Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundh-Eriksson, Nanna - Lundholm, 1. Ragnar - Lundholm, 2. Helge - Lundin, Claes - Lundin, Erik - Lundin, Harry - Lundin, Hulda - Lundius, Carl - Lundkovall - Lundkvist, Artur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Lundholm—Lundkvist
132
prinsessor 1539—1829” (1929), biografierna
”Sophia Albertina” (1946) och ”Hedvig
Eleonora” (1947), ”Skåne” (i ser. ”Hembygdsböckerna”,
1920) och ”Skånsk mat och skånska seder”
(1934). — G. 1906 m. lärov.-adjunkten K. E.
Eriksson (d. 1913).
Lundholm. 1) Ragnar Olof L.,
elektrotekniker (f. 1887 V12), fil. kand, vid Stockholms högsk.
1909, examinerades från Tekniska högsk. 1911;
anställd vid Asea 1913—14, vid
Vattenfallsstyrelsen 1916—46, från 1920 som byråingenjör och
från 1935 som i:e byråingenjör; tekn. dr 1929,
s. å. doc. i elektromaskinlära vid Tekniska högsk.,
1946 prof, i elektrisk anläggningsteknik vid
Chalmers tekniska högsk. Under sin anställning i
Vattenfallsstyrelsen har L. utfört ett stort antal
utredningar rörande elektriska
högspänningslång-linjer och betr, samkörningsproblem. Han har
vidare (1934) biträtt som expert vid planerandet
av kraftanläggningarna vid Svirstroj, Ryssland.
Bland hans skrifter märkas ”överspänningar och
överspänningsskydd” (1944), ”Den elektriska
kraftöverföringens teori” och
”Högspännings-teknik” (de båda sistn. i ”Elektroteknisk
handbok”, 3, 1941).
2) Oscar Helge L., den föreg:s bror,
psykolog (f. 1891 15/s), prof, i psykologi vid Duke
Univ., Durham, W. C. sedan 1930. L. är ett
betydande namn inom amerikansk psykologisk
forskning. Han har utg. bl. a. ”Om objektiva faktorer
i konsten” (1918; dr-avh.), ”The psychology of
belief” (1936), ”The aestetic sentiment” (1941)
och ”God’s failure or Man’s folly?” (1949) m. fl.
psykologiska, psykiatriska och konstteoretiska
arbeten.
Lundin, Claes Johan, tidningsman,
författare (1825—1908). Han avlade kameralex. 1847
men blev 1858 tidningsman. 1859—66
korrespondent i Paris, var han till 1905 anställd i
Stockholms Dagblad, där han var en populär
litteratur-och teaterkritiker och en guterad kåsör. Vida
berest, har han utgett skildringar från sina strövtåg
i Sverige (1869 och 1875), Tyskland (1877),
Frankrike (”Paris i våra dagar”, 1869) och
Italien (”Bortom Alperna”, 1883). Jämte rent
litterära försök har han gjort en hel rad
teckningar av stockholmslivet, ss. ”Gamla kort”
(1879), ”Från Stockholms synkrets” (1880),
”Stockholmstyper förr och nu” (1889), ”Nya
Stockholm” (1887—90), ”Tidsbilder ur
stock-holmslifvet” (1895) samt ”En gammal
stockholmares minnen” (2 bd, 1904—05). Tills, m. A.
Strindberg utgav han den kulturhistoriska
skildringen ”Gamla Stockholm” (1882).
Lundin, Erik, schackspelare (f. 1904 V7),
huvudred, för Tidskr. för schack sedan 1935. L.
har 1941—46 erövrat 4 Sverigemästerskap samt
segrat i 3 stora internationella turneringar.
Lundin, Erik Harry, kemist (f. 1896 19/?),
civilingenjörexamen vid Tekniska högsk. 1919,
fil. dr vid Harvard Univ. 1927, anställd vid
Stockholms bryggerier 1919—23, Physiatric Inst.,
Mor-ristown, U.S.A., 1924—25, assistent i biokemi vid
Harvard Med. School, Boston, 1926—27, laborato-
rieföreståndare vid Stockholms bryggerier 1927,
lärare vid Tekniska högsk. 1932, doc. 1943, prof.
1948; teknisk chef för Kärnbolaget 1934—43.
Lundin, Hulda Sofia, banbrytare på
skol-slöjdens område (1847—1921). Hon blev
folkskollärarinna 1865, var slöj dinspektris för
Stockholms folkskolor 1885—1905 och förestod 1882
—1905 ett slöjdseminarium (”Lundinska kursen”),
som 1913 sammanslogs med Handarbetets
vänners kurs för handarbetslärarinnor. L. utgav
bl. a. ”Klädsömnad” (1888) samt ”Handledning
i metodisk undervisning i kvinnlig slöjd” (1892).
Lu’ndius, Carolius (Carl), rättslärd (1638-—
1715). Han blev 1666 efter studier i Uppsala
och flerårig utlandsvistelse adjunkt i jur.
fakulteten vid Uppsala univ., där han 1674 utnämndes
till e. o. prof, i romersk rätt och 1678 till prof,
i svensk lagfarenhet. En lärd och på sitt sätt
skarpsinnig man, åtnjöt L. stort anseende hos
samtiden och utövade ej ringa inflytande under
sin långvariga verksamhet, bl. a. som högt
skattad handledare av den adliga ungdomens studier.
På tillskyndan av en förutvarande åhörare, G.
Cronhielm, kallades L. 1712 att bistå
Lagkommissionen i dess lagstiftningsarbete. L.
omarbetade (1712—14) till kommissionens stora
belåtenhet den föreslagna lagtexten bl. a. så, att denna
erhöll en enhetlig stil och rent svensk prägel.
Av sin överspänt fosterländska inriktning
förleddes L. att dels själv författa ett historiskt verk
”Zamolxis” (1687), en fri fantasiskapelse, delvis
vilande på förfalskade källor, dels medverka vid
spridande av andras förfalskningar av historiska
urkunder.
Lundkovall, se Kovall.
Lundkvist, Artur Nils, författare (f. 1906
V3). L. växte upp i ett bondehem i n. Skåne,
arbetade efter genomgången folkskola bl. a. som
handelsbiträde. Efter
en tid i Stockholm
debuterade han 1928
med diktsaml. ”Glöd”,
följd av ”Naket liv”
1929. S. å. deltog han
med dikter i den
betydelsefulla antologien
”5 unga”, genom
vilken det litterära
1930-talets ideal och
målsättningar i
väsentliga stycken blevo
givna. L. var den
polemiskt mest
aktive i gruppen. I
primitivismens och den ”dynamiska
modernismens” namn löpte han linan ut med diktsaml.
”Svart stad” (1930) och ”Vit man” (1932),
romanen ”Floderna flyter mot havet” (1934),
skissboken ”Jordisk prosa” (1930) och novellsaml.
”Himmelsfärd” (1935). Samtidigt verkade han
med outtröttlig energi som introduktör och
debattör av aktuella litterära strömningar. 1932
utgav han sin första essäsaml., ”Atlantvind”, en
personligt hållen redogörelse för företrädesvis
amerikansk litteratur och film, och medarbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
