Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lothar I (frankisk konung) - Lothar (konung av Frankrike) - Lothar (konung av Italien) - Lothar (tysk-romersk kejsare) - Lotha(r)ringien - Lothian - Lothian, Philip - Lothringen - Loti, Pierre (Julien Viaud)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Lothar—Loti
16
Lothar [lå’-], furstar.
Frankiska riket. Lothar I, frankisk konung,
romersk kejsare (d. 855), son till kejsar Ludvig
den fromme. Vid ordnandet av tronföljden 817
utnämndes L. till faderns medkejsare och det
bestämdes, att han i framtiden skulle utöva
verklig överhöghet över bröderna. Förändringar
inom den kejserliga familjen omintetgjorde detta
fördrag och ställde L. och hans bröder i
harnesk mot fadern. Efter dennes död 840 sökte
L. såsom kejsare hävda sin överhöghet över
bröderna Ludvig den tyske och Karl den skallige,
men dessa sammanslöto sig. L. led 841
nederlaget vid Fontenoy och måste 843 gå med på en
förlikning i Verdun, varvid han avsade sig sina
anspråk på överhöghet över hela det frankiska
riket och nöjde sig med att utöva regeringsmakt
i sin riksdel, som utgjordes av Italien och
landet mellan Alperna, Rhen, Schelde, Meuse, Saöne
och Rhöne. Kort före sin död 855 delade L.
sitt rike mellan sönerna Ludvig II, som fick
Italien, Karl, som fick Burgund, och L. II, som
fick rikets n. delar.
Frankrike. Lothar, konung (941—986), son
till konung Ludvig IV och dotterson till den
tyske konung Henrik I. L. efterträdde som helt
ung sin fader 954 som konung över ett rike,
där makten övergått till länsherrarna och han
själv besatt huvudsakligen blott Laon med
område. Mot Hugo Capet stödde sig L. på Otto
I i Tyskland. L. kom sedan i strid med tyskarna
om Nedre Lothringen, som hans bror Karl
mottagit som tyskt län. L. efterträddes av sin son
Ludvig V.
Italien. Lothar, konung (d. 950), son till
Hugo av Arles, blev 931 faderns medregent i
Italien och 947 ensam konung men fick strida
med Berengar II om kronan.
Tysk-romerska riket. Lothar, kejsare (d.
1137), urspr. greve av Supplinburg och 1106
hertig av Sachsen. Ärkebiskop Adalbert av
Mainz lyckades 1125 genomdriva, att L. valdes
till kejsare med förbigående av den avlidne
kejsar Henrik V:s systerson Fredrik av Schwaben
(av huset Hohenstaufen). L., som fick strida
mot Fredrik och dennes bror Konrad (sedan
Konrad III), kröntes 1133 av påven Innocentius
II till kejsare. Med hjälp av hertig Henrik den
stolte av Bayern, som äktat Gertrud, L:s enda
barn, lyckades L. i Tyskland tvinga
hohenstau-ferna till underkastelse. L. drog 1136 till Italien
för att bekämpa Roger II av Sicilien, intog
Sa-lerno och Neapel men dog på återvägen.
Lotha(r)ri’ngien, se Lothringen.
Lothian [låu’Öian], landskap i Skottland, längs
Forthvikens s. strand, omfattar ung. grevsk.
Linlithgow (West L.), Edinburgh (Mid L.) och
Haddington (East L.).
Lothian [låü’Öian], Philip Henry Kerr,
11 :e Marquis of L., engelsk politiker och diplomat
(1882—1940), började sin offentliga bana inom
kolonialförvaltningen i Sydafrika. 1916 blev han
Lloyd Georges privatsekr. och kom som sådan
att spela en viktig roll vid fredsförhandlingarna
i Paris. Vid Lloyd Georges fall 1921 lämnade
L. politiken, företog vidsträckta resor och var
verksam i pressen. Aug.—nov. 1931 var han som
kansler för hertigdömet Lancaster, 1931—32 som
understatssekr. för Indien medl. av MacDonalds
nationella samlingsregering. Under de kritiska
åren på 1930-talet var L. en förespråkare för en
engelsk-tysk uppgörelse och en fredlig revision
av Versaillesfreden; han räknades då till den
s. k. Clivedenkretsen, som ansågs inspirera
Cham-berlains utrikespolitik. Efter den tyska
ockupationen av Prag i mars 1939 blev L. en
oförsonlig motståndare till Hitler. Han sändes s. å.
som ambassadör till Washington, där han med
framgång påverkade den amerikanska opinionen
till förmån för Englands beslut att icke
kompromissa med Hitler.
Lothringen [lå’t-] (ty.), fr. Lorraine, landskap
i n. ö. Frankrike, bestående av dep. Meuse,
Meur-the-et-Moselle, Moselle och Vosges; 23,652 km2;
1,682,051 inv. (1946). Geologiskt sett är L.
Parisbäckenets ö. del och består av mot ö. sluttande
platåer (Cötes de Meuse, Cötes de Moselle).
Mellan dem ligger den fruktbara Woèvre-slätten.
Längs Cötes de Moselle flyter L:s huvudflod,
Moselle (Mosel), till Rhen i en bred, välodlad
dal. Stor spannmålsodling. Om L:s ofantliga
järnmalmstillgångar se Frankrike, sp. 23. Stora
järn-, stål- och valsverk finnas, särsk. i Hayange,
Longwy och Pont-å-Mousson. österut finnas
kollager, en forts, på Saarområdets; n. ö. om
Nancy, L:s huvudstad, förekomma vid
Chåteau-S alins saltlager och därpå grundad kemisk
industri. På västsluttningarna av Vogeserna
blomstrar en stor bomullsindustri, särsk. i Épinal;
glas-och porslinsindustri präglar övre Saardalen.
Humle- och vinodling samt hemslöjd med gamla
traditioner. Genom L. går Rhen—Marne-kanalen.
L. har uppstått ur det rike, som 855
överläts till Lothar II, mellan Schelde, Rhen, Maas
och Saöne (L o t h a r r i n g i e n). Detta område
vidgades genom fördraget i Meersen 870. Kejsar
Otto I förlänade 953 L. till sin bror ärkebiskop
Bruno av Köln. Landet delades 959 i Nedre
L. (sedan Brabant) och övre L., vilka efter
Brunos död 965 alltjämt förblevo skilda.
Hertigarna av L. (sedan 1048 ur grevehuset Elsass)
voro riksfurstar. Efter elsassiska husets
utslocknande förenades L. 1431 med hertigdömet Bar
under huset Anjou och kom därigenom i
läns-förhållande också till Frankrike. Av hertigarna
märkes R e n é I den gode, som avträdde L. till
sin son Johan. René I:s dotterson (av huset
Vaudemont) René II ärvde L. och Bar 1473.
René II:s ättling hertig Frans Stefan
äktade 1736 kejsarinnan Maria Teresia, blev själv
kejsare och stamfar för huset
Habsburg-Loth-ringen. I Wienf reden 1735 avträdde han L. till
Frankrike i utbyte mot Toscana. I samma fred
bestämdes, att L. skulle lämnas som hertigdöme
till Ludvig XV:s svärfar, Stanislaus Leszczyriski,
vid vars död 1766 landet införlivades med
Frankrike. — Litt.: H. Derichsweiler, ”Geschichte
Lothringens” (1905).
Loti [låti’], Pierre, pseud. för Jul i en
V i a u d, fransk författare (1850—1923). F. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
