Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marsvinsholm - Marsyas - Marta - Martall - Martasbekymmer - Marteau, Henri - Martebo - Martel de Janville - Martell, Karl - Martell, J. & F., & Cie - Martellato - Martens, Adolf - Martensen, Hans Lassen - Martensit - Marter - Martes - Martialis, Marcus Valerius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
Marsyas—Martialis
618
Marsyas. Detalj av Myrons
skulpturgrupp.
sten i tre våningar med två torn, byggdes 1644
—48 på pålar i en liten sjö och är restaurerat i
Kristian IV-stil 1856—57. M. tillhörde under
danska tiden bl. a. från 1620 Otto Marsvin, som
uppförde slottet. Bland svenska ägare märkas
till 1820 greve E. Ruuth samt friherre J. E.
Stjernblad. Nu tillhör godset J. Wendelboe
Larsen.
Ma’rsyas (grek. Marsy’as, lat. Ma’rsyas), grek,
myt., urspr. en
flodgud med
samma namn
som en biflod
till Meander.
Myten berättar,
att, då gudinnan
Athena
uppfunnit flöjten men
kastat bort
den, emedan
hennes ansikte
vanställdes vid
blåsandet, M.
upptog den och
hade djärvheten
att tävla med
Apollon, som
spelade lyra.
Han blev
be
segrad och till straff flådd levande. Denna myt
har givit upphov till flera berömda konstverk,
bl. a. redan av Myron.
Marta, Marias och Lasarus’ syster, omtalad
i Luk. 10: 38 ff. och i berättelsen i Joh. 11 om
Lasarus’ uppväckelse.
Martall, se Tall.
Martasbekymmer (efter Marta i Luk. 10: 38
ff.), husliga bekymmer och omsorger.
Marteau [martå’], Henri, fransk violinist
och tonsättare (1874—1934), från 1920 svensk
medborgare. M. konserterade redan vid 10 års
ålder. Efter sitt första besök i Sverige 1894
började han att göra propaganda för svensk
musik. Tidigare lärare i violinspel vid
konserva-toriet i Genève, kallades M. 1908 till högsk. för
musik i Berlin som J. Joachims efterträdare och
utnämndes till prof. 1921 blev M. lärare vid den
tyska akad. för musik i Prag, 1926 vid
konser-vatoriet i Leipzig och var från 1929 anställd vid
konservatoriet i Dresden. M. företog konsertresor
i Europa och Amerika och vann särsk.
berömmelse för sin tolkning av klassikerna, ss. Bach och
Mozart. M:s till ett 50-tal uppgående
kompositioner utgöras av kammarmusik, orkester- och
körverk, talrika kompositioner för violin,
pedagogiska arbeten m. m.
Martebo, sn på Gotland, Lummelunda ting, v.
om Tingstäde; 27,23 km2, 327 inv. (1952). Odlad
slätt, till stor del utdikad myrmark (Martebo
myr) ; 1,293 har åker. Kyrkans långhus och kor
byggda omkr. 1200 av Fabulator. Ingår i
Stenkyrka, Tingstäde, M. och Lummelunda pastorat
i Visby stift, N. kontraktet. Tillhör
storkommunen Tingstäde.
Martel de Janville [martä’l da ?ävi’l], Si-
bylle G a b r i e 11 e Marie Antoinette, grevinna,
fransk författarinna (1850—1932), f. Riquetti
de Mirabeau, pseud. Gyp. Bland hennes
sjuttiotal romaner och novellsamlingar från den
parisiska societetens kärleksliv, som gärna
behandlas med lätt satirisk färgläggning, må
nämnas ”Petit Bob” (1882; ”Bob”, 1919), ”Autour
du mariage” (1883; ”Hjärtan i brand”, 1922),
”Une passionnette” (1891; ”Ett litet
kärleksdrama”, 1895) och ”Trop de chic” (1900), vilken
sistnämnda titel kan anses symbolisk för genren.
Marte’ll, Karl, se Karl, Frankrike 1).
Martell, J. & F., & Cie [3? e ä’f martä’l e
kåpanji’], konjaksfirma i Cognac, grundades
1715, framställare av ett av de förnämsta
kon-j aksmärkena.
Martella’to [-tå], it., mus., ”framhamrat”,
förekommer mest vid violinspel. M. utföres med
stråkens spets, som därvid häftigt stöter till
strängen.
Ma’rtens, Adolf, tysk ingenjör (1850—1914).
Tidigare verksam som maskiningenjör, blev M.
1884 föreståndare för mekanisk-tekniska
försöksanstalten i Charlottenburg. M. var en framstående
konstruktör av provningsmaskiner och utgav
talrika skrifter.
Ma’rtensen, Hans Lassen, dansk teolog
(1808—84). Han blev 1838 lektor vid univ. i
Köpenhamn, 1840 e. o. och 1850 ord. prof., 1845
hovpredikant samt 1854 biskop över Själlands
stift. M. var en av 1800-talets teologiska
centralgestalter i Norden. Många olika strömningar
löpte samman i M:s teologi; han var påverkad
av romantik, mystik, teosofi och icke minst av
den Hegelska spekulationen. Som teolog var han
särskilt en syntesens man. Han ville förbinda
olika tankelinjer till en omfattande
helhetsåskådning och åstadkomma en förening av kristendom
och humanitet. Dessa förmedlande och
harmoniserande tendenser prägla hans båda teologiska
huvudverk, ”Den christelige dogmatik” (1849)
samt ”Den christelige ethik” (3 bd, 1871—78).
M:s teologiska ståndpunkt blev i Danmark
föremål för skarpa angrepp från S. Kierkegaard och
R. Nielsen. Även med Grundtvig invecklades M.
i debatt, jfr härom bl. a. ”Til forsvar mod den
saakaldte grundtvigianisme” (1863). Bland M:s
skrifter märkas f. ö. en rad predikosamlingar
samt självbiografien ”Af mit levnet” (1882—83).
— Litt.: H. Scharling m. fl., ”H. L. M.” (1928);
S. Arildsen, ”Biskop H. L. M.”, 1 (1932).
Martensit, en efter A. Afartens namngiven
beståndsdel i härdat stål, vilken besitter stor
hårdhet. AI. är en underkyld, övermättad lösning av
kol i ferrit (a-järn). Martensitisk
struktur i stål kännetecknas av nålformiga figurer i
en polerad och etsad snittyta.
Ma’rter, ty., kval, plågor. — M a r t è r a, plåga.
Martes, se Mårdsläktet.
Martialis, M a r cus Valerius, romersk
skald (f. omkr. 40 e. Kr. i Bilbilis i Spanien,
d. 104). Han kom år 64 till Rom och levde där
på gåvor och understöd av mäktiga gynnare.
M :s äldsta bevarade dikter äro en samling
epigram, författade med anledning av Flaviska am-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
