Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LL. D. - Llewelly, Richard (Lloyd) - Lloyd, Arthur Llewellyn - Lloyd, Harold - Lloyddammen - Lloyd George, David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
LL. D.—Lloyd George
896
LL. D., förk. av legum doctor, eng. Doctor of
Laws, den engelska och amerikanska
motsvarigheten till juris utriusque doktor.
Llewellyn [loe’lin], Richard, pseud. för
Richard David Vivian Llewellyn Lloyd,
engelsk författare (f. 1907). L. har skrivit
skådespelet ”Poison pea” (1938) samt romanerna
”How green was my valley” (1939; sv. övers.
”Jag minns min gröna dal”, 1940), en romantiskt
hållen skildring av en gruvarbetarfamilj under
åren före och efter sekelskiftet 1900, som blev
en bestseller, ”None but the lonely heart” (1943;
sv. övers. ”Blott den som längtan känt”, s. å.)
och ”Few flowers for Shiner” (1950; sv. övers,
s. å.), en skildring av livet bakom de allierades
front i Italien under 2:a världskriget.
Lloyd [låid], Arthur Llewellyn,
engelsk sportsman (1792—1876). Han kom 1823 till
Sverige, uppehöll sig till 1831 mest i Värmland,
flyttade sedan till olika platser och dog i
Vänersborg. L. levde för jakt och fiske som idrott och
blev särskilt bemärkt som björnj ägare. Om sitt
jägarliv berättade L. i ”Field sports of the north
of Europé” (2 dir, 1830; sv. övers, s. å.) och
”Scandinavian adventures” (2 dir, 1854;
”Anteckningar under ett tjugoårigt vistande i
Skandinavien”; 2 dir, 1854—55; där bl. a. beskrivning
av jakt- och fiskemetoder). L. utgav även ”The
game birds and wild fowl of Sweden and
Nor-way” (1867). I sv. övers, finnas också L:s
anteckningar om ”Svenska allmogens plägseder”
(1871). — L. var fader till upptäcktsresanden
Ch. J. Andersson.
Lloyd [låid], Harold, amerikansk
filmskådespelare (f. 1893). L. började sin filmbana
1919 och nådde 1928 genom målmedvetet arbete
positionen som en av den amerikanska filmens
främsta komiker. Mentaliteten i hans komik är
typiskt amerikansk: halkningar på bananskal,
puddingar i ansiktet, bad i bassänger med
kläderna på etc. Typen som sådan, den bortkomne
ynglingen i storstaden, kontrasterade
verkningsfullt mot de många halsbrytande äventyren och
de befängda situationerna. Från 1938 har L. även
producerat några filmer.
Lloyddammen [låid-] (eng. The Lloyd
Barrage), i Indus, se d. o., sp. 935.
Lloyd George [låid d^åM?], David, 1945
Earl L. of Dwyfor, engelsk statsman (1863—
1945). Son till walesiska föräldrar, föddes L. i
Manchester, blev i späda år faderlös samt växte
upp i torftiga omständigheter hos sin morbror,
en skomakare och baptistpredikant i Wales. 1884
vann L. advokatkompetens och gjorde sig snart
i sin hemort bemärkt som ivrig förfäktare av
nonkonformisternas rättigheter. Han blev 1890
liberal led. av underhuset för en walesisk valkrets.
Han framträdde särskilt som ivrare för den
walesiska frikyrkligheten och för självstyrelse åt
Wales. Under sydafrikanska kriget 1899—1902
var han entusiastisk ”pro-boer”. När liberalerna
i dec. 1905 kommo till makten, blev L.
handelsminister i Campbell-Bannermans ministär. När
Asquith våren 1908 efterträdde Campbell-Banner-
man som premiärminister, överlämnade han
finansministerposten åt L. Denne väckte genom
sitt 1909 framlagda förslag till budget för
finansåret 1909—10 sensation som radikal
skattepolitiker. Budgetförslaget betraktades av dess
motståndare som början till kapitalets
utplundring. Då överhuset förkastade budgeten, växte
den av L. inledda budgetstriden ut till en
författningskris, vilken aug. 1911 slutade med att
överhuset berövades allt inflytande i
finansfrågor och i lagstiftningsfrågor fick nöja sig med
suspensivt veto. L. arbetade inom kabinettet i
sina sociala reformplaners intresse för
begränsning av de militära utgifterna. När emellertid
England inträtt i 1 :a världskriget, blev L. en av
de ihärdigaste förfäktarna av energisk krigföring.
När en koalitionsministär i juni 1915 kom till
stånd, övertog L. ledningen av ett nyupprättat
ammunitionsministerium och ledde detta med
beundransvärd kraft och smidighet. Efter
Kitche-ners död blev L. juni 1916 dennes efterträdare
som krigsminister. Efter en del intriger, bl. a.
från L:s sida, störtades Asquith (dec. 1916). En
ny koalitionsministär bildades nu av L., som
koncentrerade sin verksamhet på de direkta
krigs-ärendena i ett till antalet reducerat krigskabinett.
Under motgångarna 1917 höll han genom sina
optimistiska krigstal stämningen uppe, och vid
den stora tyska västfrontsoffensiven 1918 bidrog
han verksamt att förverkliga sin länge närda
önskan om enhetligt överbefäl för de allierades
arméer.
Omedelbart efter krigsoperationernas slut i nov.
1918 skred L. till parlamentsupplösning och
avtalade med Bonar Law om regeringskoalitionens
bibehållande för övergångstiden. I valkampanjen
lät han av den rådande hatstämningen mot
tyskarna förmå sig till överdrivna utfästelser om
stränga fredsvillkor, vilka uttalanden sedan bundo
hans händer på fredskonferensen i Paris 1919.
Där sökte L. med växlande framgång medla
mellan president Wilson och Clemenceau. Hans
politik började vid denna tid få ett drag av
principlös opportunism, beräknad för ögonblicks
framgångar, vilket under de närmaste åren än
tydligare framträdde. I inrikespolitiken stötte han
på svårigheter, som han förgäves försökte
bemästra genom improvisationer och tämligen
opportunistiska omsvängningar. En ny social
reformpolitik måste avbrytas av statsfinansiella
skäl. L:s ställningstagande för grekerna i
kriget mot turkarna visade sig vara ett missgrepp,
som blev den närmaste orsaken till att högern
i okt. 1922 uppsade koalitionen, varefter L.
genast avgick. Vid valet s. å. försvagades L:s
flygel av det liberala partiet. I
oppositionsställning eftersträvade han en försoning med
liberalerna kring Asquith. Denna politik lyckades i
viss grad 1923. L. betraktades emellertid i vida
kretsar med misstro. Hans taktiska skicklighet,
välförsedda valfonder och stora inflytande över
flera liberala tidn. kunde icke helt uppväga
förlusten av förtroendet. L. hade dock ingalunda
slutspelat sin politiska roll. Han blev, när Asquith
1925 övergick till överhuset som Lord Oxford,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
