Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lunéville - Lunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Lunga
152
riska saml. Berömd fajanstillv. Genom freden
i L., 9 febr. 1801, mellan Frankrike och Tyska
riket avträddes till Frankrike Belgien och vänstra
Rhenstranden, varjämte Cisalpinska republikens
område vidgades och Österrike fick Venedig m. m.
Lunga, (lat. pu’lmo’) kallas en för
syrgasupp-tagning ur luften avsedd typ av andningsorgan,
vilken förekommer hos samtliga däggdjur,
fåglar och kräldjur, flertalet groddjur samt vissa
fiskar. Med få undantag äro 1. pariga, belägna
i kroppshålans övre (kraniala) del på ömse sidor
om hjärtat och dess stora kärl. Genom de s. k.
luftvägarna stå 1. i förbindelse med ytterluften.
I likhet med förhållandet hos övriga typer av
andningsorgan finns i 1. ett rikt blodkapillärnät,
vilket endast genom ett tunt epitelskikt skiljas
från det syrgasförande mediet, andningsluften.
Härigenom erhållas optimala betingelser för
gasutbytet mellan denna och det i kärlen cirkulerande
blodet. Den sammanlagda ytan av de lungavsnitt,
inom vilka ett dylikt gasutbyte sker, utgör den
s. k. respiratoriska ytan.
Enklast byggda äro 1. hos vissa lägre
groddjur, där de utgöras av tunnväggiga,
säckfor-miga bildningar med jämn inre yta (se fig. i A).
Hos andra groddjur samt hos de fiskar, som äga
1., är den respiratoriska ytan förstorad genom
förekomsten av utbuktningar och mellan dem
befintliga veckbildningar i lungväggen (se fig. i B).
Hos kräldjuren förete 1. en mycket
varierande utveckling. Så ansluta sig åtskilliga lägre
kräldjur med sina enkla, säckformiga 1. direkt
till groddjuren. En väsentlig skillnad föreligger
dock beträffande huvudbronkens inmynningsställe
i 1. Medan huvudbronken hos groddjuren öppnar
sig i l:s övre (kraniala) del, har dess
inmynningsställe hos kräldjuren förskjutits mot 1 :s mittparti,
varvid en lungspets {apex} uppkommit. Hos
flertalet kräldjur ha dock 1. en mera komplicerad
byggnad. Sålunda bestå 1. hos sköldpaddor och
krokodiler av ett växlande antal luftkamrar (se
fig. i C och D), vilkas väggar äga en rikt
utvecklad relief av större och mindre nischer med
i dem belägna mindre kryptor.
L. hos fåglarna avvika i flera avseenden
från övriga lungtyper. Från huvudbronken avgå
ett mindre antal sidobronker, vilka i sin tur
övergå i med varandra i stort sett parallella s. k.
luftpipor. Ett annat särdrag i fågel-l:s
organisation är, att ett antal bronker fortsätta ut genom
1. och bilda de inom kroppen regelbundet
fördelade s. k. luftsäckarna, vilka i sin tur
sammanhänga med luftfyllda håligheter inom de långa
extremitetsbenen (se Fåglar, sp. 359). Fågel-1.
anses vara den bäst organiserade av alla
verte-brat-1.
Även hos däggdj uren måste emellertid 1.
anses ha nått en mycket hög grad av
fulländning. Lungblåsor ha här utbildats i sådan mängd,
att de utgöra huvuddelen av lungvävnaden el.
lungparenkymet (se fig. 2), medan luftvägarna,
bronkerna, framträda såsom ett inom detta
förgrenat träd, det s. k. bronkialträdet. Som en följd
av det sätt, på vilket bronkerna förgrena sig,
Fig. i. Schema över lungbyggnaden hos groddjur {A
och B) och hos kräldjur (C och D).
uppkommer inom 1. en avgränsning i olika
partier, lober, antingen relativt fria från varandra
el. skilda genom tunna bindvävsväggar.
Människans 1. ha formen av halverade
käglor med bred bas (se fig. 3). Lungspetsen
når upp över nyckelbenet, lungbasen ligger
an mot mellangärdet. H. 1. är delad i 3
delvis från varandra skilda huvudlober, v. 1.
i 2 sådana. Varje huvudlob är sammansatt av ett
flertal mindre lober, lo’buli, förenade med
varandra genom bindväv. Ung. mitt på vardera l:s
mot kroppens mittplan vettande yta, inom den
s. k. lunghilus intränga huvudbronken samt l:s
kärl och nerver. Huvudbronken genomdrager
därefter 1. i riktning mot dess bas. Under detta sitt
förlopp avger den primära sidobronker i olika
riktningar. Dessa primära bronker ge upphov till
sekundära, dessa till tertiära etc. På så sätt
erhåller bronkialsystemet sitt trädliknande
utseende. I detta bronkialträd finner man hos den
nyfödde c:a 20 grengenerationer, medan man hos
den vuxne kan räkna ända upp till c:a 25. I de
3 yttersta grengenerationernas väggar finnas
lungblåsor, alveoler. Alveolerna ha i stor
utsträckning gemensamma, mycket tunna väggar,
genomdragna av elastiska trådar, vilket medför,
Fig. 2. Snitt genom lunga av vuxen mus.
50 ggr förstoring.
a bronk med förgreningar, b alveolgång, c alveol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
