Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Masugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
Masugn
664
ren och göra stället lätt tillgängligt vila i allm.
de övre delarna av murverket på ett b ö r d j ä r n
och pelare. Stället är försett med flera öppningar,
s. k. bröst. Vid bottnen ligger
utslagshå-let el. ”järngatan”, genom vilken järnet
uttap-pas, och ett stycke högre upp, på motsatt sida av
stället, en öppning för uttappning av slagg.
Numera är slagghålet vanl. inklätt med en
slaggforma av gjutjärn el. stålgjutgods. Något högre
sitta de vanl. 4—8 blästerformorna, i vilka
munstycken för införande av blästerluften i ugnen,
t ä 11 o r, insättas. Luften komprimeras i en b
låsmas k i n, förvärmes i en varmapparat och
fördelas till tättorna genom en ringtrumma.
Genom ett glimmer fönster i tättan kan man se in
i stället, bl. a. för kontroll av att formorna icke
”snora”, d. v. s. igensättas av neddroppande, seg
slagg. I pipans översta del finnas 2 gasuttag
för bortledande avmasugnsgasen till
gasreningsanläggningarna. Pipan täckes av ett u p
p-sättningsmål, sammansatt av koniska och
ringformiga plåtdelar, som dels hindrar gasen att
gå ut i fria luften, dels bildar en behållare för
påfyllning av beskickningen. Då man gör en
sättning, d. v. s. fyller på mer material på
ugnen, lyfter man innerdelarna av
uppsättnings-målet, varvid beskickningen rasar ned. Nivån i
jämnhöjd med uppsättningsmålet kallas
kransen. Vid mindre m. finnas här bås för olika
malmer och tillsatsmedel samt över
uppsättningsmålet en hängbana för transport av kol från
kolhuset. Vid större m. är uppsättningen
mekaniserad med transportbehållare, vilka fyllas på
marken el. vid sidan av hyttan och sedan
automatiskt föras fram till ugnen och tömmas. Framför
m. i den s. k. rådstugan finnas öppna gj
utformar, kallade g a 11 s ä n g ar, för det från
m. kommande järnet. Det gjutes här till tackor
(tackjärn) el. galtar. Vid stora m. har man
ofta en gjutmaskin, där gjutformarna
ordnats på ett ändlöst band.
Koksmasugnen är konstruktivt sett
mycket lik träkolsmasugnen. Kyllådor för
vattenkyl-ning inmuras i nedre delen av ugnen, för att
påfrestningarna på teglet el. kolmassan ej skola
bli för stora. Ofta omges hela m. av en
stålmantel (pansrade m), som nedtill kyles genom
vattenspolning. I regel byggas koksmasugnarna
i större enheter än träkolsmasugnarna, utomlands
ofta för 1,000 ton/dygn el. mer.
Lågschaktugnar för
tackjärnsframställning ha på senare tid tillvunnit sig alltmer
intresse, och de utvecklas snabbt. Ännu äro dock
icke några lågschaktugnar i regelbunden drift.
De äro blott några meter höga och ställa
därigenom ej samma krav på stor hållfasthet hos
koksen som vanliga m. Stybb el. annat lågvärdigt
och billigt bränsle kan användas.
De elektriska m. ha speciellt intresse i
Sverige, där egen stenkol saknas men relativt
god tillgång till elkraft finns. E 1 e k t r o
metallhyttan var den första driftsdugliga
elmas-ugnen. Den konstruerades omkr. 1910 i Sverige
och skiljer sig från blästermasugnen särsk. genom
ställets utformning (fig. 2). I Norge utvecklades
Fig. 2. Elektrisk
masugn.
I elektroder, 2
ringtrumma för
mas-ugnsgas, 3
gasforma, 4 stället, 5
ut-slagshål.
på 1920-talet en ny
eltack-järnsugn (fig. 3), den s. k.
T y s 1 a n d-H o 1 e u g n e n
(efter konstruktörerna) el.
Spigerverksugnen
(efter Christiania
Spiger-verk, Oslo). Den är en
elektrisk lågschaktugn med 3
grova elektroder placerade i rad
el. vanligast i triangel.
Beskickningen tillföres vid
sidan av elektroderna.
Gascirkulation förekommer ej. Koks
och koksstybb användas som
reduktionsmedel. Bränslet blir
billigare vid denna ugn än vid
elektrometallhyttan, och då
Tysland-Holeugnen dessutom
är robustare i konstruktionen
och driftssäkrare, föredras
den vid nyanläggningar. En
elektrometallhytta förbrukar c:a 22 hl träkol och
2,200 kWh per ton tackjärn. Den producerar
40—50 ton tackjärn per dygn. Tysland-Holeugnen
fordrar 400 kg koks el. koksgrus och 2,500 kWh
per ton och lämnar 40—80 ton tackjärn per dygn.
Slaggbildningen
har stor betydelse
för
masugnspro-cessens ostörda
och jämna
förlopp. Genom
noggrann avvägning
av
beskickningens beståndsdelar
tillser man, att
slaggen blir
tunn-fluten och får
lagom basicitet,
d. v. s. lämplig
proportion mellan
basiska och sura
oxider. Slaggens
sammansättning
beror av
gångarten hos malmen,
askan hos
bränslet samt tillsatta
slaggbildare. Enl.
gammalt
språkbruk kallas en
malm e n g å e
n-d e, om den
ensam förmår ge
en god slagg
biandsten, om den håller överskott av basiska
oxider (kalkig malm), torrsten, om den är sur
(kvartsig malm), och kvicksten, om den
har hög halt av järnsilikat el. titansyra, som
ge en tunn, frätande slagg. I allm. blandar
man olika malmtyper och justerar
beskickningens sammansättning med kalksten el.
kvarts. Slaggmängden är 225—400 kg/ton
tackjärn vid träkolsmasugnar och 400 kg och däröver
vid koksmasugnar. Det blir numera allt
vanliga
T
Fig. 3. Tysland-Hole-ugn med tre
elektroder, anordnade
triangel-formigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
