Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusbrytning - Ljusbågsugn - Ljusdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Ljusbrytning—Ljusdal
884
Ljusbrytning, fys. När en ljusstråle oasserar
gränsytan mellan två medier, inträda i allm.
riktningsförändringar. Strålen delar sig i två delar,
av vilka den ena reflekteras mot gränsytan,
medan den andra genomtränger densamma. Den
senare ljusstrålen säges brytas i gränsytan, och
fenomenet kallas ljusets brytning el.
re-fraktion. Det plan, som kan läggas genom
ljusstrålen och normalen mot gränsytan i den
punkt, där ljusstrålen träffar densamma, kallas
i n f a 1 1 s p 1 a n. De vinklar, som den infallande
och den brutna strålen bilda med normalen,
benämnas infalls-, resp, brytningsvinkel.
För 1. gäller den s. k. brytningslagen, som
uppställdes av W. Snellius 1615. Enl. denna
ligger även den brutna strålen i infallsplanet och
dess riktning bestämmes därav, att förhållandet
mellan sinus för infallsvinkeln (a) och sinus för
brytningsvinkeln (/?) är konstant. Konstanten (m)
kallas brytningsindex el. brytning
s-exponent (även brytningsförhållande och
-koefficient). Den är = förhållandet mellan
ljushastigheten i det första (ci) och det andra (C2)
, sina ci . . .
mediet, d. v. s. ——-o = m = —. rig. 1 visar vid
sin p cz
en plan begränsningsyta mellan 2 intill varandra
gränsande medier I och II de båda fall, som
härvid kunna inträffa. Om ljushastigheten är större
i det första mediet än i det andra (ci>C2),
bry-tes strålen mot normalen i medium II (a>^),
vilket säges vara det ”optiskt tätare” mediet (fig.
1 a). Är åter ljushastigheten i medium II den
större, brytes strålen från normalen (/?>a) i
medium II, som i detta fall är det ”optiskt tunnare”
(fig. 1 b). Är det ena mediet, t. ex. I, vakuum,
kallas n absolut brytningsindex, och då
ljushastigheten i vakuum är större än i alla materiella
kroppar, är detta tal alltid större än 1. När
brytningsindex för en substans angives, avses i
allm. detta tal. Det skiljer sig endast obetydligt
från brytningsindex mellan luft och substansen i
fråga, i det att luftens brytningsindex är 1,00027
(för natriumljus vid 200 och 760 mm Hg).
Brytningsindex mellan två medier är =
förhållandet mellan de båda mediernas brytningsindices
gentemot vakuum. Genom att multiplicera med
1,00027 kan alltså en i luft (under de angivna
förhållandena) bestämd brytningsexponent för en
substans reduceras till vakuum.
Brytningsindex är beroende av temp. och
minskas i allm., då denna ökas. Den specifika refrak-
Fig. 1. Ljusbrytning vid en plan begränsningsyta
mellan två medier (I och II). a I optiskt tunnare än II,
b I optiskt tätare än II.
tionen (specifika brytningsförmågan) är däremot
tillnärmelsevis oberoende av substansens
fysikaliska tillstånd. Brytningsindex beror även starkt
av det använda ljusets våglängd (färg).
Kortvå-gigt (t. ex. violett) ljus brytes vanl. starkare än
långvågigt (t. ex. rött) ljus, och därav
förorsakas ljusets färgspridning. I följ. tab. angivas
brytningsindices för natriumljus vid 180 temp. för
några vanliga substanser:
vatten ........... 1,333
etylalkøhol ...... i,3so
bensol ........... 1,501
kolsvavla ........ 1,020
kronglas (Jena) .... 1,517
flintglas (Jena) .... 1,755
stensalt ........... 1,544
diamant ............. 2,417
Gaserna ha brytningsindices, som äro mycket
nära = 1.
När en stråle övergår från ett optiskt tätare till
ett optiskt tunnare medium (fig. 1 b), inträder icke
brytning av ljuset för alla infallsvinklar, utan då
infallsvinkeln överskridit ett visst, av
brytningsindex beroende värde, äger totalreflexion
rum, varvid hela den infallande ljusintensiteten
återkastas. Den största möjliga infallsvinkeln el.
gränsvinkeln för total reflexion
((p) svarar mot en brytningsvinkel av 900 och
, .. , • sin 900 , . i
bestämmes av relationen .—–––-= n el. sm (p =—•
sm (p n
För vatten, vars brytningsindex är mycket nära
= 4/s, utgör gränsvinkeln 48^5 (jfr fig. 2). — I
Fig. 2. Uppkomsten av totalreflexion vid övergång från
ett optiskt tätare (II) till ett optiskt tunnare medium
(I). O punktformig ljuskälla i II. De grovt dragna
linjerna representera gränsstrålarna.
Fig. 3. Ljusbrytning
i prisma.
fig. 3 åskådliggöres en ljusstråles gång genom ett
prisma. Den vinkel, som inneslutes mellan de båda
sidor av prismat, genom vilka strålen går in i och
ut ur prismat, kallas
brytande vinkel,
motsvarande prismakant
brytande kant. Är prismat
optiskt tätare än det
omgivande mediet, brytes en
ljusstråle från den
brytande kanten. Genom närvaron
av prismat undergår strålen en avlänkning el.
deviation, som är minst, då strålen går
symmetriskt genom prismat.
Ljusbågsugn, se Elektriska ugnar.
Ljusdal. 1) Kommun i V. Hälsinglands
domsagas tingslag, Gävleborgs län; 1,083,94 km2;
7,259 inv. (1952). Ljusdals församling
omfattar tillika L.2) och utgör ett pastorat i
Ljusnans kontrakt av Uppsala ärkestift. L.
ligger kring Letåns dalgång med Letsjön,
Storsjön och Hennan samt genomflytes i s. av
Ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
