Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Masefield, John - Masereel, Frans - Maseru - Masham, Abigail, f. Hill - Mashonaland - Masinissa - Mask - Maskaneurysm - Maskar - Maskarenerna, Mascarenerna - Maskaron - Maskat - Maskelyne, Nevil - Masker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Masereel—Masker
640
självbiogr. (1952). — Litt.: G. Thomas, ”J. M.”
(1932).
Masereel [ma’zarèl], Frans, belgisk
grafiker och målare (f. 1889), elev av Jaan Delvin
i Gent, sedan 1921 huvudsaki. verksam i Paris.
M. gjorde sig under i:a världskriget känd som
en fanatisk fredskämpe, som i grafiska blad,
vanl. utförda som träsnitt, gisslade kriget och
dess återverkningar. Efter 1920 började M.
skildra fransk fiskarbefolkning och sjömän med hav
och båtar samt övergick samtidigt till måleriet.
Sina mörka, mättade färger lägger han i stora
plan, och i bildernas stränga, ofta kubiska
uppbyggnad spårar man ännu träsnittsmästaren.
Masèru, huvudstad i Basutoland.
Masham [mäVam], Abi ga il, f. Hill,
engelsk hovdam (d. 1734). Hon var kusin till Lady
Sarah Marlborough (se d. o.) och blev 1707
g. m. kammarjunkaren Samuel M., upphöjd till
baron M. 1712. Hon intrigerade småningom ut
Lady Marlborough ur drottning Annas gunst och
efterträdde henne 1711 som överhovmästarinna.
Mashonaland [ma/åifnaländ], n. ö. delen av
Sydrhodesia.
Masini’ssa, östnumidisk furste (d. 149 f.
Kr.). Uppfostrad i Kartago, anförde M. den
numidiska ryttarkår, som av punerna 212 f.
Kr. sändes mot romarna i Spanien, och bidrog
väsentligen till bröderna Scipios undergång 211.
Efter kartagernas avgörande nederlag i Spanien
206 övergick M. till romarna. Från konung Syfax
i Västnumidien, som slutit sig till kartagerna och
satt sig i besittning av M:s område, återvann
han med romarnas hjälp sin huvudstad Cirta och
blev 203 hela Numidiens herre. M. vinnläde sig
om sitt lands uppodlande och stammarnas enande.
Han befordrade i sitt rike utbredandet av en på
puniska och grekiska element vilande kultur.
Mask. 1) (Zool.) Se Maskar. — 2) Se Masker.
— 3) (Med.) I dagligt tal namn på
masksjukdomar (se d. o.). — 4) (Sportv.) M. el.
fäkt-m a s k, ansikts- och hj ässkydd av nätverk,
monterat på en motståndskraftig, läder-(vaxduks-)
klädd j ärntrådsstomme och försett med ett
hak-skydd av läder (vaxduk). — 5) (Krigsv.) M.
kallas terrängföremål, ss. träd och dungar, vilka
dölja trupp, befästningar o. dyl. för fientlig
insyn från marken. För döljande av trafik å väg
komma ofta konstgjorda m. till utförande,
bestående av nedsatta träd, skärmar av mellan stolpar
spända nät med upphängda grenar, vass o. dyl.
Se Maskering och Camouflage.
Maskaneury’sm, ett för djur av hästsläktet
säreget lidande. 1 den pulsåder, som uppe vid
ryggen utgår från aorta och för blod till
tarmarna, träffar man hos 70—90 % av alla hästar
skador, som ha orsakats av larverna till en
rundmask (Stro’ngylus vulgaris). Blodkärlet visar sig
ett litet stycke från utgångsstället orgelbundet
för-tjockat och har en starkt utvidgad lumen. I de
akuta fallen finnas i detsamma trombbildningar
med talrika, 2—5 cm långa, vita maskar.
Sjukdomen uppkommer på så sätt, att hästarna
förtära foder, som förorenats av hästspillning, i
vilken encysterade larver förefunnits.
Maskar, Ve’rmes, en djurgrupp, till vilken
vanl. föras alla bilateralsymmetriska
ryggrads-lösa djur med vanl. långsträckt kroppsform,
vilka i motsats till leddjuren sakna extremiteter
och som huvudsaki. genom nervsystemets
byggnad skilja sig från blötdjuren. Omfånget av
begreppet m. växlar f. ö. avsevärt i olika
zoologiska system. Utmärkande för flertalet maskgrupper
är förekomsten av larvformer, vilka visa större
el. mindre överensstämmelse med den särskilt hos
ringmaskarna väl utbildade Lovénska
larven el. trokoforalarven, en mikroskopisk,
gelatinös varelse, utrustad med en flimmerkrans
som rörelseorgan. Till m. i inskränkt bemärkelse
höra Plathelminthes, plattmaskar,
Nemathelmin-thes, rundmaskar, Chaetognatha, pilmaskar,
Anne-lida, ringmaskar. Till m. i mer vidsträckt
bemärkelse räknas även Rotatoria, hjuldjur,
Enter-opneusta, Bryozoa, mossdjur, och stundom även
Brachiopoda, armfotingar.
Maskarénerna, Mascarènerna, ögrupp i
Indiska oceanen, ö. om Madagaskar på c:a 20
—2i° s. br.; består av de britt, öarna R é u n i o n,
M a u r i t i u s och Rodrigues (se dessa ord).
M. äro uppkallade efter sin portugisiske
upptäckare Mascarenhas (1505).
Maskaron [-å’n], it., dekorationsmotiv,
ornament i form av människoansikte, mer el. mindre
verklighetstroget, vanl. infattat i el. med detaljer
som hår och skägg, utväxande till lövverk,
drape-riflikar etc. M. förekommer redan under antiken,
varifrån den upptogs av renässansen och
omhuldades särsk. av barocken.
Maskat, eng. Muscat, huvudstad i sultanatet
Maskat och Oman i ö. Arabien, vid Omanviken;
c:a 5,500 inv., indier, belutsjer och negrer. Under
1600—1700-talen var M. ett blomstrande
handels-centrum, men numera har det fått träda tillbaka
för det västerut belägna Matrah (c:a 8,500
inv.), som är utgångspunkt för handelsvägar till
det inre.
Maskelyne [mä’skiläin], N e v i 1, engelsk
astronom (1732—1811). Han observerade 1761
på S:t Helena med framgång Venuspassagen
och blev 1765 astronomer royal i Greenwich.
M. bestämde jordens täthet och grundläde 1767
Nautical Almanac.
Masker, lösansikten, förekomma praktiskt
taget hos alla folk och på alla kulturstadier, med
undantag av polynesier och en del av de allra
primitivaste naturfolken. Både i utformning och
användning råder stor överensstämmelse mellan
m. hos såväl geografiskt som kulturellt vitt skilda
folk. Den ”primitiva” människan tänker sig hela
den omgivande världen levande, överallt finnas
goda och onda andar. Genom att sätta på sig
en skräckinjagande mask döljer bäraren sig själv
och kan t. o. m. fördriva de illasinnade
demonerna. M., vilka framställa goda andar, anses
däremot åt bäraren ej endast förläna en yttre
likhet utan även göra honom identisk med anden.
M. kunna indelas i följ, grupper: rituella
masker, krigsmasker, masker på döda människor,
dansmasker, djurmasker och skådespelarmasker.
Den första kategorien, som även kan’betecknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
