Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manker, Ernst - Mankera - Mankill - Manlius, släkt - Man merkt die Absicht und wird verstimmt - Mann, 1. Heinrich - Mann, 2. Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
Mankera—Mann
492
vidderna” (1952) och diktsaml. ”Lyhört” (s. å.).
M. har grundat och redigerar publikationsserien
”Acta lapponica”, där han utg. bl. a. den lapske
konstnären Nils Nilsson Skums bildverk ”Same
sita” (1938) och Karl Tiréns ”Die lappische
Volksmusik” (1942).
Mankera, försumma, brista, slå fel.
Manki’ll, böjlig käpp med en blyklump
innesluten i övre ändan.
Mänlius, romersk släkt. Om Marcus M.
Ca-pitolinus se Capitolinus. Till Capitolinerna
hörde en grupp med tillnamnet Imperiosus,
inom vilken ytterligare tillnamnet T o r q u
a-t u s (den med halskedja prydde) förekom.
Detta tillädes enl. en sägen först T i t u s M.
Imperiosus, som under ett krig med
galler-na (361 f. Kr.) i tvekamp nedlade en fiende och
prydde sig med dennes halskedja. I sägnerna
omtalas hans stränghet mot sonen, som mot
fadernfältherrens förbud inlät sig i en segerrik tvekamp
med en fiende och därefter halshöggs för brott
mot krigstukten.
Man merkt die Absicht und wird verstimmt
[man mä’rkt di a’pzikt ont vi’rt fär/ti’mt], ty.,
”man märker syftet och blir förstämd”, något
ändrat citat från Goethes ”Tasso”.
Mann. 1) Heinrich M., tysk författare
(1871—1950). M., som växte upp i storborgerlig
miljö i Lübeck, visade tidigt konstnärlig läggning.
Hans estetiserande
an-tiborgerlighet tog sig
uttryck i skarp
samhällssatir med radikal
politisk inställning.
Han debuterade 1893
med romanen ”In einer
Familie” och utgav
sedan novellsaml. ”Das
Wunderbare” (1897)
samt romanerna
"Im Schlaraffenland”
(1900) och ”Die Jagd
nach Liebe” (1903; sv.
övers. 1919). M., som
bosatt sig i Italien,
vände sig indirekt mot den i hans hemland
gällande moralen i trilogien ”Die Göttinnen oder die
drei Romane der Herzogin von Assy” (1903; sv.
övers. ”Diana”, ”Minerva”, ”Venus”, 1920). Han
visade sig som en betydande novellist i fransk
stil i ”Flöten und Dolche” (1905), ”Stürmische
Morgen” (1906), ”Die Bösen” (1908), ”Das Herz”
(1910) och ”Rückkehr von Hades” (1911).
Ras-och klassmotsättningarna behandlade M. i
romanerna ”Zwischen den Rassen” (1907) och ”Die
kleine Stadt” (1909). M. framträdde också med
skådespel, ss. ”Variété” (1910), ”Schauspielerin”
(1911), ”Madame Legros” (1917), ”3 Akte: Der
Tyrann — Die Unschuldige — Variété” (1918)
och ”Der Weg zur Macht” (1919).
Samhällskritiken fortsatte han i en rad starkt aggressiva
romaner med motiv från livet i det wilhelminska
Tyskland, ”Professor Unrat oder das Ende eines
Tyrannen” (1905; bearb. för film, ”Der blaue
Engel”), ”Der Untertan” (färdigskriven 1914,
publ. 1918; sv. övers. 1919) och ”Die Armen”
(1917). M. engagerade sig energiskt i den tyska
politiska kampen under 1 :a världskriget, då han
sympatiserade med ententen, och efter
novemberrevolutionen 1918 framförde han en radikal
demokratisk och pacifistisk åskådning. Han
deltog i den politiska kampen med de satiriska
romanerna ”Der Kopf” (1925) och ”Die grosse
Sache” (1930). Mera neutrala voro romanerna
”Mutter Marie” (1927), ”Eugénie oder die
Bür-gerzeit” (1928) och ”Ein ernstes Leben” (1932).
Vid nazistrevolutionen 1933 förbjödos M :s
skrifter, han emigrerade till Frankrike, där han bl. a.
skrev den polemiska skriften ”Der Hass.
Deutsche Zeitgeschichte” (1933) och ett par historiska
romaner med allusion på samtiden, ”Die Jugend
des Königs Henri Quatre” (1935) och ”Die
Voll-endung des Königs Henri Quatre” (1938),
konstnärligt svaga. Vid det franska sammanbrottet 1940
lyckades M. via Pyreneiska halvön komma över
till U.S.A., där han levde i Kalifornien tills, m.
M. 2) och dennes familj. Han skrev här bl. a.
romanerna ”Lidice” (1943) och ”Der Atem”
(1949). Ett subjektivt politiskt bokslut utgjorde
”Ein Zeitalter wird besichtigt” (1947). — M :s
”Gesammelte Romane und Novellen” utkommo i
12 bd 1917 och ”Gesammelte Werke” 1925—32.
—Litt.: W. Schroeder, ”H. M.” (1931) ; V. Mann,
”Wir waren fünf” (1949).
2) Thomas M., den föreg :s bror, författare
(f. 1875). M., som är född i Lübeck, där han
fick sin uppfostran, flyttade efter faderns död
med modern till München, där han gick som
volontär i ett brandförsäkringsbolag men sedan
ägnade sig åt humanistiska studier; en tid tillhörde
han red. av Simplicissimus. Efter äktenskap 1905
med matematikprofessorn A. Pringsheims dotter
Katja skapade sig M. ett hem i München, där
han levde till 1933.
M. debuterade med novellsaml. ”Der kleine
Herr Friedemann” (1898; sv. övers. 1930), varpå
följde den mäktiga romanen ”Buddenbrooks”
(1901; sv. övers. 1904), kännetecknad av en högst
personlig upplevelse och gestaltning av
1800-ta-lets ideella och sociala problem. Grundtemat är
här motsättningen mellan konstnären och
borgaren. Den starkt självbiografiska historien om en
materiellt blomstrande lybecksläkts förfall
genom dess medl:s fortskridande andliga förfining
visade tydligt den unge M :s modifierade
nietz-scheanism, som förstärkt framträdde i dramat
”Fiorenza” (1905; sv. övers. 1930). Sjukdom och
död stå i M :s ungdomsverk på andens sida mot
livet; så även i novellerna ”Tristan” (1903; sv.
övers. 1918) och ”Der Tod in Venedig” (1913;
sv. övers, s. å.). Temat varieras i den berömda
novellen ”Tonio Kroger” (1914; sv. övers. 1922).
Men ”livet” blev alltmer ett allmänmänskligt,
t. o. m. moraliskt problem för M., som sådant
redan föremål för den älskliga romanen ”Königl.
Hoheit” (1909; sv. övers. 1910). 1 :a världskriget
betydde en vändpunkt i M :s livssyn, märkbart
redan i bekännelseboken ” Betrachtungen eines
Un-politischen” (1918). M. erkände nu demokratien
som form och bas för humanitetens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
