- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
497-498

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannerheim, 2. Carl Erik - Mannerheim, 3. Carl Gustaf - Mannerheim, 4. Carl Gustaf - Mannerheimförbundet - Mannerheimkorset - Mannerheimlinjen - Mannesmannkoncernen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

497

Mannerheimförbundet—Mannesmannkoncernen

498

v. ordf, han blev 1822; han upphöjdes 1824 i
grevligt stånd och tog avsked 1826. Till sin
politiska åskådning var M. konservativ men
samtidigt konstitutionell. Mot Sverige var han efter
1808 avogt sinnad; för Alexander I kom han
att hysa stor tillgivenhet. — Litt.: B. Lesch, ”C.
E. M.”, 1 (1924).

3) Carl Gustaf M., den föreg:s son, greve,
ämbetsman, zoolog (1797—1854). Han
tjänstgjorde växelvis i förvaltningen och vid
domstolarna samt blev slutligen president i Viborgs
hovrätt. Han övade stort inflytande, bl. a. på
tillkomsten av univ:s statuter av 1852. Från
ungdomen intresserade sig M. för zoologi, särskilt
för skalbaggarna. Hans skrifter utgöras av
spe-cialavh. Hans dyrbara samlingar inköptes av
Helsingfors univ.

4) Carl Gustaf Emil M., den föreg:s
sonson, frih., militär och statsman (1867 4/e—1951
27/i), officer 1889, överste 1905, generalmajor
1911, generallöjtnant
1915, fältmarskalk
1933, marskalk av
Finland 1942. M.
erhöll sin militära
utbildning i finska
kadett-kåren 1881—86 och
därefter vid
kav.-sko-lan i S:t Petersburg.
Han deltog i
rysk-japanska kriget 1904—
05, ledde en expedition
till Centralasien och n.
Kina 1906—08 för att
där insamla
militärsta-tistiskt material och
ut

föra kartarbeten, blev chef för 13 :e Vladimirska
ulanreg. 1909, chef för kejserliga livgardets
ulan-reg. 1910 och general i kejsarens svit 1912. Han
förde under 1 :a världskriget: 1914
gardeskav.-brigaden i Warszawa, från 1915 12 :e
kav.-divi-sionen, från dec. 1916 den rysk-rumänska s. k.
Wrancza-gruppen i Karpaterna och från början
av 1917 6:e kav.-kåren. Efter marsrevolutionen
1917 återvände M. till Finland. I mitten av jan.
1918 anmodades han att åtaga sig
överbefälhavar-skapet, och 28/i utnämndes han formligen till
överbefälhavare för Finlands krigsmakt. Samma
dag överrumplade och avväpnade han de ryska
trupperna i flera orter i n. Finland och inledde
därmed befrielsekriget (se Finlands frihetskrig).
I detta krig utvecklade M. betydande
fältherreegenskaper. — M. önskade såvitt möjligt
inskränka de politiska och moraliska konsekvenserna av
den nödvändigblivna tyska hjälpen. I känslan
av landets svaghet och det tyska beskyddets vikt
antog emellertid regeringen ett förslag till
försvarsorganisation under tysk ledning och
förkastade ett av M. uppgjort annat förslag. M.
nedlade då (31Æ 1918) överbefälet. När ententens
misstro till Finlands tyskvänliga politik vållade
landet svårigheter, reste M. i okt. 1918 på
regeringens begäran till London och Paris för att
underhandla. Tack vare tilliten till hans
personlighet kunde den av ententens seger
nödvändig

gjorda omläggningen av Finlands politiska kurs
ske utan komplikationer. P. E. Svinhufvud och
regeringen avgingo, och M. utsågs 12/i2 1918 till
riksföreståndare. Han lyckades ernå
ententemak-ternas erkännande av Finlands självständighet
och möjliggöra importen av spannmål till
landets hungrande befolkning. Han återupprättade
skyddskårsorganisationen och stärkte de
skandinaviska förbindelserna genom besök i Stockholm
och Köpenhamn. Vid presidentvalet 25/? 1919,
efter antagandet av den nya konstitutionen, blev
K. J. Ståhlberg vald med 143 röster mot 50,
vilka tillföllo M. En nationalinsamling till M.
1920 inbragte 7 V2 mill. fmk. Med medel ur
denna gåva grundade M. s. å. General Mannerheims
barnskyddsförbund. Sedan M. tillbragt 12 år i
privatlivet, blev han 1931 ordf, i försvarsrådet
och därmed designerad till överbefälhavare i krig.
På denna post uträttade M., i synnerhet sedan
generalstaben 1937 underordnats försvarsrådets
ordf., ett betydelsefullt arbete. Under
vinterkriget 1939—40 var M. överbefälhavare och
samlade genom sin personlighet landet till det efter
omständigheterna mycket starka försvaret under
ytterst svåra förhållanden mot en mångdubbel
övermakt. Vid krigsutbrottet 1941 blev M. ånyo
överbefälhavare. Under senare delen av kriget
blev han det samlande namnet för alla dem, som
önskade Finlands utträde ur kriget. Sedan
krigsläget utvecklats så katastrofalt, att fred måste
sökas, avgick Ryti Vs 1944, varefter M. övertog
presidentposten efter en speciell lagstiftningsakt.
Under hans ledning lösgjordes Finland från
kriget. Som president kvarstod M. till 4/s 1946, då
han avgick och efterträddes av Paasikivi. —
Inrikespolitiskt verkade M. med framgång för att
utplåna spåren från 1918 och att befästa det
finska folkets enighet. Utrikespolitiskt var han i hög
grad nordiskt orienterad. — Grundad påM:s
dagböcker från expeditionen 1906—08 har utgivits
”Resa genom Asien” (2 bd, 1940, förk. uppl. ”Till
häst genom Asien”, 1942). M:s ”Minnen”, 2 dir,
utg. 1951—52.

Mannerheimförbundet, se General
Mannerheims barnskyddsförbund.

Mannerheimkorset, se Frihetskor sets orden.

Mannerheimlinjen, finsk befästningslinje på
Karelska näset n. v. om förutv. finsk-ryska
gränsen, anlagd 1920—24 och 1932—39, uppkallad
efter marskalk Mannerheim. M. saknade djup
och bestod 1939 av 90 betonganläggningar samt
dessutom på Suvanto—Vuoksenfronten
anläggningar för 6 st. 7,62 cm batterier. Sommaren och
hösten 1939 kompletterades M. med
fältbefästningar. I M. upptog finska armén under
vinterkriget försvaret mot det ryska anfallet.

Ma’nnesmannkoncemen, tysk industrigrupp
inom jäm- och stålbranschen, grundad 1890 av
bröderna Reinhard (1856—1922) och Max
(1857—1915) Mannesmann för exploatering
av egna uppfinningar inom
rörtillverkningstekniken (se Mannesmannrör). Rörfabriker anlades
1886—88 i Remsheid (Saarbrücken), Komotau
(Böhmen) och Landore (Wales). Verksamheten
i Tyskland kontrolleras sedan 1890 av det s. å.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free