Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madagaskar - Madame (Mme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Madame
326
Sakalav.
melanesiskt ursprung. Säkerligen har detta
folkelement kommit till M. i mycket avlägsen tid.
Senare har folket uppblandats genom invandring
av judar, araber, indier och negrer, de senare
mestadels införda som slavar. En viktig del av
öns befolkning utgöra hova (se d. o.), malajer,
trol. javaner, som anses vid 1300-talets mitt ha
kommit till M. De ha av öns inv. nått längst
i fråga om kultur och samhällsskick.
Inbyggarna äro uppdelade i ett flertal stammar, av vilka
må nämnas
sakala-va i v., bara i s.,
betsimisaraka i ö.
och hova i centrala
M. Utom malgasser
finnas talrika
indier, mest på
västkusten, en del kineser,
huvudsaki. på
östkusten, samt
européer (c:a 20,000
utom fransmännen).
Fr. o. m. 1800-talets
slut har större
delen av hova och
andra folk inom
M:s mellersta
delar kristnats. Mera
perifera och
svår
tillgängliga områden äro fortfarande
hedniska. På M. finnas c:a 3,600 protestantiska
och c:a 4,000 romersk-katolska kyrkor samt
75 moskéer. Förutom franska och brittiska
missionssällskap är även norsk lutersk och
amerikansk mission verksam på M. 1950 funnos
på ön 1,313 allmänna skolor med 129,000 elever.
I Tananarivo finnas högre skolor i medicin och
juridik samt i Nanisana, Ambatondrazaka och
Ivoloina lantbruksskolor. Malgassernas
huvudsakliga näringsgrenar äro jordbruk och
boskapsskötsel. Mest odlas ris, därjämte maniok och majs.
1950 funnos 5,6 mill. nötkreatur, 420,000 svin
och 243,000 får. Flera köttkonservfabriker. Efter
franska erövringen har plantageodlingen gått
framåt. Bl. a. odlas kaffe, vanilj, sockerrör,
jordnötter och tobak. Bergsbruket är ännu föga
utvecklat. De viktigaste exportvarorna äro kött,
hudar, ris, vanilj, kaffe, maniok och grafit, de
främsta importvarorna textilvaror, metallvaror,
spritdrycker, socker, stenkol och petroleum.
Järnvägsnätet omfattar blott c:a 860 km. Tananarivo
har flygförbindelse bl. a. med Paris.
Enl. dekret av ®/n 1950 styres M. av en
generalguvernör, biträdd av ett regeringsråd,
bestående av cheferna för såväl civil- som
militärförvaltning och presidenterna för den
gemensamma folkrepresentationen och de provinsiella
församlingarna. Provinserna äro uppdelade i
guver-nement under inhemska förvaltningschefer. I
Frankrikes nationalförsamling och i franska
republikens råd är M. representerat av resp. 5 led.
och i den franska unionens församling av 7 led.
Historia. M. var tidigt känt av araberna,
upptäcktes 1500 av portugisen Diogo Diaz och
besöktes sedan flera gånger av portugiser, i
slu
tet av 1500-talet även av holländare. Från
1640-talet gjorde fransmännen flera
kolonisationsför-sök men utan varaktiga resultat. Farvattnen kring
M. voro omkr. 1700 tillhåll för sjörövare; några
av dessa sökte och erhöllo 1718 Karl XII:s
protektion, men underhandlingarna avstannade på
1720-talet, och de i detta sammanhang
uppkomna planerna på en svensk kolonisation på M.
över-gåvos snart, ön hade varit uppdelad mellan
flera stammar, av vilka den krigiska
sakalavastam-men på 1600-talet och hova från slutet av
1700-talet voro mest framträdande. R a d a m a I
grundade 1810 ff. ett stort hovarike, trädde i
vänskaplig förbindelse med England och tillät
missionärer att inkomma. Han dödades 1828 av sin
despotiska gemål Ranavalona I, som
därefter sökte utrota kristendomen. Efter hennes
död 1861 fingo utlänningarna åter tillträde;
Ranavalona II (reg. 1868—83) övergick till
kristendomen och gynnade engelsmännen.
Franska anspråk på vissa delar av västkusten ledde till
spänning med hovariket, och en fransk eskader
bombarderade 1883 Maj unga och Tamatave.
Genom en traktat 1885 erhöll Frankrike området
kring viken Diégo Suarez samt rätt att
representera M. utåt och hålla en resident i huvudstaden.
Efter upprepade slitningar besatte en fransk här
under general Duchesne 1895 Tananarivo, och
M. blev en fransk skyddsstat. Ett
främlingsfient-ligt uppror utbröt 1896, general Galliéni
utsändes till M., drottning Ranavalona III (reg.
sedan 1883) avsattes 1897, och Galliéni hade redan
1899 underkuvat större delen av ön. Han ledde
med kraft och rättrådighet M:s styrelse till 1905.
Men missnöjet fortbestod inom den inhemska
befolkningen, och under 1 :a världskriget avslöjades
ett vittutgrenat, mot Frankrike riktat hemligt
sällskap. För att trygga sjöförbindelserna och
samtidigt hindra axelmakterna att utnyttja det
Vichy-styrda M. för ubåtsbaser fann sig Storbritannien
under 2:a världskriget nödsakat att försäkra sig
om ön, vars franska myndigheter anslutit sig
till Pétain. 5/s 1942 anfölls örlogsbasen Diégo
Suarez, som föll efter några dagar. 10/»—början
av nov. fullföljdes ockupationen av hela M.,
varefter ön s. å. underställdes de Gaulles fria
franska regering. 1946 fick M., som tidigare endast
haft en begränsad och för den infödda
befolkningen ofördelaktigt utformad självstyrelse, en
verklig representation, vald av provinsråden; som
medl. av Franska unionen blev M. även
representerat i dess församling och i
nationalförsamlingen. Detta hindrade icke, att ett svårartat
uppror utbröt på M. i mars 1947, bakom vilket
stodo separatistiska organisationer. De
systematiskt organiserade angreppen på de franska
militära stödjepunkterna slogos väl utan svårighet
tillbaka genast, men undantagstillstånd
proklamerades, och svåra guerillastrider följde; först i
sept. kunde upproret anses stillat.
Litt.: P. Launois, ”Madagascar hier et
au-jourd’hui” (1947); H. Deschamps, ”Madagascar”
(s. å.).
Madame [mada’m], fr., förk. M m e, plur.
mesdames (Mdes), eg. = min fru; fru; fr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
