Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marocko - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning - Näringsliv - Kommunikationer - Författning och förvaltning - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
Marocko
596
råder sin släktskap med stäppen. Särsk. torr är
Marrakech-slätten, som delvis är klädd med en
stäpp av gummiakasia och Stipa tortilis. I det
fuktigare bältet längs foten av Atlas dominerar
mångenstädes en bröstbärsbuske (Zizyphus
Lotus). På Atlas’ nedre sluttningar härskar
buskstäppen el. suckulentstäppen (Euphorbia
resini-fera). Mellan 1,200 och 2,500 m anträffas i regel
skog, längst i v. av arganträdet (Argania
Side-roxylon), östligare av stenek och ovanför 1,700
m av ceder och en. På 3,100 m börjar
fjällregionen.
Djurvärld. M. tillhör djurgeografiskt den
me-diterrana provinsen av den palearktiska
underregionen, och djurvärlden har den för Nordafrika
vanliga sammansättningen. Lejon och panter äro
dock sällsynta. I övrigt finnas schakaler, lodjur,
vildsvin, harar och kaniner samt ett flertal
gaseller. Gräshopporna uppträda ofta i stora massor,
förhärjande vegetationen.
Befolkning. Det antropologiska underlaget för
den infödda befolkningen utgöres av berber (se
d. o.). Renast ha berberna bibehållit sig i
bergsområden. Befolkningen på den atlantiska
kustslätten och högslätterna är däremot starkt
arabi-serad. Araberna (morerna), som under 600—
1000-talen trängde fram från ö., bilda en i viss
mån degenererad överklass, särsk. i de större
städerna. De viktigaste språken i M. äro
arabiskmoriska och talrika berberdialekter. Arabiska
talas dock ej av mer än c :a 3/s av befolkningen.
Med undantag av i Spanska M., där spanskan
dominerar, är franskan som officiellt och
affärsspråk mycket utbrett. I Tangerområdet äro
såväl franska, spanska som arabiska erkända som
officiella språk. Större delen av infödingarna,
särsk. kvinnorna, är analfabeter. 1947 funnos i
Franska M. 132,750 muhammedanska skolbarn,
men av dessa voro endast 9,906 flickor. Ett antal
högre infödingsskolor finnas i anslutning till
moskéer. Den viktigaste av dessa är det
muhammedanska univ. i Fez. Judarna utgöra en
aktiv minoritet. Enl. 1947 års folkräkning funnos
1 Franska M. i runt tal 200,000 judar, enl.
1945 års folkräkning i Spanska M. 14,196
och 1941 i Tangerområdet 7,000 judar.
Större delen av judarna äro bosatta i
hamnstäderna, i synnerhet i Casablanca, där nära Vs av
judarna i Franska M. bo. Judarna äro huvudsaki.
sysselsatta inom handel, hantverk och fria yrken.
C :a Ve av hela befolkningen bor i städer med
över 30,000 inv. Av dessa ha blott Casablanca
(55o,8oo inv. 1947), Marrakech, Fez, Rabat och
Meknès mera än 100,000 inv. Marrakech, Fez øch
Mcknès ha bäst bibehållit sin ursprungliga prägel,
medan Casablanca är helt en ny stad, uppförd
efter en bestämd stadsplan. De viktigaste
städerna i Spanska M. äro Tetuån, Larache,
Alca-zarquivir samt Melilla och Ceuta. Tanger har
blott delvis kvar sin orientaliska karaktär och
har på gr. av internationaliseringen starkt
moderniserats.
Näringsliv. Genom fransmännens
administration i M. har näringslivet snabbt utvecklats,
och stora områden hålla på att läggas under
kul
tur genom bevattning. Huvudsädesslagen äro vete
(6,8 mill. dt 1948/49), korn (14,3 mill. dt) och majs
(4,4 mill. dt). Stora ansträngningar göras att
skapa en bomullsodling. Av fruktträd märkas oliv-,
fikon-, mandel-, apelsin- och citronträd samt
vinstockar och dadelpalmer. Boskapsskötseln omfattar
huvudsaki. får- och getavel. Mellan el-Bordj och
Oued-Zem 150 km s. ö. om Casablanca ligger
ett 80 km långt fosfatlager. Vikten av exporterat
fosfat var 1950 3,8 mill. ton. Andra betydande
mineral äro järn, mangan, bly, zink och koppar.
1950 utgjorde importen 115,233 mill. frcs
och exporten 66,403. Det stora importöverskottet
förorsakas av införseln av maskiner och redskap
m. m. för höjandet av M :s produktion. —
Spanska M. exporterar särsk. järnmalm,
hudar, fiskprodukter, esparto, krollsplint och kork.
Kommunikationer. Franska M. hade 1951 1,584
km järnvägar, som förbinda Algeriets
järnvägsnät med Fez och med Rabat vid Atlanten. En
annan huvudlinje förenar Marrakech med
Casablanca vid havet. Av nästan ännu större
betydelse är det vidsträckta nätet av förstklassiga
bilvägar. Den förnämsta hamnstaden, Casablanca,
är förbunden med Bordeaux och Marseille
medelst bekväma passagerarångare. 7 franska och
2 andra flyglinjer trafikera Franska M.
Författning och förvaltning. Enl. art. 60 i 1946
års franska statsförfattning är Franska M.
ett protektorat, vilket som en associerad stat
anses utgöra en integrerande del av Franska
unionen, till formen en absolut monarki med en
sultan som statsöverhuvud och jämväl högsta
religiösa auktoritet. Sultanen residerar vanl. i Rabat,
tidvis i någon av de traditionella huvudstäderna
Fez, Marrakech och Meknès. I den ojämförligt
större delen av M. utövas makten huvudsaki. av
en fransk generalresident med säte i Rabat.
Marockanernas deltagande i landets styrelse har dock
på senare år ökats. Sålunda reorganiserades 1947
sultanens regering, kallad machzen, som består
av en storvesir och andra höga dignitärer. Enl.
denna reform utnämner storvesiren marockanska
delegater i 5 departement inom den franska
administrationen i M. — I Spanska M. står
den administration, som utövas av sultanens
ka-lif, under kontroll av en spansk överkommissarie
med säte i Tetuån. — Om T angerzonens
styrelse se Tanger.
Historia. M., som sedan förhistorisk tid
be-botts av berber, ingick i romarväldets
Maureta-nien. Landet erövrades 429 av vandalerna,
förenades 534 med Östromerska riket och räknades
från 618 till de spanska västgöternas besittningar.
Araberna inträngde i M. 682, men den verkliga
erövringen skedde först 705. Berberna tvungos
att övergå till islam. Från beroende under
kalifatet frigjordes M. av idrisidernas
dynasti, som bl. a. också (808) grundläde Fez. Efter
den berbiska Magravadynastien kom
turen till almoraviderna, följda av
almo-h a d e r n a, vilka i sin tur fingo vika för m
e-r i n i d e r n a, som tilläto både kristen mission
och europeisk invandring. M :s kuster uppfylldes
under deras välde av sjörövarnästen, mot vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
