Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludi - Ludolf, Hiob - Ludovisi-samlingen - Ludvig Vilhelm (markgreve av Baden) - Ludvig I (konung av Bayern) - Ludvig II (konung av Bayern) - Ludvig III (konung av Bayern) - Ludvig den blinde (konung av Cisjuranska Burgund) - Ludvig I, den fromme (konung av Frankrike) - Ludvig II, den stammande (konung av Frankrike) - Ludvig III (konung av Frankrike) - Ludvig IV (konung av Frankrike)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Ludolf—Ludvig
48
ningar på teatern, ludi scenici, omtalas 364 f. Kr.
men fingo först omkr. 240 större betydelse. L.
voro dels stati, fasta, årl. återkommande spel,
främst ludi romani, urspr. till ära för Jupiter,
Juno och Minerva, slutligen firade 4—19 sept.,
dels votivi, votivspel, som lovats en gudom.
Ludolf [lö’dålf], Hiob, tysk orientalist (1624
—1704). L. grundläde studiet av etiopiskan. Hans
arbeten ha först på senare tid utträngts. L:s
förnämsta verk äro ”Lexicon æthiopico-latinum”
(1661; 2:a uppl. 1699), ”Grammatica æthiopica”
(1661; 2:a uppl. 1702), ”Historia æthiopica” (2
bd, 1681; med tillägg 1691 och 1693—94),
”Grammatica amharicæ linguæ” (1698) och ”Lexicon
amharico-latinum” (s. å.).
Ludovisi-samlingen [lodå-], en dyrbar
antiksamling, bildad av kardinal Ludovico Ludovisi vid
1600-talets början. Den uppställdes i den
vidsträckta Villa Ludovisi (av vars byggnader
Palaz-zo Piombino och Casino dell’Aurore — med
takmålning av Guercino — kvarstå) i Rom; är
numera statsegendom och överförd till Museo delle
Terme. Berömd är en galliergrupp samt ”Elektra
och Orestes”, vidare ett Junohuvud (”Hera
Ludovisi”) och en sittande Mars (”Ares Ludovisi”).
Med samlingen har sedan införlivats den 1887
funna s. k. L u d o v i s i s k a tronen, ett
grekiskt original av högt värde (400-talet f. Kr.),
framställande på tre reliefplattor Afrodites
födelse (se bild 1 å pl. vid Afrodite).
Ludvig, furstar.
Baden. Ludvig Vilhelm (1655—1707),
från 1677 regerande markgreve av Baden (L. I),
inträdde 1674 i kejserliga armén, deltog 1675
—78 i kriget mot fransmännen, från 1683 i
kriget mot turkarna, varvid han s. å. inlade stora
förtjänster om Wiens undsättning. 1686
fältmarskalk, erhöll L. 1689 överbefälet mot turkarna,
vilka han slog i upprepade drabbningar. 1693—
97 förde L. befälet mot fransmännen vid Rhen,
1696 uppträdde han som kandidat till Polens tron.
I spanska tronföljdskriget fick L. åter befälet
vid Rhen och slog 1704 jämte Marlborough
fransmännen vid Schellenberg men sårades och
tillfrisknade därefter aldrig helt.
Bayern. 1) Ludvig I, konung (1786—1868),
son till Maximilian I. Han efterträdde sin fader
1825 och regerade till en tid i frisinnad anda
men blev efter 1837 fientlig mot liberalismen.
För vetenskap och konst verkade L. nitiskt: univ.
i Landshut flyttades till München, och dit
kallades konstnärer att smycka nya storartade
byggnader. 1848 avsade han sig kronan till förmån
för sin son Maximilian, detta på grund av
oroligheter, som delvis framkallats av hans svaghet
för den spanska dansösen Lola Montez. —
Monogr. av J. N. Sepp (2:a uppl. 1903) och
M. Doeberl (1926).
2) Ludvig II, konung (1845—86), son till
konung Maximilian II, blev konung 1864. L.
lämnade i allm. styrelsen åt sina ministrar,
vistades vanl. på sina med slösande prakt inredda
slott och ägnade sig åt läsning, musik, skådespel
och byggnadsverksamhet. Vid fransk-tyska
krigets utbrott ställde sig L. genast på Preussens
sida och medverkade vid återupprättandet av tyska
kejsardömet. Med tiden stegrades L:s
människoskygghet och excentricitet; då läget blev
ohållbart, övertog hans farbror prins Luitpold
regeringen, 10 juni 1886. L. flyttades till slottet
Berg vid Starnbergsjön. 13 juni s. å. fann man
i sjön hans och överläkaren dr Guddens lik. —
Monogr. av K. v. Heigel (1893) och G. J. Wolf
(2:a uppl. 1926).
3) Ludvig III, konung (1845—1921), son till
prinsregenten Luitpold, efter vars död 1912 han
övertog regeringen i Bayern för den sinnessvage
kung Otto. 1913 antog L. kungatiteln och avstod
från regeringen i nov. 1918. Efter L:s död är
hans son med Maria Teresia av Habsburg-Este
(1849—1919) Ruprecht huset Wittelbachs
huvudman.
Burgund. Ludvig den blinde, konung av
Cisjuranska Burgund och romersk kejsare (som
sådan L. III; d. 928), efterträdde 887 sin far
Boso som konung av Burgund, valdes 900 till
konung av Italien och kröntes 901 till kejsare.
Som sådan kom L. i strid med Berengar av Friaul,
tillfångatogs 905 av honom och bländades. L:s
rike inskränktes till Burgund, där hans herrevälde
dock närmast var nominellt.
Frankrike. 1) Ludvig (fr. Louis) I, den
fromme, konung, romersk kejsare (d. 840),
kejsar Kari den stores tredje son. L. blev 813
faderns medkejsare och vid dennes död, 814,
ensam herre över hela riket. Tronföljden
ordnades 817 så, att L:s äldste son, Lothar, korades
till kejsare, faderns medregent och efterträdare
som överherre över hela riket, medan Akvitanien
och Bayern bestämdes för de yngre sönerna
Pippin och Ludvig (sedermera kallad ”den tyske”)
som lydkonungar. Förvecklingar vållades av det
nya giftermål, som L. ingick 819 med den
bayerske greve Welfs dotter Judit, vilken 823 födde
honom sonen Karl (sedermera kallad ”den
skallige”). Denne erhöll 829 Alemannien med Elsass,
Rätien och en del av Burgund, vilket väckte
de äldre brödernas harm. Mot fadern förenade
sig alla de tre äldre sönerna under Lothars
ledning. På Rotfeld vid Colmar, sedan kallat
Lögnfältet, övergick en stor del av L:s här till
sönerna (juni 833). Riksstyrelsen överläts till
Lothar, men endast för kort tid. På återväg
från ett tåg mot Ludvig av Bayern dog kejsaren.
Genom riksdelningarna och därav härflytande
strider förberedde L. det karolingiska väldets
upplösning i skilda riken.
2) Ludvig II, den stammande, konung
(846—879), son till Karl den skallige, som han
877 efterträdde.
3) Ludvig III, konung (d. 882), son till
Ludvig II, jämte brodern Karloman det
väst-frankiska rikets konung 879—882.
4) Ludvig IV (fr. Louis d’outremer, ”från
hinsidan havet”), konung, Karl den enfaldiges
son (921—954). Han fördes vid faderns
tillfångatagande 922 av sin engelska moder till
England, återkallades därifrån 936 på tillskyndan av
Hugo den store, som var L:s frände, och
kröntes s. å. Senare låg L. i strid med Hugo o. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
