Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lorentzon, Waldemar - Lorenz, Adolf - Lorenz, Ludvig - Lorenz, Ottokar - Lorenzen, Vilhelm - Lorenzetti, Ambrogio och Pietro - Lorenzo, Don (Monaco) - Lorenzo, Fiorenzo di - Loreto - Lorgnett - Loriapor - Loriculus - Lorient - Lorilika halvapor el. loriapor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Lorentzon—Lorilika halvapor
10
Waldemar Lorentzon: I dag skall
du vara med mig, 1938. Privat ägo.
Lorentzon,
Waldemar,
målare (f. 1899
10/6).L.,som
tillhör Halmstad-gruppen, kom
tills, m. Erik
Olson 1924 till
Paris och
studerade för Léger.
L. blev
påverkad av
surrealismens bildsyn,
som i hans
målningar från
1930-talets
förra hälft tog
sig uttryck i
en panteistisk
stämning,
förenad med en
stort plastisk men samtidigt mjuk
formgivning (”Kosmisk moder”, 1935). Mot
decenniets slut genomgick L. en religiös kris och kom
under inflytande av (Oxford-)grupprörelsen,
vilket även återspeglats i hans måleri (”I dag skall
du vara med mig”, 1938). Under 1940-talet
utvecklade L. en monumental formstil, som under
decenniets sista år övergick i ett rumsligt,
dekorativt byggande med strängt kubiska formelement.
L. skiljer sig från de övriga i gruppen främst
genom sin färg, som spelar på en säregen skala
av ofta rött, violett och grönt.
Lorenz [lå’ränts], Adolf, österrikisk kirurg
(1854—1946), prof, i Wien, en av ortopediens
nydanare, känd särskilt för sin metod att
behandla den medfödda höftluxationen.
Lorenz [lå’rons], Ludvig Valentin, dansk
matematisk fysiker (1829—91), blev 1866 lärare i
fysik vid krigshögskolan i Köpenhamn, med
professors titel från 1876, men lämnade 1887 sin
lärarplats för att med understöd från
Carlsberg-stiftelsen uteslutande ägna sig åt vetenskapliga
arbeten. L., som var en av samtidens främsta
matematiska fysiker men även en framstående
experimentalfysiker, skrev också åtskilliga rent
matematiska arbeten. L. har i sina avh. bearbetat
nära nog hela den teoretiska optiken. ”Sur
l’iden-tité des vibrations de la lumière et des courants
électriques” (1867) innehåller grunden för den
elektromagnetiska ljusteorien, som visserligen två
år tidigare uttänkts av Maxwell, om vars arbete
dock L. ej hade kännedom. L:s elektriska arbeten
beröra bestämning av det elektriska motståndet
i absolut mått, oscillerande urladdningar och
metallernas termiska och elektriska
ledningsförmåga. L:s ”Oeuvres scientifiques” äro utg. av H.
Valentiner (2 dir, 1896—99).
Lorenz [lå’ränts], Ottokar, tysk historiker
(1832—1904), prof, i Wien 1860, i Jena 1865.
Utom arbeten i historisk metodik skrev L. bl. a.
”Deutschlands Geschichtsquellen im Mittelalter”
(3:e uppl., 2 bd, 1886—87) och ”Lehrbuch der
gesammten wissenschaftlichen Genealogie” (1898).
Lore’nzen, Vilhelm Birkedal, dansk
konst
historiker (f. 1877), adjunkt vid
Metropolitan-skolen 1920, fil. dr 1921, lektor 1929, rektor
1942—45; sekr. i Föreningen til gamle
bygning-ers beväring 1907—47. L. har utg. en mängd
arbeten om äldre dansk byggnadskonst, framför
allt om de i Danmark verksamma
klostersamfundens byggnadshistoria (11 bd, 1912—41), vidare
”Kallundborg kirke” (1922; tills, m. M.
Clem-mensen), ”Roskilde domkirke” (1924), ”Vor Frue
kirke” (1927), ”Det danske hus”, 1 (1920),
”Kö-benhavnske palæer” (2 bd, 1922—25), ”Dansk
herregaardsarkitektur fra baroktiden” (1928 ff.)
och ”De gamle danske domkirker” (1948).
Lorenzetti [lårendzä’ti], A m b r o g i o och
P i e t r o, italienska målare, bröder, tillhörde de
förnämsta mästarna i Siena under 1300-talets
förra del. Båda ha stått under inflytande av
Duccio och Giotto, men deras verk visa dock
bestämt skilda egenskaper. Pietro har ett
utvecklat sinne för det dramatiska, vilket tar sig uttryck
i utomordentligt väl sammanhållna scener, t. ex.
”Korsnedtagningen” i San Francesco i Assisi.
Det dramatiska draget saknas däremot
fullständigt hos Ambrogio, som i stället utvecklat en
starkt plastisk och monumental figurstil. Hans
förnämsta arbeten äro de tre freskerna i Sala
della Pace i Sienas stadshus med allegoriska
bilder av den goda och den onda styrelsen.
Lorenzo [lårä’ntså), Don L., kallad
Monaco (munken), italiensk målare (1371—1425),
ingick 1391 i ett florentinskt kloster, nådde 1395
diakonvärdigheten men ägnade sig sedermera åt
konstnärlig verksamhet utanför klostrets murar.
Hans stil kännetecknas av en lycklig förening
av det sienesiska och det florentinska
1300-talsmåleriets särdrag, dekorativ linjerytm och strävan
efter plastisk verklighet. Bland hans verk må
nämnas den storslagna bilden av Marias kröning
i Uffizierna, från 1413. Utom altartavlor och
fresker utförde L. även miniatyrer. — Litt.:
Monogr. av O. Sirén (1905).
Lorenzo [lårä’ntså], Fiorenzo di, italiensk
målare av umbriska skolan (1445—omkr. 1525).
Han har utfört en triptyk med ”Madonnan på
moln” m. m. i Perugias galleri. L. har betytt
åtskilligt för både Perugino och Pinturicchio men
tar senare själv starka intryck av deras
utvecklade konst.
Loreto [låre’tå], stad i n. Italien, nära
östkusten 20 km s. ö. om Ancona; c:a 3,300 inv.
Biskopssäte och en av Italiens mest berömda
vallfartsorter. Enl. en katolsk tradition, tidigast känd
från mitten av 1400-talet, flyttade änglar i
slutet av 1200-talet det hus (Santa Casa), där
jungfru Maria och sedan även Jesus sades ha blivit
födda, från Nasaret till L.
Lorgnett [lårnje’t], se Lornjett.
Loriapor [lä’-], zool., se Lorilika halvapor.
Lori’culus, se Papegojor.
Lorient [lårjä’], stad och örlogshamn i fr.
dep. Morbihan, i Bretagne, 6 km från öppna
havet; c:a 12,000 inv. (1946). Var under 2:a
världskriget en av tyskarnas främsta ubåtsbaser.
Sj ökrigsskola. Fiskehamn.
Lorilika halvapor [lä’-], el. loriapor, Nyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
