Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lärarråd - Lärbro - Lärda Tidningar - Lärdomshistoria - Lärdomshistoriska samfundet - Lärdomsskola - Lärft - Lärjeholm - Lärje skans - Lärk, lärkträd - Lärka - Lärkfalk - Lärkor - Lärkstaden - Lärksvamp, lärksopp - Lärkträd - Lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Lärbro—Lärling
256
Tandläkarinst., Lantbrukshögsk. i Ultuna och
Konsthögsk.), bestående av inspektor (där sådan
finns) och ord. lärare, med liknande uppgifter
som konsistorium vid univ. och lärarkollegium
vid vissa fackhögsk.
Lärbro, sn på Gotland, Forsa ting, mellan
Kappelshamnsviken i n. och Vägomeviken av
Sli-tebukten i s.; 103,94 km2, 1,342 inv. (1952). Odlad
slättbygd i socknens mitt, omgiven av skogs- och
hällmarker. 2,089 har åker. L. är ändpunkt för
Gotlands järnväg. Kyrkans kor, tvåskeppiga
långhus och märkliga åttasidiga västtorn uppfördes
omkr. 1260—1280; från denna tid äro även
väggmålningarna i kor och långhus. På kyrkogården
finns en kastal från noo-talets senare hälft. —
Vid Kappelshamnsviken Storugns kalkverk. I v.
Ganns ödekyrka, en ruin, konserverad 1924.
Kyrkan fick förfalla redan på 1500-talet. Ingår
i L. och Hellvi pastorat i Visby stift, Norra
kontraktet. L. utgör tills, m. socknarna Hall,
Hang-var och Hellvi storkommunen L ä r b r o; 259,38
km2; 2,812 inv. (1952). Tätort: Lärbro (222 inv.).
Lärda Tidningar, av Lars Salvius 1745—73
i Stockholm utg. litterär veckoskrift (från 1748
två n:r i veckan). Den innehöll redogörelser för
nyutkomna verk av sv. författare,
korrespondenser (mest från Uppsala), översikter av
Vet.-akad:s förhandlingar, notiser och en mängd
dikter. Från slutet av 1750-talet biträdde Samuel
Loenbom vid redigeringen.
Lärdomshistoria. 1) L., lat. histo’ria litteräria,
var under äldre tid benämningen på ett läroämne
vid univ., vilket gav en inledning till studiet av
de enskilda vetenskaperna genom översikter över
dessas historia och metoder. L. kom småningom
att lägga huvudvikten vid den lärda och den vittra
litteraturens historia och övergick så i modern
litteraturhistoria. — 2) Numera betecknar 1. det
vetenskapliga studiet av de enskilda
forskningsgrenarnas utvecklingshistoria. Sedan 1932 har
Uppsala univ. en professur i idé- och
lärdomshistoria.
Lärdomshistoriska samfundet, vetenskapligt
sällskap, grundat i Uppsala 1934. L. har till
ändamål att främja studiet av den vetenskapliga
forskningens och de vetenskapliga idéernas
historia, främst den svenska lärdomshistorien. L.
förverkligar sitt syfte i främsta rummet genom att
utge en årsbok, ”Lychnos” (red. 1935—50 av
Johan Nordström, sedan 1950 av Sten Lindroth),
som utom vetenskapliga uppsatser innehåller
recensioner, bibliografier m. m. L. utger vidare
serien ”Lychnos-bibliotek”, som omfattar
ur-kundspubl. och vetenskapliga undersökningar.
Lärdomsskola, äldre benämning på högre
allmänt läroverk.
Lärft, vävnad, urspr. av lin, senare även av
bomull, hampa m. m. i lärftbindning, för
allehanda beklädnads- och hushållsändamål m. m.
Lärjeholm, f. d. säteri i Angereds sn,
Älvsborgs län, vid Göta älv, 7 km från Göteborgs
centrum. Har bl. a. ägts av C. G. Wrangel;
tillhör nu Göteborgs stad, som där har
vattenverks-anläggning och ett hem för psykiskt sjuka (annex
till Lillhagen).
Lärje skans på s. ö. Hisingen, vid Göta älv,
uppf. 1644 och iståndsattes åter 1676. Den
förföll efter krigets slut.
Lärk, lärkträd, La’rix, släkte av fam.
Pina-ceae, med mjuka, ej övervintrande barr. Både
han- och honblommor sitta på kortskott.
Kottefjällen (fröfjällen) tillväxa starkt och bli till
sist mycket större än täckfjällen. I Sverige finns
ingen vild art, men sedan länge har i parker och
skogsbestånd planterats e u r o p e i s k 1., L.
deci-dua, ett ända till 30 m högt träd, med nästan
glatta, som yngre röda kottefjäll (se bild 4 å
pl. vid Barrträd). I Alperna, Sudeterna och
Kar-paterna bildar den skogar. Denna art lämnar
venetiansk terpentin. På senare tid har
införts andra arter; viktigast är sibiriska L,
L. sibirica, som bildar stora skogar i n. Ryssland
och Sibirien.
Lärka, zool., se Lärkor.
Lärkfalk, zool., se Falksläktet.
Lärkor, Aläu’didae, en fam. av fågelordn.
tättingar. L. ha täml. kort näbb och starka fötter
med lång, sporrelik klo på baktån. De vistas vanl.
på marken, där de häcka. De flesta sjunga väl,
vanl. medan de på dallrande vingar sväva i luften.
I Sverige häcka följ, arter. Tofslärkan,
Gale-rida cristata, är gråbrun med mörka fläckar och
igenkännes på sin spetsiga nacktofs. Längden
uppgår till 19 cm. Den häckar täml. allmänt i Skåne.
Stannfågel. Trädlärkan, Lullula arborea, är
färgad i grått och brunt och når en längd av 16
cm. Huvudet bär liksom en huva av förlängda
fjädrar. Den bebor glesa skogstrakter i s. och
mellersta Sverige upp till Gävle och s. Värmland.
Flyttfågel. Kalanderlärkan, Melanocorypha
calandra, från Medelhavsländerna, något större än
sånglärkan, är känd för sin vackra sång. Om
vanliga lärkan se Sånglärka, om berglärkan
se Berglärksläktet.
Lärkstaden, del av Östermalm, Stockholm, n.
om Engelbrektskyrkan.
Lärksvamp, 1 ä r k s o p p, bot., se Rörsopp.
Lärkträd, bot., se Lärk.
Lärling, i allm. person, anställd hos
yrkesid-kare för att utbildas till utlärd yrkesarbetare. L.
förekommer framför allt inom hantverksyrkena,
Tofslärka, hanne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
