Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marocko - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Marocko
598
portugiser och spanjorer började göra motanfall.
De förra erövrade bl. a. Ceuta och Tanger, de
senare Melilla. Enheten återställdes av S a a d
i-dynastien, som omkr. 1520 intog
huvudstaden Marrakech (Marocko) och 1550 även Fez
samt småningom utsträckte sitt välde inåt Sudan
till Timbuktu och Bornu. Portugiserna fördrevos
från de flesta av sina faktorier, och spanjorerna
lyckades vid kusten behålla endast några smärre
besittningar. Efter en ny period av förfall enades
riket ånyo under a 1 i d e r n a, vilka ännu regera,
från 1912 dock under franskt protektorat. Den
mäktigaste härskaren av denna ätt var M u 1 a i
Tsmail (reg. 1672—1729), under vilken
sjörö-veriet fick en dittills oanad omfattning. Han
organiserade en stark armé och fråntog
portugiserna deras sista besittningar. Hela 1700-talet var
sjöröveriet för M. en flödande inkomstkälla.
Flera europeiska stater, bland dem Sverige, sökte
genom fördrag om penningtribut köpa frihet från
kaperier. Mulai Sulaiman (reg. 1794—
1822) förbjöd visserligen sjöröveriet och frigav
alla kristna slavar, men först under dennes
brorson A b d-e r-R a h m a n (reg. 1822—59) löstes
de europeiska staterna från tributen.
Under senare hälften av 1800-talet började
europeiska makter att alltmer inblanda sig i M:s
inre förhållanden. På en konferens i Madrid
1880 reglerades dessa makters handelsrättigheter.
Men sultanen Mulai Hasan (reg. 1873—
94) lyckades ännu en tid med viss framgång
upprätthålla sin självständighet. Under hans son
Abd-el-Aziz (reg. 1894—1908) öppnades
dörren för en europeisering av landet, som inom
kort gjorde den inhemska styrelsen maktlös. Den
först starka rivaliteten mellan England och
Frankrike i M. upphörde 1904, då England genom
ententeavtalet den 8 april, för motsvarande
förmåner i Egypten, erkände Frankrikes övervägande
politiska inflytande i M. Detta blev
utgångspunkten för en målmedveten fransk aktion att
ställa M :s tillgångar till Frankrikes förfogande
och trygga Algeriets västgräns. Men även andra
makter hade intressen i M. Genom
överenskommelser okt. 1904 och sept. 1905 tillfredsställde
Frankrike Spaniens anspråk och åstadkom den
uppdelning av landet, som ännu är gällande. När
på våren 1905 den franske ministerresidenten i
Tanger sökte avpressa sultanen samtycke till ett
franskt reformprogram för M., av vilket man i
Tyskland befarade ödesdigra konsekvenser för
de tyska ekonomiska intressena, skred tyska
regeringen till handling. Under en kryssning i
Medelhavet landsteg kejsar Vilhelm II i Tanger
(31 mars). Besöket avsåg att såsom tyska
regeringens uppfattning fastslå, att sultanen var fri
härskare över ett fritt land och att Tyskland utan
mellanhänder ville förhandla med M.
Uppmuntrad av detta stöd, vädjade sultanen till en
internationell kongress för lösning av konflikten.
Konferensen kom till stånd i Algeciras 1906 och
räknade som deltagare representanter för 12
makter utom M., däribland även Sverige. Visserligen
fastslogs de av Tyskland hävdade principerna om
sultanens suveränitet och hans rikes integritet
samt ekonomisk frihet i M. för alla nationer,
men bestämmelserna i övrigt blevo närmast till
fördel för de franska intressena. Bl. a. skulle
ett inhemskt gendarmeri bildas under franska och
spanska instruktörer. Redan följ, år
förekom-mo oroligheter, som fransmännen togo till
förevändning för militärt ingripande; Casablanca
besköts och ockuperades, och de framryckande
marockanska stammarna nedgjordes vid Algeriets
gräns. I spetsen för denna mot européerna
riktade upprorsrörelse ställde sig en halvbror till
sultanen, Mulai Hafid, som lät utropa sig
till sultan 1908, förjagade Abd-el-Aziz s. å. och
1909 erkändes av stormakterna. Hösten 1908
hade en ny fransk-tysk konflikt uppstått i
Casablanca, men den löstes genom skiljedom, och ett
nytt fördrag av 9/2 1909 stadfäste
Algecirastrak-taten och sökte ena de stridiga ekonomiska
intressena. Då fransmännen efter nya oroligheter
i maj 1911 besatte Fez, sändes den tyska
kanonbåten ”Panther” V7 till Agadir för att skydda
tyska medborgare och deras intressen. Detta
ingripande, det s. k. ”Panthersprånget”, föranledde
förhandlingar, som resulterade i
M.-Kongo-trak-taten 4/u 1911, varigenom Tyskland erkände
Frankrikes skyddsvälde i M. mot erhållande av
landvinningar i Kamerun och Kongo. 1912
abdikerade sultanen och efterträddes av sin bror M
u-1 a i J u s u f. M. blev nu genom ett fördrag
mellan Frankrike och Spanien uppdelat i ett
franskt protektorat, Franska M.,
omfattande större delen av M., och ett spanskt, S p a n
s-k a M., omfattande den mindre n. v. delen. I
Spanska M. insätter sultanen en ställföreträdare,
chalifa. Tanger ställdes utanför och bildade en
internationell zon, vars förhållanden senare
reglerades genom överenskommelser mellan England,
Frankrike och Spanien 1923 och 1928. I Franska
M. blev general Lyautey generalresident i Rabat
och besatte de följ, åren såväl v. M. som
Mou-loyadalen. Stammarna, kabylerna, i Atlas och
Sahara kuvades först efter 1919, oasen Tafilelt
så sent som 1932. Spanjorerna hade att kämpa
med stora svårigheter inom sitt område, först
mot rifkabylerna under Raisuli och efter 1 :a
världskriget mot Abd-el-Krim, som samlade
rifkabylerna och i juli 1921 slog spanjorerna vid
Anual och utsträckte sitt välde till största delen
av den spanska och angränsande delar av den
franska zonen. I april 1925 anföll han Fez,
varefter fransmännen under marskalk Pétain drevo
honom över gränsen och i samverkan med spanska
stridskrafter tvungo honom att kapitulera i maj
1926. Mulai Jusuf efterträddes 1927 av sonen
Sidi Muhammed ben Jusuf
(Muhammed V). I spanska M. utbröt i juli 1936 den
militärrevolt, som var inledning till spanska
inbördeskriget. Under 2:a världskriget intågade
1940 trupper, underställda Spanska M:s chalifa, i
Tangerområdet, som blev underställt spansk
förvaltning intill okt. 1945, då den internationella
regimen återinfördes. — Franska M. stod efter det
fransk-tyska vapenstilleståndsfördraget 1940
under Vichyregeringens kontroll. De operationer i
franska Nordafrika och Libyen, som i maj 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
