Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meissen - Meissner, Alexander - Meissner, Bruno - Meissner, 1. Carl Hjalmar - Meissner, 2. Emma - Meissner, Otto - Meissonier, Ernest - Meisson(n)ier, Juste Aurèle - Meitner, Lise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
M eissner—M eitner
770
slottsberget ligger bl. a. den i sengotik uppförda
domen med wettinernas gravar. Jämte
porslinsfabriker har staden textil-, tegel-, möbel-,
maskin-och kemisk industri, Kaolinfyndigheter finnas n.
v. om M.
Meissner [ma!’-], Alexander, österrikisk
tekniker (f. 1883), en av radions
pionjäruppfinnare. Som ingenjör vid Telef unken (sedan 1907)
uppfann M. 1913 återkopplingsprincipen (dock
efter Lee de Forest men före dennes publicering
av sin uppfinning), vidare
superheterodynprinci-pen samt en princip för riktverkan hos antenner
och användning av kvartskristaller vid sändare.
Meissner [mäi’-], Bruno, tysk orientalist
(1868—1947), doc. i assyriologi vid univ. i Halle
1894, e. o. prof, i Breslau 1904, ord. 1911, i
Berlin 1921. M. deltog 1899—1900 i utgrävningar av
Babylon, verkställda av Deutsche
Orientgesell-schaft, och intog genom en rad utmärkta arbeten
en framstående plats inom assyriologien.
Meissner [me’js-]. 1) Carl Hjalmar M.,
kapellmästare (1865—1940), f. i Helsingfors,
elev av konservatoriet i Stockholm (1875—80)
och Th. Ritter i Paris. Efter att tidigt ha
framträtt som pianist var M. från 1884 verksam som
teaterkapellmästare i Oslo, Helsingfors och vid
olika scener i Stockholm, bl. a. Kungl. teatern
(1908—10) och framför allt Oscarsteatern under
dess glanstid som operettscen (i flera repriser
1906—26); därjämte dirigent vid Göteborgs
or-kesterfören. 1914—19 samt musikdir. vid
Kalmar reg. (1887—1917). M. framträdde även som
teater- och musikskribent samt radiokåsör.
2) Emma Olivia M., f. Ekström, den föreg:s
hustru, operettsångerska, sopran (1866—1942).
Elev av Signe Hebbe och F. Arlberg, tillhörde
M. 1886—88 C. F. Fröbergs sällskap, 1904—06
Östermalmsteatern, 1906—14 och 1919—26
Oscarsteatern samt i tre olika repriser, senast
1926—29, Vasateatern. Hon vann genom sin
förträffliga framställning av såväl den klassiska som
den moderna operettens subrettroller enastående
popularitet. — G. 1) 1894—97 m. dir. R. Berg,
2) från 1899 m. M.i).
Meissner [mai’-], Otto, tysk ämbetsman
(1880—1953), blev chef för rikspresidentens
(Ebert) byrå 1920, erhöll titeln statssekr. 1923,
kvarstod under president Hindenburg, av vilken
han blev mycket betrodd, och anförtroddes även
efter det nationalsocialistiska genombrottet 1933
posten som chef för rikspresidentens byrå. Efter
Hindenburgs frånfälle 1934 och i samband
därmed Hitlers övertagande av även en statschefs
befogenheter blev M. chef för det nya
Präsidial-kanzlei, motsvarigheten till förutv.
rikspresidentens byrå. M. spelade en betydande roll vid den
nationalsocialistiska statens rättsliga utformning.
Han erhöll riksministers rang 1937 och blev
medl. av regeringen 1938. M. var bland de 19
anklagade i Wilhelmstrasseprocessen (även kallad
Weizsäckerprocessen) inför den amerikanska
krigsförbrytardomstolen i Nürnberg men
frikändes i april 1949. Han utgav 1950 memoarverket
”Staatssekretär unter Ebert, Hindenburg, Hitler”.
Meissonier [mäsånje’], Jean Louis Ernest,
J. A. Meissonnier: Förslag till
rumsinredning.
fransk målare (1815—91), elev av L. Cogniet.
Urspr. genremålare, övergick M. alltmera till
historiemålning, ofta i litet format, och hämtade
särsk. motiv ur Napoleons historia. Även som
grafiker och skulptör utvecklade M. en rik
verksamhet. Bland hans av samtiden högt uppskattade
målningar märkas ”Visiten hos borgmästaren”,
"Cam-pagne de France”, ”Napoleon III vid Solferino”,
”1807”, ”Kyrassiererna” m. fl. — Litt.: Monogr.
av L. Bénédite (1910).
Meisson(n)ier [mäsånje’], Juste Aurèle,
italiensk-fransk konstnär (omkr. 1695—1750). M.
var eg. guldsmed men sysslade därjämte med
möbelritning, dekorativ rums-konst, arkitektur, skulptur
och målning.
M. blev
rokokostilens fullända-re. Han undvek
i möjligaste
mån räta linjer,
sökte en
osymmetrisk jämvikt
i bisarra,
nyckfulla linjer och
former, där
musslan
(rocail-len) spelar en
dominerande
roll. Ett
mycket uppmärksammat uppslag
inom
ytterarki-tekturen gav
han i sitt 1726 framlagda projekt (ej antaget) till
fasad för kyrkan Saint-Sulpice med svängda
linjer och buktande plan. Inom möbelområdet och
över huvud i konsthantverket fick han ett
genomgripande inflytande, och hans talrika
mönsterblad påverkade smaken långt utanför
Frankrikes gränser.
Meitner [måTtnar], L i s e, österrikisk-svensk
fysiker (f. 1878), e. o. prof, i fysik vid univ i
Berlin 1926—33, föreståndare för den fysikaliska
avd. av Kaiser-Wilhelm-Institut für Chemie i
Berlin-Dahlem 1917—38. Till följd av
judeförföljelserna under den nazistiska regimen flydde
hon 1938 till Sverige, där hon arbetat dels vid
Nobelinst. för fysik i
Stockholm, dels vid
Försvarets
forskningsanstalt och f. n. vid
fysiska inst. vid
Tekniska högsk. Med
anslag från
Atomkommittén har ett
laboratorium för M.
inrättats vid Tekniska
högsk., varjämte en
personlig befattning
(med prof:s lön) för
M. knutits till
Stockholms högsk. M. blev
NF XIV — 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
