Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Matematikmaskinnämnden - Matematiska tecken, algebraiska och geometriska tecken - Matematiskt värde - Mater - Matera - Materia, materie - Material - Materialisation - Materialisera - Materialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
Matematiska tecken—Materialism
680
tills låtit färdigbygga en matematikmaskin av
mekanisk relätyp (”Bark”, invigd i april 1950)
och förbereder byggandet av en
elektronreläma-skin.
Matematiska tecken, algebaiska och
geometriska tecken, förkortade
beteckningar (varigenom bl. a. formler bli
överskådligare) för figurer, storheter el. analoga begrepp,
operationer el. relationer, som under
vetenskapens utveckling skapats och ännu
skapas. Till de äldsta m. höra siffrorna. Vidare
användas bokstäver som beteckning för bekanta
(a, b, c. ..) och obekanta (x, y, 2...) storheter.
I tryck återges de vanl. kursivt. Inom speciella
områden har man särskilda regler, t. ex. i
trigo-nometrien betecknas en triangels vinklar med A,
B och C, motsvarande sidor med a, b och c, inom
elektricitetsläran betecknar vanl. l strömstyrka, R
motstånd, V spänning o. s. v. Vektorer betecknas
ofta med fraktur. Bland funktionstecken märkas
an för potens, f(x), f(x, y) o. s. v. för en
godtycklig funktion. Några av de mest gängse
tecknen finnas i bifogade tab.
Matematiska tecken.
A triangel
□ kvadrat
vinkel
0 grad l
’ minut > exempel: 900 40’30".
* sekund J
|| parallell med
00 likformig ,,
£5 kongruent ,,
l vinkelrät mot
. - alltså
- f- addition exempel: a+b.
— subtraktion ,, a—b.
X el. • multiplikation ,, aXb el. a • b el.ab.
: division „ a : b.
— el. / d:o „ y eller
= lika med ,, a —b.
skild från ,, a^Ab.
= identisk med ,, a=b.
> större än ,, a ^>6.
< mindre än ,, a<^b.
större än eller
lika med „ a^b.
00 oändlig
rotutdragning „ a.
summa ,, ^n=1+2+3+ . . . +n.
I el. 1 fakultet ,, j 4 eller 41 = 1X2X3X4.
d differentiation
f integration
f(x) funktion av x
förhållandet mellan periferien och diametern
i en cirkel.
e basen för det naturliga logaritmsystemet.
Matematiskt värde av en livförsäkring
kallas dess andel i den matematiskt beräknade
premiereserven. På grund av en livförsäkrings m.
beräknas dess återköpsvärde.
Mäter, lat., moder. — M. dolorösa, den
smärtfyllda modern, Maria, Jesu moder, sörjande
hans död.
Mate’ra, stad i Lucania i s. Italien, 35 km
innanför Tarantobukten; c:a 30,000 inv. Vackert
terrasserat läge; romansk katedral från 1200-talet.
Materia, matèrie (lat. mate’ria, mate’ries),
eg. urämne; ämne, den i rummet förefintliga
(rumfyllande) massan. — I vissa filosofiska
system är m. än det varande som sådant, än det
ickevarande, än det möjliga, än det onda (se
Aristo-teles, Nyplatonismen och Platon). — M. sättes
ofta i motsats till form; hos Kant t. ex. äro
sensationerna sinnlighetens m., tid och rum dess
form.
Material (plur. = el. -ier), (rå)ämne, stoff,
varav något tillverkas; anteckningar, samlingar,
excerpter o. dyl. för t. ex. ett vetenskapligt
arbete; tillbehör, yttre hjälpmedel.
Materialisatiön, det fenomen vid
mediumistis-ka seanser, som från spiritistiskt håll förklaras
innebära, att en ande genom
teleplasmautström-ning från mediet ikläder sig kroppslig gestalt. Se
även Ljus, sp. 880.
Materialisera, förkroppsliga.
Materiali’sm. 1) Den teoretiska m. är den
världsåskådning, enl. vilken allting i grunden är
rumfyllande materia; härmed sammanhänger den
satsen, att allt som sker, förlöper med mekanisk
nödvändighet. Båda dessa satser — materialitetens
och mekanicitetens — äro klart formulerade redan
hos Demokritos. M. upptogs närmast av
Epi-kuros. På gr. av den stoiska skolans
egendomliga materiebegrepp kunde även några av
kyrkofäderna bekänna sig till m. Tertullianus anser
själen vara materiell. Med nyare tidens
naturforskning får m. nytt liv (Gassendi, Hobbes,
Priestley) och kulminerar i den franska m. på
1700-talet (Holbach, La Mettrie). Efter att ha
varit undanträngd, särsk. genom den tyska
spekulationen efter Kant, vann den ånyo en stark
ställning vid mitten av 1800-talet (Feuerbach,
Vogt, den ytlige popularisatorn Büchner m. fl.),
den utvecklades då dels från
naturvetenskapligt håll, dels från spekulativt (den hegelska
vänstern). Det psykiska har av m. på olika sätt
härletts ur det fysiska. Man har kallat tanken en
produkt el. en funktion av hjärnan. Man har
fattat den i analogi till avsöndringar, ss. urin, el.
processer, ss. de elektriska. Mot m. har man
väsentligen gjort gällande, som Hume säger, att
tanke och utsträckning äro så olikartade, att den
ena ej kan förklaras ur den andra. Också är m.,
vad materialitetssatsen angår, så gott som
övergiven; den har för det mesta pressats över till
parallellismen. Den avgörande frågan har mer
och mer blivit den om mekaniciteten. Då denna
emellertid är förenad även med andra
åskådningar än m., står m. ej längre i diskussionens
centrum. — Den praktiska (etiska) m. är
en livsåskådning, enl. vilken all mänsklig strävan
går ut på att tillfredsställa fysiska behov. Med
den teoretiska m. sammanhänger den praktiska så
till vida, att människans handlingar betraktas som
rent fysiska processer. — Även den praktiska m.
är teoretisk i den meningen, att den är en lära,
näml, om livsföring. Om någon kallas praktisk
materialist, därför att han lever utan att söka
tillfredsställelse för sina andliga behov, blir detta
alltså en annan betydelse. — Litt.: F. A. Lange,
”Geschichte des Materialismus” (io:e uppl. 1921;
sv. övers. 1913; eng. övers, med inledn. av B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
