att
vattnet i 6 mån. (regntiden) strömmar från M.
till Tonle-sap och under 6 mån. (torrtiden) i
omvänd riktning. Segelbar 550 km.
Mekrän, stäpp- och ökenartat kustlandskap i
s. ö. Persien, vid Arabiska havet. M. är glest
bebott av arabiska fiskare och nomadiserande
be-lutsjer.
Me’la, Pomponius, romersk författare från
Tingentera i Spanien, utarbetade på 40-talet e. Kr.
en kort världsbeskrivning i tre böcker (”De
chorographia”).
Melaléu’ca, ett till myrtenväxterna hörande
australiskt växtsläkte med små, lansettlika,
spi-ralställda blad. Flera arter med röda el. violetta
blommor odlas som prydnadsbuskar i växthus.
M. leucadendron, kaj eputträdet, lämnar
kaj eputol j a.
Melampsöra, bot., se Rostsvampar.
Melampyrit, kem., se Dulcit.
Melampyrum, bot., se Kovall.
Melanchthon [-a’nVtån], P h i 1 i p p, tysk
re
Mekanisk världsåskådning—Melanchthon
780
formator, Luthers främste medarbetare (1497
—1560). Han var son till vapensmeden Georg
Schwarzerd (”svart jord”); namnet M. (av grek.
me’las, svart, och chthön, jord) är en grekisk
övers, av M:s fadersnamn. Efter studier i
Heidelberg och Tübingen, där han tillägnade sig
humanismens vetande och åskådning, kallades han
1518 till Wittenberg som prof, i grekiska. Han
övergick 1520 till en professur inom teol.
fakulteten. Mellan honom och Luther uppstod från
början det innerligaste vänskapsförhållande. Medan
M. i religiöst hänseende i början helt rycktes med
av Luthers ursprunglighet och kraft, såg Luther
med beundran upp till den lärde humanisten M.
I religiöst hänseende saknade M. djupare
originalitet men ägde betydande förmåga att kläda de
övertagna tankarna i en enkel och tillgänglig
form.
1521 utgav M. i:a uppl. av sina utomordentligt
inflytelserika ”Loci communes rerum
theologica-rum” (ty. övers. ”Grundbegriff der
Glaubens-lehre”, 1931), den första sammanfattande,
läro-mässiga framställningen av reformationens
huvudläror, utmärkt genom klarhet och ädel
enkelhet. Kyrkohistoriskt viktigare är det uttryck för
den reformatoriska ståndpunkten, som M. givit i
den vid riksdagen i Augsburg 1530 framlagda
s. k. Augsburgska bekännelsen, liksom i den mot
den romerska ”konfutationen” riktade
Augsburgska bekännelsens apologi (1531). Samtidigt
stod M. oavbrutet vid Luthers sida i arbetet på
den nya bibelöversättningen och utgav en mängd
arbeten på de mest skiftande humanistiska,
filosofiska, filologiska och historiska
kunskapsområden. Samtidigt togs han redan under Luthers
livstid och än mer efter dennes död oavbrutet i
anspråk för de ständiga förhandlingarna dels mellan
protestanter och katoliker, dels mellan luteraner
och reformerta liksom även för kyrkliga
arbetsuppgifter av skiftande art såväl i Sachsen som
i andra länder.
Efter Luthers död (1546) tillföll M. uppgiften
att stå som hela reformationsverkets ledare, men
för en sådan ställning var han föga skickad. Med
sitt ängsliga, reflekterande väsen var han
oförmögen att i avgörande lägen snabbt fatta och fast
vidhålla ett beslut.
Under sista perioden av sin levnad fördes M.
in i en serie uppslitande strider, som förbittrade
hans liv. Ohjälplig blev brytningen mellan honom
och de s. k. gnesioluteranerna, sedan M., som
oryggligt avvisat det s. k. Augsburger-interim av
1548, av eftergivenhet för hertig Moritz låtit
förmå sig att i det s. k. Leipziger-interim s. å.
i vidsträckt grad medge återinförandet av
katolska kyrkobruk. Bittrast blev striden om
nattvards-läran. Där hade M. urspr. helt stått på Luthers
ståndpunkt. Småningom hade en förskjutning
inträtt, särskilt sedan han övertygats om att den
reformerta ståndpunkten hade kyrkofädernas
flertal på sin sida. Härvid begick han det ödesdigra
missgreppet att i en ny uppl. av Augsburgska
bekännelsen (den s. k. variata, 1540) ändra
den fastställda texten till en mera svävande, med
Calvins lära förenlig avfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
