Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnetit, magnetisk järnmalm - Magnetkis, pyrrhotin - Magnetmina - Magnetnål - Magnetofon - Magnetograf - Magnetometer (deklinometer) - Magnetomotorisk kraft el. magnetisk spänning - Magneton - Magnetooptik - Magnetostriktion - Magnetpol - Magnetron - Magnetstål - Mag-neuros - Magnificat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Magnetkis—Magnificat
360
heten är 5,5—6 och spec. v. 5,2. Starkt magnetisk,
ibland polarmagnetisk, d. v. s. naturlig magnet;
därav namnet. — Se vidare Järnmalm.
Magnetkis, p y r r h o t i n, ett sprött,
ogenomskinligt, metallglänsande, bronsgult, brunt
anlö-pande och lätt förvittrande, hexagonalt
kristalliserande men vanl. derbt mineral av svavel järn
med hårdheten 3,5—4,5, spec. v. 4,5—4,8 och
gråsvart streck. M. är svagt magnetisk och har något
större svavelhalt (i genomsnitt omkr. 39%) än
rent svaveljärn, FeS (S = 36,39 e/o). M. är ett
vanligt mineral vid bl. a. många malmförekomster,
och vissa fyndigheter bestå huvudsakligen av m.,
som även påträffats i meteoriter. Som ett ändled
i m:s variationsserie kan det i vissa meteoriter
(meteorjärn) vanliga, som sällsynthet dock även
i jordskorpan funna mineralet tro ili t med
sammansättningen FeS betraktas. — Ren m. är
på grund av sin i jämförelse med svavelkis låga
svavelhalt i regel ej av värde; däremot bildar
den tills, m. gabbrobergarter uppträdande
”nickel-haltiga m.” ekonomiskt mycket viktiga malmer.
Magnetmina, se Mina.
Magnetnål, se Kompass.
Magnetofon [-å’n], se Tråd- och bandspelare.
Magnetogräf, se Jordmagnetism, sp. 571.
Magnetométer (deklinometer), i allm.
en i en tråd upphängd magnet, ofta försedd med
en spegel för bestämning av magnetens
orientering. M. användes för bestämning av magnetisk
fältstyrka och de magnetiska storheterna hos en
magnet. -— Se även Jordmagnetism, sp. 571.
Magnetomotörisk kraft (förk. M. el. Mmk) el.
magnetisk spänning mellan två punkter i
ett magnetiskt fält är det arbete, som erfordras
för att föra en magnetisk enhetspol längs
kraftlinjerna från den ena punkten till den andra. M.
motsvarar den elektromotoriska kraften i en
elektrisk strömkrets och mätes i CGS-systemet i
gilbert, i MKS-systemet i amperevarv.
Magneton [-å’n]. För förklaring av de
magnetiska fenomenen har man infört begreppet m., som
inom läran om magnetismen spelar en roll analog
med begreppet elektron inom elektricitetsläran.
Beteckningen m. brukades först av P. Weiss,
som hävdade, att molekylernas magnetiska
moment alltid äro heltaliga multipler av ett visst
värde. En elementarmagnet, som hade detta
minsta magnetiska moment, benämnde Weiss en m.
På grundval av Bohrs atomteori utvecklades en
ny teori, enl. vilken en m. uppkommer genom
rotation av en elektron. Bohrs m. är emellertid
nästan exakt 5 gånger så stor som Weiss’.
Genom teoretiska betraktelser fördes W. Pauli till
den uppfattningen, att Weiss’ m. ej äger någon
realitet. Pauli kunde även visa, att man genom
att införa kvantumteoretiska synpunkter på P.
Langevins teori för magnetismen kommer fram
till Bohrs m. Ett vackert bevis för
användbarheten av kvantumhypotesen utgör ett av W.
Ger-lach och O. Stern utfört försök, varigenom s. k.
riktningskvantling kunde påvisas, vilken innebär,
att momentet av en magnetisk atom endast kan
bilda vissa diskreta vinklar med fältriktningen.
Gerlach och Stern funno vid sina experiment, att
en silverångstråle av några hundradels mm
tvärsnitt, då den avböj es i ett inhomogent magnetfält,
klyves i två strålar i enlighet med teorien för
riktningskvantlingen. Ur avböjningens storlek
beräknades, att det magnetiska momentet av en
silveratom i gasformigt tillstånd är = storleken
av Bohrs m., som utgör — , där e är den
4^mc
elektriska elementarladdningen, h Plancks
konstant, m elektronmassan och c ljushastigheten i
vakuum. Som enhet för atomkärnornas
magnetiska moment användes 1 kärnmagneton,
som bestämmes av samma uttryck, vari dock m
betyder protonmassan. 1 Bohrsk m. = 1,846
kärn-magnetoner.
Magnetooptik, fys., läran om magnetfälts
inverkan på optiska fenomen. M. behandlar i
huvudsak 4 olika fenomen. — 1) Zeemaneffekt.
Om en ljuskälla inbringas i ett magnetfält,
uppdelas spektrallinjerna i det från ljuskällan
emitterade ljusets spektrum i två el. flera linjer. —
En analog förändring undergå ett ämnes
absorp-tionslinjer, då ämnet inbringas i ett magnetfält.
— 2) M a gn e t o r o t a t i on. Genomskinliga
ämnen, som i sig själva ej äro i stånd att vrida
polarisationsplanet, erhålla denna förmåga, om de
inbringas i ett starkt magnetiskt fält, vars
kraftlinjer ha samma riktning som ljuset. Fenomenet
benämnes magnetisk vridning av
polarisationsplanet, rotationspolarisation, magnetorotation el.
efter sin upptäckare faradayeffekt. — 3)
Magnet o o p t i sk kerreffekt, se Kerr, J. —
4) Magnetisk dubbelbrytning, ett
med den elektrooptiska kerreffekten likartat
fenomen. Om ett genomskinligt medium, som ej är
dubbelbrytande, inbringas i ett magnetfält, erhåller
mediet dubbelbrytande egenskaper.
Magnetostriktiön, det fenomen, att en kropps
volym ändras vid magnetisering.
Magnetpol, se Magnetism.
Magnetron [-å’n], elektronrör, i vilket
elektronerna under inverkan av ett kombinerat elektriskt
och magnetiskt fält generera ultrakorta
elektromagnetiska vågor. M.-oscillatorn angavs redan
1921 av amerikanen A. W. Hull men nådde sin
fulländning först under 2:a världskriget i
samband med ekoradions utveckling. Vissa
modifikationer av de äldre m.-rören benämndes även h
a-b a n n r ö r.
Magnetstål, stål med god remanens och hög
koercitivkraft, som lämpa sig för permanenta
magneter. Kolstål kunna användas som m., men
bättre egenskaper erhållas med kromstål,
volfram-stål och det av japanen K. Honda utvecklade
koboltstålet. Dessa m. härdas på vanligt sätt.
Genom utskiljningshärdning av höglegerade
alu-minium-nickelstål (alnistål), som upptäcktes av
japanen T. Mishima i början av 1930-talet, når
man betydligt ökad koercitivkraft.
Mag-neuros, magsjukdom utan påvisbart
organiskt underlag hos neurotiker. Se Neuros.
Magni’ficat, begynnelseordet till Marias
lovsång (Luk. 1:46—55: ”Min själ prisar storligen
Herran”, Magnificat anima mea Dominum); hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
