Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmletning, prospektering - Malmquist, Eva - Malmquist, Gunnar - Malmquist, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Malmquist
426
Sverige har denna metod kunnat användas med
framgång, bl. a. inom Skelleftefältet.
De magnetiska metoderna för m. grunda
sig på att vissa malmer, främst magnetit, ha en
magnetisk susceptibilitet, som avviker från den
omgivande berggrundens, och därigenom
förorsaka störningar i det jordmagnetiska fältet.
Störningarna kunna uppmätas med enkla
gruvkom-passer, men numera använder man känsliga
mag-netometrar. Det banbrytande instrumentet på
området var Thalén-Tibergs inklinationsvåg, som
dock numera till stor del ersatts av Schmidts
vertikalmagnetometer. Magnetisk kartering på
marken är tidsödande, och man har därför
börjat använda magnetometrar, monterade i en
särskild flygkropp efter ett flygplan, och kan då
snabbt få en överblick över ett stort område,
varefter intensiv m. kan igångsättas på de mest
lovande områdena.
Den elektriska m. baserar sig på olikheten
i elektrisk ledningsförmåga mellan malmen och
den omgivande bergarten. Sin viktigaste
användning har den fått vid m. inom områden, där
berggrunden är täckt av lösa avlagringar, men
även elektriska oljeletningsmetoder äro av
betydelse. — Lämpade för elektrisk m. äro i främsta
rummet kopparkis o. a. sulfidiska kopparmalmer,
svavel- och magnetkis, blyglans, arsenikkis och
molybdenglans. — Det äldsta praktiskt
användbara förfaringssättet för elektrisk m., den s. k.
ekvipotentiallinj emetoden,
utformades i sina huvuddrag av fransmannen
Schlum-berger 1910—14. Den grundar sig på
uppsökandet av serier med samma potential i ett elektriskt
fält. — Vid m. på elektromagnetisk väg
undersökes det elektromagnetiska fältet från en
primärströmkrets, som antingen är sluten och
isolerad från marken el. jordad i bägge ändarna.
Ledande inlagringar i berggrunden bli härvid
strömförande och påverka genom lokala
elektromagnetiska sekundärfält det bekanta
primärfältet. Till de elektromagnetiska metoderna räknas
även de trådlösa metoderna, där man använder
högfrekventa strömvågor, liknande dem inom
radiotelegrafien. Bland malmfyndigheter, som
upptäckts på elektrisk väg, märkas Boliden och ett
flertal andra malmer i Västerbotten. Stora
insatser för de elektriska m.-metodernas utveckling
ha gjorts av svenska tekniker, bland vilka särsk.
må nämnas Hans Lundberg och Karl Sundberg.
Svenska malmletare ha också arbetat över hela
världen och gjort många av de mest
betydelsefulla fynden.
Gravimetriska metoder för m.
grunda sig på det förhållandet, att tyngdkraften
varierar med spec. v. hos den underliggande
berggrunden. Variationerna äro ytterligt små, och de
använda gravimetrarna måste vara ytterst
känsliga. Med gravimetriska metoder kan man dels
lokalisera områden med malmer, salt el. olja, dels
närmare undersöka lagerförhållanden och
berg-artsfördelning vid fyndigheter, som upptäckts
med andra hjälpmedel.
De seismiska metoderna för m.
grun
da sig på att markvibrationer fortplanta sig med
olika hastighet i olika berg- och jordarter.
Mineral och malmer, hållande radioaktiva
grundämnen, kunna uppsökas med ledning av den
strålning, de utsända. Lättast att upptäcka är
y-strålningen. Det tidigast använda instrumentet
på detta område var Geiger-Müller-röret.
Konstruktionen tillåter registrering av endast c:a 1 °/o
av strålningen. Nyligen har ett känsligare
instrument konstruerats i Canada, den s. k.
scin-tillometern el. gnisträknaren, som absorberar den
radioaktiva strålningen nästan hundraprocentigt.
Ännu vid ett avstånd från det radioaktiva
mineralet av 30 m har utslaget ej försvagats i högre
grad.
Geokemisk m. baserar sig på analys av
växtmaterial. I närheten av en malm kommer
vegetationen att innehålla större mängder av vissa
metaller än normalt. Halterna äro visserligen låga
men kunna bestämmas spektralanalytiskt. Metoden
har relativt nyligen tagits i bruk. — Litt.: H.
Lundberg, ”New techniques in geoexploration” (i
”Mining and Metallurgy”, 22, 1941); K.
Ran-kama, ”Some recent trends in prospecting”
(därst., 28, 1947).
Malmquist, Eva Sophia, f. Lagerström,
författarinna (f. 1912 lo/io), utbildad till
skådespelerska, har utg. romanen ”Karusellvisan” (1945)
samt novellsaml. ”Under akaciorna” (1947) och
”Berättelser från Mosserosa” (1950), som ge
bilder ur svenskt borgerligt provinsliv. — G. 1)
1932—48 m. teaterchefen Sandro M., 2) 1950 m.
förf. Ärvid Brenner.
Malmquist, Karl Gunnar, astronom (f. 1893
21/2), doc. i Lund 1920, fil. dr 1921, observatör
vid Stockholms observatorium 1931, prof, i
astronomi vid Uppsala univ.
1939. M. har framför
allt ägnat sig åt
stel-larastronomien och
stellarstatistiken, där
han framställt flera
matematiska
relationer, bl. a. för
bestämning av stjärnornas
absoluta magnituder
och
avståndsfördel-ning. I tillämpningen
har M. särsk.
behandlat stjärnorna av
spek-traltypen A, vilkas
fördelning han
under
sökt i närbelägna delar av stjärnsystemet och i
vissa av Vintergatans stjärnmoln. I sin senare
produktion har han utfört synnerligen viktiga
arbeten ang. de mörka nebulosornas avstånd och
absorptionsgrad. Han har även utfört omfattande
fotometriska arbeten. M. har utg. ett stort antal
avh. samt en utförlig monografi över stjärnornas
radialhastigheter i det stora samlingsverket
”Handbuch der Astrophysik”, 6 (1928).
Malmquist, Axel Johannes, matematiker
(1882—1952), fil. dr 1909, doc. vid Stockholms
högsk. 1910, prof, i matematik vid Tekniska
högsk. 1913—48, förf, värdefulla arbeten inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
