Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läsare - Läsdrama - Läsecirkel - Läseri - Läsida - Läska - Läsk(e)drycker - Läsklasser (ordblindklasser) - Läskpapper - Läskstång - Läsmetoder - Läsning - Läsning för Folket (Läsning för Svenska Folket) - Läsning i Blandade Ämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259 Läsdrama—Läsning i Blandade Amnen 260
1811 års handbok och Wallins psalmbok. I
Skel-leftebygden, där de unga bonddrängarna Anders
Larsson och Gerhard Gerhardsson togo ledningen,
gingo nyläsarna så aggressivt fram mot präster
och gammalläsare, att dessa sistnämnda sågo sig
nödsakade att vädja till de kyrkliga
myndigheterna. Det hjälpte varken med prost- el.
biskopsvisi-tation. Först sedan en av regeringen tillsatt
undersökningskommission under ledning av det
herrnhutiskt påverkade justitierådet Josua
Syl-vander hösten 1819 tagit saken om hand,
åstadkoms en viss utjämning. Genom k. br. 21 jan.
1820 fingo nyläsarna tillåtelse att under vissa
villkor samlas till enskilda andaktsövningar.
Under de följ, årtiondena utformades nyläseriet
under ledning av Anders Larsson och en rad
framstående prästmän till en herrnhutisk-lutersk
ny-evangelism med relativt kyrkovänlig hållning.
Se-paratismen slog dock på 1840-talet igenom bland
en relativt liten del av nyläsarna. Från
Neder-luleå socken sände man 1844 bönderna Per
Ers-son och Johan Riström till Stockholm för att
utverka ”nyböckernas” avskaffande el. åtm.
dispens från nya handboken. När detta avslogs, tog
rörelsen rent separatistisk form, med egen
nattvards- och dopförvaltning, varemot
myndigheterna satte tvångsdop etc. Från det sålunda bildade
sektsamfundet separerade 1860 en grupp under
ledning av J. Bodell. Riström övergick slutl. till
baptismen. — F. ö. ha åtskilliga sinsemellan
olikartade riktningar betecknats som läseri
(anhängare till Hoof, Sellergren, Schartau, Rosenius, F.
G. Hedberg, Waldenström m. fl.). I nutida
populärt språkbruk sammanfaller begreppet 1. ofta med
”frikyrklig”, ”frireligiös”. — Litt.: C. Edquist,
”Läseriet i Skellef tebygden under 1800-talet”
(1917); C. J. E. Hasselberg, ”Norrländskt
from-hetsliv på sjuttonhundratalet” (1919); H. Pleijel,
”Från fädernas fromhetsliv” 0939); N. Rodén,
”Det norrländska nyläseriets uppkomst” (1942);
J. Holmgren, ”Norrlandsläseriet” (1948).
Läsdrama, diktverk i dramatisk form men ej
avsett att sceniskt framföras.
Läsecirkel, krets av personer, som samlats till
gemensam högläsning el., numera det vanliga, en
grupp personer, som efter en, icke sällan av en
bokhandel, uppgjord plan sinsemellan utbyta ett
bestämt antal inköpta, vanl. nyutkomna böcker.
Läseri, se Läsare.
Läsida, den sida av ett fartyg, holme el. skär,
som är ”i lä”. Om 1. i geologisk mening se
Rundhällar.
Läska, rengöra ett eldvapens lopp från däri
kvarsittande krutsmuts o. dyl. Därtill nyttjas en
läskstång (rengöringsläsk) med bor stviskar e,
blånor m. m.
Läsk(e)drycker, konstgjorda, kolsyrade,
alkoholfria drycker. Konstgjorda mineralvatten
avses ersätta naturliga vatten, ss. seltersvatten
och vichyvatten, men användas endast som 1.
titan att åsyfta någon medicinsk verkan. Dessa
1. innehålla förutom kolsyra vissa salter. Andra
1. äro söta och innehålla utom kolsyra socker,
organiska syror, essenser och smakämnen samt
ev. färgämnen.
Läsklasser, tidigare kallade
ordblindklasser, äro specialklasser för barn med läs- och
skrivsvårigheter. De första 1. i Sverige inrättades
1938 vid Stockholms folkskolor, men 1.
förekomma numera även i några andra av landets större
städer. Undervisningen handhas vanl. av särskilt
utbildade lärare. Arbetsform och
undervisningsmateriel anpassas efter elevernas speciella behov.
Läskpapper, se Papper.
Läskstång, se Läska.
Läsmetoder, olika förfaringssätt vid den
första läsundervisningen. I äldre tid fingo barnen
först lära namnen på bokstäverna, varefter
dessa sammanfogades till stavelser och ord,
stavmetoden. Denna läsmetod ansågs olämplig,
emedan bokstävernas namn icke motsvara deras
ljudvärden. Redan på 1500-talet föreslog V.
Ickelsamer, att man i stället skulle utgå från
ljuden själva, ljudmetoden. Vid dess
till-lämpning få barnen först lära sig uthöra och
efterbilda (ljuda) i föresagda ord ingående ljud.
De i samband härmed inlärda tecknen för ljuden
benämnas endast med ljuden, som de beteckna.
Självljud och medljud sammanställas därefter till
ord och dessa småningom till satser och meningar.
En variant av ljudmetoden är s k r i v 1 ä s m e t
o-den, varvid läsning och skrivning gå jämsides
och blott de skrivna ljudtecknen till en början
användas. En annan variant är den av prof. B.
Hammer och övningsskolläraren A. Wallgren i
Uppsala utarbetade intressemetoden, som
avser att reducera de rent formella övningarna
och väcka barnens intresse genom att från
början betona det lästas sakliga innehåll. Numera
användes på en del ställen den av Anna Kruse vid
Brummerska skolan i Stockholm först införda
ordmetoden. Enl. denna är ordet språkets
enhet, icke vare sig bokstaven el. ljudet. Barnen
böra därför först lära sig känna igen några av
de vanligaste orden som helheter och först
senare lära sig analysera orden i deras ljud- och
bokstavskomponenter. Enl. satsmetoden ritar
läraren ett föremål på tavlan. Barnen få finna
på en liten berättelse i anslutning till figuren,
och denna skrives efter hand upp av läraren.
Berättelsen kunna barnen ”läsa” utan att känna till,
vilka bokstavsgrupper som symbolisera de
enskilda orden. Detta lära barnen senare, genom
att vissa ord utbytas i satserna. Under 1920-talet
började man experimentera med undervisning i
tyst läsning före högläsning, ofta med gott
resultat.
Läsning (eng. reading) kallas i England de 3
olika behandlingsomgångar, som ett lagförslag
måste undergå i parlamentets båda hus, innan
det slutl. får antagas.
Läsning för Folket (1899 ff. L ä s rf i n g för
Svenska Folket), kvartalsskrift, som 1835
—1924 utgavs av Sällskapet för nyttiga
kunskapers spridande.
Läsning i Blandade Ämnen, tidskr., utg. 1797
—1801 i Stockholm av Georg Adlersparre som
forts, av hans Läsning för Landtmän (1795—96).
Tidskr. förde upplysningens och
framåtskridandets talan så oförbehållsamt, som presstvånget
- ■ H-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
