Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lungtuberkulos, lungsot - Uppkomst - Anatomi - Sjukdomsbild - Förlopp - Behandlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Lungtuberkulos
162
sjukna svårt. Detta illustreras dels av
spädbarns-tuberkulosen, dels av sådan tuberkulos infektion,
som träffar befolkningsgrupper, vilka tidigare
levat avskilda men som plötsligt utsättas för smitta.
Organismens motståndskraft nedsättes av
överansträngning, nattvak, svält, andra sjukdomar, ss.
sockersjuka, kräfta el. vissa infektionssjukdomar,
av vilka särsk. mässling och kikhosta anses
kunna förbereda marken för 1. Alldeles säkert
föreligger hos vissa individer en viss disposition för
1. Detta synes bevisat bl. a. av de nyligen gjorda
erfarenheterna av tvillingtuberkulos. Av enäggiga
tvillingar, som få 1., sjukna som regel båda, av
tvåäggiga tvillingar i regel endast den ena, även
om expositionen för smitta är lika stor för båda
tvillingarna i båda fallen. Man torde därför icke
kunna komma ifrån, att vissa familjer måste
anses disponerade för 1., även om det i det enskilda
fallet kan vara svårt att utesluta gemensam
smittkälla.
Anatomi. Tuberkelbacillerna inandas och
hamna i de yttersta förgreningarna av bronkialträdet,
där de åstadkomma en miniatyrlunginflammation,
som ej behöver ge några särskilda symtom. Från
denna föras de med lymfbanorna till
bronkial-körtlarna, som svälla, och från dessa med
lymf-strömmen ut i blodbanan. Det är sålunda på
saftvägarna, med lymfa och blod, som
spridningen i detta stadium sker. Samtidigt slår också
tuberkulinreaktionen om och blir positiv,
varjämte knölros ofta uppträder. Om mängden av
de i blodbanan utkomna tuberkelbacillerna är
ringa, behöva de ej komma någon skada åstad.
Är den å andra sidan stor, kan man få en
utsådd i de mest skilda organ, ofta lungsäcken
(lungsäcksinflammation) men också i
hjärnhin-norna (hjärnhinneinflammation) och ibland i
samtliga mera blodrika organ. Vanligare är
emellertid, att någon nämnvärd utsådd i
blodbanan ej kommer till stånd, den lilla
lunginflammationen och dess körtel vid lungroten läkes,
ofta med kalk, som låter sig igenkännas på
röntgenplåten, och intet annat har då inträffat än
att individen konfronterats med bacillen och
således blivit tuberkulinpositiv. Den egentliga 1.,
sådan man möter den, i flertalet fall, anses
vara en uppflamning av den i primärhärden
”inkapslade” infektionen, möjl. dock en ny
infektion med tuberkelbaciller. Härvid möta
dessa emellertid en organism, som genom
sin föregående bekantskap med bacillen blivit
omstämd, och från de härdar i lungorna, som nu
uppstå, gärna med början i lungans övre delar,
kan bakterien ej längre ta sig fram på
saftvägarna: en immunbiologisk barriär har skapats.
I stället sprider sig bacillerna nu på de till buds
stående kanalvägarna, således i första hand
bronkialträdet. Härigenom infekteras nya delar av
lungorna, varjämte även struphuvudet och
småningom även tarmkanalen genom nedsvald
bacill-haltig upphostning kan angripas. Lunghärdarna
växa under tiden, bli större och kunna smälta
ned i sitt centrum till s. k. kaverner. Varje
ka-vern är en outtömlig brunn med tuberkelbaciller.
Om organismen blir starkt nedsatt genom
sjuk-NF XIV — 6
domen, kan även saftbarriären genombrytas och
en spridning också på lymf- och blodbanan
komma till stånd. Om å andra sidan lunghärden
på tidigt stadium kan avgränsas och spridning av
tuberkulöst material på kanalvägarna förhindras
samt allmäntillståndet höjes, läkes gärna 1.
Sjukdomsbild. Ibland behöver 1. ej ge några
som helst för den sjuke uppenbara symtom utan
anträffas av en tillfällighet vid en
massundersökning av en skolklass, fabrikspersonal el. dyl.
I många fall kan sjukdomen yttra sig endast som
en influensa el. kanske t. o. m. halsfluss. Om
emellertid symtomen dra ut på tiden el. om eljest
anledning föreligger att misstänka 1., måste
saken närmare undersökas. I andra fall äro
symtomen mera påtagliga. Den sjuke plågas av
envis hosta och magrar starkt. En mera akut
sjuk-domssituation föreligger i många fall, t. ex. vid
knölros, som i det stora flertalet fall beror på
1., och vid lungsäcksinflammation, om vilken
detsamma gäller. Blodhosta, som givetvis i sig själv
kan bero också på annat än 1., är ett vanligt
symtom för sjukdomen. ”Galopperande 1.” var en
äldre, numera ej brukad benämning på hastigt
och elakartat förlöpande 1.
Förlopp. Om riktig behandling i tid insättes,
har man rätt att se ljust på situationen, även
om förloppet av en 1. alltid kan bjuda på
överraskningar. Dödlig utgång kan betingas av
allmän toxisk påverkan på hjärtat och den övriga
organismen, av en utbredd spridning på
blodvägarna, av nedsatt näringstillstånd genom
bristande aptit el. genom svårigheter att svälja vid
struphuvudstuberkulos samt av lokala processer
i lungorna, t. ex. stor blödning el. så utbredd
1., att den andande ytan för mycket reducerats.
Behandlingen är dels allmän, dels lokal. A
11-mänbe handlingen åsyftar att höja
kroppens egna immunbiologiska försvarskrafter. Den
arbetar med systematisk vila, t. ex. liggkurer av
olika slag, och närande kost. Gödkurer
ordineras dock ej, såvida ej särskild anledning härtill
föreligger. Vidare får patienten vänja sig vid
viss härdning i frisk luft, småningom
promenader och därpå arbetsterapi. Det är synnerligen
viktigt att hålla modet uppe på den sjuke och
att under den ofta långa kuren sörja för
tillräcklig ro men även viss förströelse. Mot olika
symtom, ss. hosta och sömnlöshet, måste
medika-mentell behandling ofta tillgripas. Under senare
år framställda ämnen, som direkt angripa
tuberkelbacillerna, paraaminosalicylsyra (pas),
strepto-mycin och conteben, ha visat sig vara värdefulla
hjälpmedel vid allmänbehandlingen av 1. Den
lokala behandlingen av 1. kan
sammanfattas i ordet kollapsterapi, varmed
förstås strävan att få den sjuka lungan att falla
samman, kollabera, så att den ej längre deltager
i andningsarbetet utan läkes. I sin enklaste form
består kollapsbehandlingen i införande av luft
(numera sällan kvävgas) i lungsäcken, varvid
lungan faller samman (forlaninibehandling,
kväv-gasbehandling, pneumothorax). Om lungan
därvid på något parti har växt fast vid bröstkorgen,
så att den ej kan falla samman, måste dessa sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
