Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loka, Kungl. gyttjebad- och brunnsanstalten - Loka - Lokal - Lokalbana - Lokalbedövning - Lokalfärg - Lokalt veto - Lokaltåg - Lokasenna - Lokativ - Lokatt - Loke - Lokoköp - Lokomobil - Lokomotiv - Ånglok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Loka—Lokomotiv
928
1720-talet, då ”Loka ingärdning” förklarades
tillhöra Kronan och konung Fredrik tillsatte en
brunnsmedikus. L. förvaltas av
Riksmarskalks-ämbetet. — Litt.: B. Waldén, ”L.” (1940).
Loka, se Sele.
Lokäl, läge, rum, plats (lokalitet); ortlig,
begränsad till ett visst område
(lokaliserad). — Lokalisera, begränsa till
utbredningen; ange platsen för; ortvänja.
Lokalbana, järnväg, uteslutande för en viss
orts trafikbehov.
Lokalbedövning, se Bedövningsmedel.
Lokalfärg. 1) Inom målarkonsten den färg,
som ett föremål ”äger i sig självt”, d. v. s. nära
ögat och under normal belysning. L. modifieras
genom ljuset, vidliggande färger, skuggor,
reflexer, avstånd o. s. v.
2) (Litt.) Starkt betonad landskaps- och
folkkarakteristik; 1. var en av nyromantikens insatser.
Lokalt veto (eng. local option), befogenhet för
kommuns myndiga medlemmar att genom särskild
direkt omröstning per capita förbjuda, stundom
reglera, handeln med rusdrycker inom kommunen.
L. förekom tidigast i utomeuropeiska,
engelskspråkiga länder, ss. U.S.A. (före förbudet),
Ca-nada och Australien, och har i Europa införts
endast i Skottland och Norge. I Sverige var 1.
länge en av nykterhetsvännernas främsta
programpunkter. Den av K. Staaffs 2:a regering
1911 tillsatta s. k. nykterhetskommittén
utarbetade förslag till ny
rusdrycksförsäljningsförord-ning, omfattande även 1. Förslaget framfördes
motionsvis vid riksdagarna 1914, 1915 och 1916
men föll varje gång på F. K:s motstånd och
stannade jämväl utanför det beslut, som ledde
till 1917 års nya förordning om försäljning av
rusdrycker.
Lokaltåg, järnvägståg för trafik mellan vissa
närbelägna större samhällen el. mellan ett större
trafikcentrum och dettas närmare omgivning.
Lo’kasenna (”Loketrätan”), eddakväde i
Ijo-öahåttr. Loke kommer objuden till gudarnas
gästabud hos havsguden Ägir. Han överhopar dem
med smädelser; gudarna beskyller han för
omanlighet, gudinnorna för okyskhet. Då Tor hotar
att krossa honom med sin hammare, flyr Loke.
L. är dialogisk och dramatiskt livlig. Syftet har
varit att roa, och författaren har varit en
hedning utan respekt för de gamla gudarna.
Lo’kativ, språkv., se Kasus.
Lokatt, zool., se Lodjur.
Loke, fornnordisk gudagestalt, en av asarna,
ehuru av jättebörd. L. är fager, snarrådig, kvick
och listig men falsk och opålitlig. Hans lust är
att ställa till ont. I tidernas morgon har han
blandat blod med Oden, och han omtalas i flera
myter som dennes följeslagare. L. är också
Tors medhjälpare och sändebud. Ständigt för L.
asarna i svårigheter, men ofta löser han dem
därur med sin list. Han lurar Idun med sina
ungdomsäpplen i jättarnas våld; han stjäl
Bri-singsmycket och klipper av Sivs hår. Men värst
av allt, han har (enl. ”Lokasenna” och Snorres
Edda) vållat Balders död och hindrat dennes
återkomst från Hel. Till slut blev han fjättrad
vid en klippa. En orm sattes att ständigt drypa
etter i L:s ansikte, men hans hustru Sigyn står
bredvid och uppsamlar giftdropparna i en skål.
I ragnarök skall L. slippa lös. Heimdal och L.
skola då döda varandra.
L:s ondska har tydligen i sent hednisk tid
starkt betonats under inflytande av kristna
djä-vulsföreställningar. Han är fader till vidundren
Fenresulven, Midgårdsormen och Hel. Han har
drag av dödsdemon och av eldvätte. — Litt.:
H. Celander ”Lokes mytiska ursprung” (1911).
Lo’koköp, dets. som platsköp, se Köp.
Lokomobil (av lat. lo’cus, ställe, och möbilis,
flyttbar), en på hjul monterad, transportabel
ångmaskin (med tillhörande panna) el.
fotogenmotor, avsedd för drift av tröskverk, sågar el.
torvverk, där kraftbehovet är av mera tillfällig
art. L. har praktiskt taget helt utträngts av den
självgående, oljedrivna traktorn och av elektriska
motorer på orter, där elektrisk kraft finns att
tillgå.
Lokomotiv (av lat. lo’cus, ställe, och movère,
flytta), förk. lok, med kraftmaskineri försett
fordon, avsett att på järnväg draga vagnar för
transport av personer och gods. Efter
maskineriets art kunna 1. uppdelas i ånglok, elektrolok,
motorlok och gasturbinlok. Efter
användningssättet talar man om snälltågslok, persontågslok,
gods-tågslok och växellok samt därjämte om 1. för
andra ändamål än för vanlig järnvägsdrift, t. ex.
gruvbanelok och fältbanelok. Spårvidden kan
också tagas till utgångspunkt för en
klassificering, t. ex. smalspårslok, normalspårslok och
bred-spårslok.
Ett l:s dragkraft måste vara så stor, att den
övervinner alla motstånd, som uppresa sig mot
ett tåg i rörelse, ss. friktions-, rull-, luft-,
stignings- och kurvmotstånd, vilka med ett
sammanfattande namn kallas för tågmotstånd. Högre
tåghastigheter ha stimulerat intresset för
ström-linjekonstruktion av 1. för att minska
luftmotståndet. Det är dock först vid hastigheter över 120
km/tim., som luftmotståndet spelar någon större
roll. Dragkraften uttryckes i kg el. ton men får
ej sammanblandas med vikten av det tåg loket
förmår dra. Sålunda kräver framförandet med
20 km/tim. av ett godståg, vägande 700 ton
(exkl. lok), på rak, horisontell bana en
dragkraft i lokets tenderkoppel av endast c:a 1,5 ton,
vilket i stigning 1:100 och kurva med radien 400
m ökar till 10,0 ton. Dragkraften är beroende
av I:s maskinstyrka samt av dess adhesionsvikt,
d. v. s. av belastningen på l:s drivaxlar. Därjämte
inverka även andra faktorer i viss utsträckning
på l:s dragkraft, ss. ångbildningsförmågan hos
pannan på ett ånglok. Adhesionsvikt och
maskineffekt böra stå i ett lämpligt förhållande till
varandra.
Ånglokets huvuddelar äro ramverket med
hjulsatsen, ångpannan med tillbehör, maskineriet samt
förrådsutrymmena för vatten och bränsle.
Ramverket med hjulsatsen bildar själva
fordonet, som uppbär panna och maskineri.
Ramen utgöres vanl. av två parallella, 20 å 35 mm
tjocka stålplåtar med uttag för axellager etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
